kirsten

Många tycker säkert att årsdagar inte betyder nåt, att de är som vilken dag som helst och att man inte behöver fira dem. Jag tycker kanske inte heller att alla årsdagar behöver firas, men vi har ändå på nåt sätt behållit vår första årsdag, alltså den dagen som vi säger att vi blev tillsammans. Nu firar vi inte dessa dagar med dunder och brak utan det är mer att vi äter en lite godare middag eller att vi kanske går på nån bio. Eller som nåt år då vi gick till krogen där allt skedde. Eller så kan dagen glömmas bort som vår förlovningsdag gjorde i höstas. Vi kom på det på kvällen att shit idag skulle vi ju ha gått ut och käkat ;) Så det kan gå. Kan ju bero på att en viss graviditetsförvirrning redan hade börjat då, hahaha!

Idag glömdes dagen inte bort. Men den har heller inte firats mer än att jag fick ett superfint armband med en tillhörande berlock, en kombinerad försenad förlovningspresent och årspresent i ett. Han är bra fin den där Martin, han är inte bara fin, han är världens bäste och mest underbare kille jag träffat! Och det allra allra bästa är att han bara är min i alla fall i två månader till, sen får jag dela honom med vår underbara bebis!