Smärta!
Idag skulle jag äntligen vara duktig och träna. Har varit så trött och svag de senaste veckorna så träningen har fått stå tillbaka lite tyvärr. Men det är vädret tar verkligen knäcken på mig. :( Men så bestämde vi att Martin skulle hämta mig från jobbet eftersom jag bytte pass och stängde idag. Åkte iväg och det var kul att äntligen få slåss lite. En toppen bra instruktör med så grym musik så man gick ju igång direkt. :) Precis som det ska vara!
Men så händer det som inte får hända. Under en övning då vi skulle stå på led och låta de andra i gruppen sparka och slåss med oss, så small det bara. Jag fick stå och hålla mina mitsar för sparkar. Kanske inte det mest ultimata, med de små mitsarna. Jaja, hur som haver. En kille träffar min arm och allt bara svartnar. Han ber inte om ursäkt utan bara fortsätter. Kul kille. Min arm svullnar upp och sen var det dax för honom att förflytta sig till nästa motståndare.
Under en sån här övning är det rätt svårt att bara gå iväg så jag står ut under hela övningen, jag klarar av det under min tur och bara hoppas på att jag ska kunna ge igen på den där feta och dumma killen! Men han hade inte en sån övning tyvärr och jag skulle nog egentligen aldrig kunna ge igen heller. Men sen när vi byter övning och det är dax för Martin att slå igen så känner jag bara att det inte går längre. Armen bultar vid det här laget rätt hårt och när Martin kollar på den så är den helt svullen och röd. Då kan jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Åh! Jag som verkligen älskar att gråta bland folk! Jag kutar ut och håller armen under kallt vatten för att få ned svullnaden och Martin kommer efter.
Ja, jag vet att det är sånt som kan hända. Men det var inte det minsta skoj. Gör fortfarande ont, men jag hyser inga agg mot den där killen heller. Men nästa vecka, då jävlar ;)
1 ♥
Men så händer det som inte får hända. Under en övning då vi skulle stå på led och låta de andra i gruppen sparka och slåss med oss, så small det bara. Jag fick stå och hålla mina mitsar för sparkar. Kanske inte det mest ultimata, med de små mitsarna. Jaja, hur som haver. En kille träffar min arm och allt bara svartnar. Han ber inte om ursäkt utan bara fortsätter. Kul kille. Min arm svullnar upp och sen var det dax för honom att förflytta sig till nästa motståndare.
Under en sån här övning är det rätt svårt att bara gå iväg så jag står ut under hela övningen, jag klarar av det under min tur och bara hoppas på att jag ska kunna ge igen på den där feta och dumma killen! Men han hade inte en sån övning tyvärr och jag skulle nog egentligen aldrig kunna ge igen heller. Men sen när vi byter övning och det är dax för Martin att slå igen så känner jag bara att det inte går längre. Armen bultar vid det här laget rätt hårt och när Martin kollar på den så är den helt svullen och röd. Då kan jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Åh! Jag som verkligen älskar att gråta bland folk! Jag kutar ut och håller armen under kallt vatten för att få ned svullnaden och Martin kommer efter.
Ja, jag vet att det är sånt som kan hända. Men det var inte det minsta skoj. Gör fortfarande ont, men jag hyser inga agg mot den där killen heller. Men nästa vecka, då jävlar ;)
1 ♥
