♥Kärlek♥
Trots att jag är sjuk så kan jag inte undgå att bli så oerhört glad över alla de små gester som Martin gör för mig. I lördags efter att vi kom hem från barnkalaset som jag så här i efterhand absolut skulle ha varit hemma ifrån, men hur som haver. När vi kom hem hade han 39 graders feber, men han ger sig ändå ut i ösregnet för att fixa mat åt oss. Ok, jag följde med, men i mitt tillstånd hade jag aldrig lyckats köra bilen. När vi sedan ätit och Martin upptäcker att det inte bara är feber som han har utan hela höger halva av ansiktet har svullnat upp så ser han trots detta till att jag har det bra med varma filtar och att jag har nåt att dricka. Nej, min Martin är inte som andra killar. (Jag vill nu inte få er att tro att jag bara var ett mähä och inte gjorde nåt för honom för det gjorde jag. :) )
Jag menar vilka andra killar skulle mer eller mindre putta sin tjej runt en sjö på 30 mil? Vem annars skulle stå i regnet och blåsten och heja fram sin tjej ensam i ett lopp? Men å andra sidan, vem annars skulle få mig att göra alla dessa saker? Samt att vem är det som står bredvid och ler och har glädjetårar i ögonen för varje etapp som klaras av utav Klassikern? :) Det kallas kärlek!
7 ♥
