kirsten

Sanna mina ord

Stress, bröllop, fest och slå ijhäl tid

Publicerad 2011-08-30 11:58:05 i Dop och andra högtider,

Vi är hemma efter en fantastisk, helg på Gotland, vi kom iväg i god tid i fredags, kanske lite för god tid. Fick stå och vänta bra länge i hamnen på att båten först skulle komma och sen att vi skulle få åka på. Är inte det det värsta av allt med en båtresa? När man ska köra över den lilla del med vatten på en ramp som kanske skulle kunna brista? Jag sitter alltid med andan i halsen och tänker att "tänk om skiten brakar nu?" Nu hade jag dessutom dumma tankar om att Thilde satt fastspänd i stolen och vad tusan skulle jag göra om vi hamnade i vattnet, hur skulle jag få loss henne då? (När vi åkte hem satt hon i mitt knä istället)

Vi hade hyrt en villavagn, alltså en husvagn rustad som ett hus mer eller mindre. Tre sovrum, kök, vardagsrum, dusch och toalett. Så fräscht! Och så mysigt! Fredagen fyllde vi bara upp kylen med det som behövdes och så hängde vi på campingen, hade tänkt bada men det blåste verkligen storm så det blev inget med det. Vi grillade och jag testade en ny cider, en räckte fint i solskenet.

Lördagen då bröllopet stundade var vi verkligen i tid och vi åkte prick den tid vi sagt. Vi åkte åt det hållet som vi trodde att vi skulle till, men vände då gps:en sa att det var fel, åkte åt ett nytt håll men även det var fel. Kan säga att vi hann se halva Gotland under denna tur. Vi kom rätt tillslut, alltså där vi varit allra först, gps:er kan man inte lita på! Kvart över skulle vigseln börja och kvart över sprang vi in bland gästerna ;) Vi hann ju i alla fall! Det var så vackert att stå där och blicka ut över havet och prästen var så himla bra, han var präst men ändå inte. Det var lite Gud-snack och mycket kärlek! Festen och middagen hölls hemma hos dem och det var också himla trevligt! Men ett stort minus för alla mygg! Har inte fått ett endaste myggbett i år, förens nu och nu har jag typ 100. Och det kliar vill jag lova! Jag har nog kliat upp de flesta redan.

När man umgås med Martin och hans killkompisar måste man passa sig lite, för de är rätt jävliga mot varandra och det ena hysset efter det andra hittas på. I lördags skulle det visst dansas poledance i tältet. Kan säga att det slutade så där. Jag fick brudgummen över mig och mitt ben uppskattade det inte, det gjorde så ont att jag ett tag faktsikt funderade på om det var brutet. Kunde ju ha avslutat kvällen på ett roligare sett. Inte så skoj att vara chaufför dagen till ära heller, men det gick.

Jag trodde ju att det skulle kännas bättre på söndagen, jag menar man slår sig och det går över, eller hur? Men icke! Nu ändrades mina tankar till att benet gått ur led, för det gjorde liksom inte superont hela tiden utan mer när benet liksom knäcktes till. Men det var bara att bita ihop, städa villavagnen och bege sig ut på äventyr. Jag är ju rätt glad över att ha en vagn att hänga på i alla fall. Vår båt till fastlandet skulle gå runt halv åtta så det var ju rätt många timmar att slå ihjäl. På nåt sätt lyckades vi, trots att de flesta butiker i Visby var stängda. Men jag lyckades ändå köpa te för cirkus 200:- Jo, jag gillar te ;)

Då det var ännu mer storm på söndagen så kom inte båten som skulle gå innan vår iland för att ta emot alla passagerare. Det slutade med att de fick komma på vår båt och vi kom iväg nästan en timme senare. Så roligt så. Vi lyckades dock få bra platser att sitta vid och vi hann få mat innan alla andra bestämde sig för att käka. Vi löste korsord så det stod härliga till och sen brummade vi hemmåt och var hemma mitt i natten.

Igår satt jag här hemma och surade. Jag missade en utomhusträning för att jag inte kunde gå. Jag missade även mammafikan hemma hos en av mammorna. JÄVLA BEN!! Jag hade bestämt mig för att om det fortfarande gjorde lika ont skulle jag ringa vårdcentralen, men det gjorde inte lika ont så jag struntade i det. Men jag lagade puréer till Thilde och hade ändå saker att göra. Babysimmet lyckades jag hänga med på med, men Martin fick ta Thilde det mesta av tiden. I vattnet tog jag henne i lite, men det gjorde ont även i vattnet. Men jag ville ju inte gärna missa att vara med heller.

Idag gör det fortfarande ont, men absolut inte lika ont. Så idag ska jag försöka dammsuga här hemma. Det måste göras för katterna käkar upp allt damm och skit som ligger och sen kräks de. Suck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela