kirsten

Ytterliggare ett är på väg mot sitt slut, ett år som på så många sätt varit alldeles underbart! Vi började året med en resa till Mexico, min mamma har länge velat besöka det landet och när hon fyllde 50 2009 var det meningen att vi skulle åka då. Men stormar och tråkigt väder var inget som vi ville ha på vår resa så den flyttades och gick av stapeln i februari. Höll på att sluta i kaos då vädergudarna bestämt sig för att snöa in hela Sverige under natten och morgonen då de började sin resa mot Arlanda. Jag och Martin satt och häckade utanför incheckningen i över 2 timmar och jag kan säga att det inte bara var jag som var nervös för hur det skulle gå. Men på nåt sätt tog de sig fram och vi var bland de sista att checka in. 2 veckors ledighet i värmen var inte fy skam direkt. Vissa delar av resan hade jag väl kunnat skippat, men jag tror att det resluterade i nåt gott ändå. Kommer aldrig att glömma vårt bad med delfiner, det var verkligen en upplevelse!

När vi kom hem från resan väntade en tripp till Göteborg och Kents spelning. Åh, undebara lycka! De är fantastiska! Mys med kusinbarnet och fika med kusinen och de största bullarna vi sett! Inte ofta man tar med sig fikat som en doggy bag! Vi var på melodifestivalen i vanlig ordning och de platser jag tyckte såg ok ut när jag beställde visade sig vara nåt helt annat. Men stämningen på plats jämfört med den i TV-soffan slår ju det mesta. Vi var i Globen några veckor senare för att se Bounce uppträda, och ja de är bra eller var bra kanske man säger, men det var nästan mellanakterna som var bäst. Sommaren kom och det var dags för mer musik, Kent igen, en bra början på vår semester.

Vi fortsatte vår semester med att få ett plus på stickan och bara en sån sak är ju helt underbar! Efter flera månaders försök så plötsligt fanns det bara där. Hur gärna man än ville tro på det så kunde man inte göra det ändå. Det var dessutom så svagt i början, men som kusinens tjej sa ett streck är alltid ett streck! Ju längre vår semesterresa gick desto starkare blev strecken. :) Hemma igen så var hormonerna ett enda virr varr och att hålla dem i shack var inte lätt. Vi åkte till Uppsala för reggaefestival och det var det kallaste jag gjort. Men att sitta där och veta att nästa år så är kotten med oss gjorde det hela lättare. Att få köpa sitt första bebisplagg gjorde ju saken ännu bättre.

Vi hade en galen utekväll tillsammans och jag är så glad att vi kan ha så fruktansvärt roligt tillsammans. Martin är verkligen bäst på alla vis. Jag vet att jag sagt det förut, men en sanning kan sägas många gånger eller hur. Att han nu får visa prov varje dag på hur perfekt han är visar ju bara att jag valt rätt man i mitt liv. Det tålamod han besitter tror jag inte att många har faktiskt. Han skrattar mest när jag drar igång och det kan faktiskt få mig att lugna mig ett par hekto, för jag inser ofta då det bisarra i situationen. Han kommer nog få visa ännu mera prov på det där tålamodet under våren sen.

Året avslutas med en middag hemma hos Martins brors familj. Känns himla skönt att inte gå på nån avancerad fest eller så. Jag tycker verkligen inte om nyårsaftnar, de slutar sällan som man planerat. Så vad kan passa bättre än mys med två söta tjejer?

Det är dags för att börja ladda inför det nya året. För nästa år kommer att innehålla så mycket kärlek som det bara går. Jag tror att det kommer att bli alldeles alldeles underbart! Om 3 månader på dagen är kotten beräknad, men det skulle inte förvåna mig om den lill* väntar en vecka och snor sin mammas födelsedag som det var beräknat till förut. Men nej, jag tror att det faktiskt kan bli en marsbebis. För kottens skull hoppas jag det, då vi är väldigt många som fyller i april redan...

Gott nytt år allesammans så ses vi nästa år!