kirsten

Var helt slut igår efter allt bus med Martins brorsdöttrar. Men att sen kunna ligga där i soffan och den minsta tjejen kurar ihop sig bredvid en och säger att oj vad mysigt vi har det här, gör att man bara smälter. Så galet bestämd liten tös men ändå så otroligt mysig :) Men inte kunde jag somna tidigt för det, jag är verkligen en nattmänniska, men jag trivs bäst med att få jobba tidigt och gå hem tidigt. Den ekvationen går inte riktigt ihop. Men det kanske vänder när kotten kommer till världen?

Idag blev jag så full i skratt. Kände hur det smällde till i sidan och kollade lite på min arbetskollega som satt bredvid och var nästan på väg att säga att hallå, vad gör du? För jag var så bombsäker på att det var han som buffat till mig, när jag kom på att nej så vig lär ju inte han vara utan att man skulle ha märkt nåt. ;) Det var nog lilla kotten som ville visa att den var vaken. Men efter det har jag inte känt nåt mer idag. Vill känna mera. Vill att Martin ska få känna! Kom igen kotten, vi väntar på mera buffar!

Nej, ska fixa mackor till frullen imorrn. Känns som att det är bäst att jag fixar dem själv. För Martin har på alldeles för mycket messmör så det känns som man äter en smörgås med tapetklister på ;) Hahahaha! Stackars fina underbara Martin.