Fredagen den 13:e
Nej, jag kan nog inte påstå att det varit en otursdag detta. Inte alls faktiskt. Har varit en helt vanlig fredag. Det vill säga hysteriskt mycket att göra. Jag hade till exempel bokat in ett spapaket fel, så de hade fått tiderna igår när de skulle ha dem idag. Idag fanns inte dessa tider och jag fick med ljus och lykta försöka att få tag i gästerna som inte alls var från Sverige. Men som tur var hade jag fått gästens mobilnummer. Så det löste sig tillslut. De fick nya tider och en vip upp till sitt rum. Men detta gjorde ju att jag hamnade efter med en massa annat, som att svara på mejl och detta resulterade i att en galen japansk kvinna ringde en gång i kvarten med sin knaggliga engelska och gjorde mig tillslut irriterad.
Vad är det med folk egentligen? Varför mejla för att två sekunder senare ringa och fråga om man fått mejlet? Varför ringa och boka när man sedan vill ha det på mejl? Varför boka på nätet och ringa för att kolla om det verkligen gått igenom trots att du fått en bekräftelse på det? Jag förstår inte vad det är för fel på folk? Det gör mig galen!
Var iväg och kollade synen idag med. Gick helt okej och fel på ögonen har jag även om det inte är ett stort fel. Men ett litet fel får ju trots allt ögat att kämpa för att se och tillslut har man ett stort problem. Men inga glasögon behövs vid datorn, för den är för nära. Jag som trodde att det var fallet. Men icke, dessa ska användas när jag ser på tv, bio och kör bil. Gött mos! Bra där att jag valde två par då ;) Martin fick ta fram sitt Mastercard och betala för kalaset. Hehe! Skulle tro att slutnotan hamnar hos mig ändå förr eller senare. Han är bra min Martin.
Det roliga är att jag inte fick nåt förtroende för expediten. Jag brukar känna av folk rätt snabbt och tyvärr brukar jag ha rätt om de flesta. Så var det nu. Han valde ut det ena efter det andra paret som gjorde att jag antingen liknade mamma eller så blev det pappa. Värst var när han tog fram ett par som gjorde att jag såg ut som farfar. My Godness! Han hade ingen känsla. Medan det fanns en tjej där som jag hade velat få från början. Nu löste det sig ändå, jag valde ut några par och lät tjejen och optikern kolla på mig och när jag tog på mig ett av den första expeditens val så skakade optikern direkt på huvudet. Hahahah! Skoj! Det blev precis som jag trodde, att jag skulle gå därifrån med affärens dyraste bågar. Är nån förvånad? Det andra paret fick jag på köpet. Vill att de ska komma nu! Vill vänja mig vid att använda dem. :)
Det här har jag och Martin roat oss med ikväll,
tog ett jäkla tag, men nu sitter det där. Hoppas jag. Så klockren text. För det var så sagan om oss började :) och det kommer vara så den slutar!
Vad är det med folk egentligen? Varför mejla för att två sekunder senare ringa och fråga om man fått mejlet? Varför ringa och boka när man sedan vill ha det på mejl? Varför boka på nätet och ringa för att kolla om det verkligen gått igenom trots att du fått en bekräftelse på det? Jag förstår inte vad det är för fel på folk? Det gör mig galen!
Var iväg och kollade synen idag med. Gick helt okej och fel på ögonen har jag även om det inte är ett stort fel. Men ett litet fel får ju trots allt ögat att kämpa för att se och tillslut har man ett stort problem. Men inga glasögon behövs vid datorn, för den är för nära. Jag som trodde att det var fallet. Men icke, dessa ska användas när jag ser på tv, bio och kör bil. Gött mos! Bra där att jag valde två par då ;) Martin fick ta fram sitt Mastercard och betala för kalaset. Hehe! Skulle tro att slutnotan hamnar hos mig ändå förr eller senare. Han är bra min Martin.
Det roliga är att jag inte fick nåt förtroende för expediten. Jag brukar känna av folk rätt snabbt och tyvärr brukar jag ha rätt om de flesta. Så var det nu. Han valde ut det ena efter det andra paret som gjorde att jag antingen liknade mamma eller så blev det pappa. Värst var när han tog fram ett par som gjorde att jag såg ut som farfar. My Godness! Han hade ingen känsla. Medan det fanns en tjej där som jag hade velat få från början. Nu löste det sig ändå, jag valde ut några par och lät tjejen och optikern kolla på mig och när jag tog på mig ett av den första expeditens val så skakade optikern direkt på huvudet. Hahahah! Skoj! Det blev precis som jag trodde, att jag skulle gå därifrån med affärens dyraste bågar. Är nån förvånad? Det andra paret fick jag på köpet. Vill att de ska komma nu! Vill vänja mig vid att använda dem. :)
Det här har jag och Martin roat oss med ikväll,
tog ett jäkla tag, men nu sitter det där. Hoppas jag. Så klockren text. För det var så sagan om oss började :) och det kommer vara så den slutar!
