Lilla ♥
Jag kan andas ut, pheuw! Lilla kotten fanns faktiskt där inne i min mage. När barnmorskan väl börjat leta och leta och leta i vad som kändes som en evighet så kom de små efterlängtade ljuden! Men de försvann lika snabbt och barnmorskan sa att det var en busig liten en :) Låter som vårt barn det. Men så kom det igen, att säga att ens hjärta slog i 180 kan ju faktiskt stämma ibland. För här slog det i 150 ;) När hon sen sa att här hör du skillnaden mellan dig och bebisen, visst hör du? Jag bara nickade och ja visst hör jag det. Inte gjorde jag det. Var så inne i att lyssna på kottens hjärta. :)
Jag känner en stor lättnad och jag lovar, jag ska sluta oroa mig så förbaskat mycket! Både för min skull, Martins skull och framförallt för kottens skull. Eller Måns-Melker som mamma valt att kalla bebisen. Innerst inne tror jag att hon hoppas på att det är det namnet som kommer att bli hennes blivande barnbarns. Jäkla reklam på tv och sätta griller i huvudet på henne.
Från och med nu kommer det alltså att bli mycket bebisprat här inne. Men kanske bättre det än min totala tystnad innan.
