Rastafari
Så var man hemma igen efter ett par dagar i Uppsala och årets reggaefestival. Nåväl, vi kom faktiskt hem igår men då var vi verkligen familjen trött. Som småbarnsförälder är man inte van vid så sena nätter och absolut inte flera på raken. Men det har varit så roligt och så bra musik och det har funkat så himla bra med Thilde! Säga vad man vill om reggaefolket och deras vanor med starkare krut i ciggaretterna, är det nåt de gillar så är det barn! En av artisterna (ja, det är klart att vi bodde där de bor ;) ) tyckte om vår reflex som vi har framtill på vagnen som är i form av en krona. Han tyckte att det var självklart att man skulle visa omvärlden att man körde runt på en prins, ok nu kör vi runt på en prinsessa men ändå :)
Det är väldigt stora ytor för barn att springa runt på, de har ett tält för dem där de kan leka eller bli målade i ansiktet eller för mammor som vill sätta sig nånstans att amma. Perfekt! Vi hade dock med oss våra brassestolar och en miljard filtar och annat smått och gott så att sitta där mitt bland publiken och amma var verkligen inget problem. Fast vi satt ju inte mitt i publiken heller. Nej, vi satt på långt avstånd bland de andra småbarnsföräldrarna. Thilde hade hörselkåpor på sig och hon var så söt i dem! Hennes söta små runda kinder trycktes ihop och när hon log kunde man inte annat än att skratta. Söta unge!
Hon fick till och med en kompis. En liten tjej på dryga året som ville sitta med oss hela tiden. Vet dock inte om det berodde på Thilde, hennes napp eller hennes leksaker ;) Men klappa henne och trösta henne när hon var ledsen ville hon. Thilde hon bara log och så var de bästisar. Tänk så lätt det måste vara i den åldern, de känner nog av en människa snabbare än ögat och gillar de dem så är de kompisar.
Hennes feber från onsdagen var helt puts väck men hade hon haft den kvar så hade vi inte åkt. Vill bara påpeka det!
Söta Thilde i sina kåpor och jag