kirsten

Egentligen borde jag inte sitta här, jag borde sova! Men för att kunna göra det måste jag nog få nåt mirakelmedel. Jag sover en timme i stöten, vaknar, knakar rätt ryggen, somnar för att vakna en timme senare. Det är inget kul alls! Samtidigt känner man panik över det och då blir det ännu svårare att sova. För man vet att om si och så många timmar så ringer klockan och då måste jag gå upp. Inte bara gå upp utan masa mig iväg till jobbet och vara trevlig och sprudlande glad i 8 timmar. Det är inget kul alls, för som sagt då kommer paniken. Jag förstår att det är en förberedelse för sen, men sen kommer jag å andra sidan att kunna ta en tupplur mitt på dagen tillsammans med min underbara skatt om jag så skulle känna för det. Jag kommer inte att ha tider att passa varje dag. Så därför snälla kropp, låt mig sova nu! Vad som händer sen, det tar vi då!