kirsten

För ett år sedan var packningen utspridd över hela vardagsrumsgolvet och jag satt i soffan och funderade över vilka skor jag skulle ha med mig. I alla fall om vi ska se till själva dagen, ser vi till datumet är det imorrn. Nerverna låg utanpå kroppen och det var så galet tomt här hemma utan katterna som vi tidigare under kvällen lämnat till katthemmet. Jag gillar verkligen inte att flyga, det är en av mina stora skräcker här i livet. Jag tror att det har att göra med att jag har noll kontroll över vad som händer. Men det var dax för långflygning, denna gång med min familj och resan bar av till Mexico. Min mammas drömresemål, eller ja ett av dem i alla fall. Årets värsta snöoväder kom och överraskade och det var bra nära att det inte blev nån resa. Men på nåt magiskt sätt kom vi iväg och det var absolut en minnesvärd resa.

Det är konstigt det där, vårt datum har på nåt sätt blivit den 19 februari för utresa. När min bror flyttade till London för ett par år sedan så åkte han 19 februari, när jag och Martin åkte till Thailand så åkte vi den 19 februari och så förra året då. Det här året blir det ingen resa detta datum. Nej nu får vi snällt vara hemma i kalla Sverige istället. Yippie! Känns ju så kul, verkligen! Har abstinens över att få resa iväg nånstans, och nej det skulle inte räcka för mig att åka nånstans inom Sveriges gränser. Jag vill till värmen!

Men till vintern, när kotten växt till sig en aning. Då åker vi. Japp, det gör vi! Om jag kunde åka på husvagnssemester i Europa med mina föräldrar när jag var 3 månader, ja då ska jag nog själv klara av att resa med min lilla kotte.


Martin, jag och lillebror i poolbaren på hotellet. Tequila och nån hiskelig drink som vi gömde bakom en pelare ;)