kirsten

Började i fredags. Kände mig inte alls tip top. Det andra tyckte var skoj på jobbet, som jag i vanliga fall skulle ha flamsat med i kändes bara extremt jobbigt. När jag sedan inte kunde koppla telefonen och den hängde sig så orkade jag inte lösa problemet själv. Fick ringa och be om hjälp. Martin fick komma och möta mig vid tunnelbanan och jag höll på att svimma på bion under kvällen. Lördagen var helt ok. På söndagen kom det tillbaka. Fick gå ut från tvättstugan och ut på gården och djupandas. För allt bara snurrade, jag fick inte luft och jag mådde sjukt illa. Höll i sig hela dagen och hela kvällen.

Idag ringde jag vårdcentralen och bad om hjälp. Fick en tid med detsamma och var där en timme senare lite drygt. Efter 20 minuters testande av reflexer, hjärta och balansövningar fick jag gå hem med restriktionen att ringa dem om en vecka igen om det inte släppt. Tackar! Jag har levt med detta i 10 år, så nog ska jag kunna vänta en vecka till. Men jag vill gärna att läkare ser mer seriöst på detta. Jag vet att de gör det mer idag än då, men idag kändes det inte som det. Inte ens lite blod tog hon av mig. Kan tycka att det kan vara en smart idé när det kommer in en tjej med dessa problem men icke. Jaja, vi ger det en vecka till.

Igår var jag med om en cool sak förresten. Skulle upp på stan och shoppa lite. En station efter vår går det på en mamma i norsk folkdräkt och hennes två barn. Jag tyckte först bara att det var coolt med nån som var så uppklädd för att fira det i Sverige. När jag sedan kollade lite mer noggrant upptäckte jag att hon var en tjej som jag pratade en hel del med på Lunarstorm för en himla massa år sedan. Världen är bra liten ibland! Men jag vågade mig inte framför att säga hej.

Imorrn blir det jobb med. Skönt att inte behöva sitta hemma och fundera mer på snurrandet ;)