kirsten

Idag lider jag med vårt grannland Norge! Att något så hemskt och ofattbart kan hända så nära oss är otäckt. Oavsett om det är en person eller en hel drös med terrorister, det är LIKA hemskt ändå! Vi tror att vi lever så skyddat här, men det kan lika gärna hända hos oss vilken dag som helst. Finns puckon överallt tyvärr. När något sådant här händer kommer jag alltid på mig själv med att fastna vid TV:n, jag vill veta allt! Både på gott och ont, för visst är det bra att veta vad som händer men jag mår fruktansvärt dåligt av det. Sen kan man ju inte blunda sig igenom det heller. Nej, usch vilken tragedi!

Jag läste en tjejs blogginlägg om det hela, som hade varit en av de stackars ungdomar som flydde för sitt liv, som hade legat och spelat död när den hemska mannen skördade sina offer. När jag kom till stycket där hon berättar om när hon ringde sin mor och sa att de kanske aldrig mer skulle ses igen och att hon älskade henne brast det för mig. Vad gör man om man nån dag får ett sånt samtal själv? Jag skulle helt klart göra som fadern till denna flicka och kasta mig in i bilen och åka dit. Att jag själv kanske skulle möta döden skulle spela mindre roll om jag lyckades rädda min lilla flicka! Det känns hemskt att tänka att man inte alltid kommer att finnas där på plats för sitt eget barn...

Sen får man ju vara "glad" över att galningen inte hann ta livet av sig själv, att han kommer att få ett straff. Visst, det kommer aldrig att kunna ersätta familjerna med de familjemedlemmar de förlorat. Men de kan få ett avslut även om minnena alltid kommer att finnas där.

Nej, nu ska jag kramas lite mer med min fina familj! ♥