Matlagning
Innan jag blev gravid var nåt av det bästa jag visste att laga mat och testa nya recept. Sen kom doftsinnet igång och oset gjorde att jag bara ville kräkas när jag stod där i köket, kvällar då Martin skulle vara borta ville jag bara gråta mig igenom för då var jag tvungen att laga maten själv. Sen kom det en liten mellanperiod då det var skoj igen, men den var väldigt kort. För nu orkar jag inte stå upp under den stund det tar att laga maten och jag kan fortfarande äcklas av att ta i maten eller så. Trist, men jag tror att det finns en anledning till detta och det är att Martin ska lära sig att laga mer mat själv. Tidigare har han mer eller mindre bara blivit serverad. Så nu har jag även slutat att göra matlistorna själv, för det kan ibland ge mig illamående med då jag sitter och läser vad som ska vara i maten. Knasigt, ja visst! Men jag tror ändå att det är bra att jag lämnar köket lite då och då så att han inser att han faktiskt kan laga mat och vissa dagar blir det fantastiskt gott och andra dagar vill man bara raka ner innehållet i soporna. Men så är det ju när jag lagar maten med.