kirsten

Meningen var att vi skulle ha åkt till Öret idag för en kompis födelsedagsfest. I torsdags när snöoädret kom kändes det mindre lockande, så vi bestämde att vi skulle ha åkt idag istället för igår efter jobbet. Men ju mer snö det kom under dagen igår desto mer började man förstå att det inte skulle vara direkt superlattjo att bege sig ut på vägen idag. Att jag sen under kvällen började känna mig segare och det började värka mer och mer i kroppen gjorde att vi inte tog ett beslut under kvällen. När jag vaknade imorse ville jag typ dö. Smärtan i min kropp var bedrövlig. Jag vill inte på nåt sätt klaga, för jag vet att jag är med om en fantastisk resa. Men ibland undrar man hur mycket man ska behöva utstå?

Som det är nu vaknar jag varje gång jag ska vända mig, för jag kan inte vända mig med endast magmusklerna som hjälp. Nej, jag måste använda mig av dragkraften. Detta är ett stort problem då mina händer har svullnat upp och gör förbaskat ont. Så det är ju väldigt trist att jag ska behöva vända mig ens. Men gör jag inte det så får jag ont i benet eller i kinden eller ja var som helst egentligen. Ibland vaknar jag istället av att jag måste kissa, och då menar jag att jag måste kissa. Att försöka ta sig ur sängen då är ett projekt i sig. Jag ligger där som en skalbagge på rygg och flaxar med ben och armar och försöker med häveffekten få en sving på kroppen. Tänk er att göra detta när det trycker på. Inte lätt.

Att jag nu missar en av mina bästa tjejkompisars fest känns så tråkigt! Hade sett fram emot det så mycket. Men jag vet att jag måste lyssna på min kropp och säger den ifrån så gör den det. Hade inte heller varit så kul att komma dit och känna att nej jag klarar inte detta och fått åka hem igen. Så kul tycker jag inte att det är att åka bil. Så här ikväll blir det pizzabak och melodifestival och så en liten film på det.