kirsten

Sitter här i soffan och har en nervös klump i magen. Känner mig inte direkt kaxig nu inte. Har satt på två Emla plåster och väntar på att de ska verka och sen ska vi iväg till barnmorskan och sätta in en p-stav. Nu kanske du tänker att men herregud tjejen har ju fött barn för jösse namn! Men jag kan säga att det är inte samma sak nånstans. Den dagen jag åkte in för att föda pumpade adrenalinet för fullt och jag var trött på att gå med kulan i vädret, att det skulle tas sprutor och sättas in infarter var liksom bara en liten del av det hela men nog så skrämmande. För där blev det ju inte mer smärtstillande än lustgas. Så javisst, tänker man så så kommer detta vara en piece of cake. Men till saken hör att jag är extremt spruträdd och då menar jag RÄDD! Jag vet att det kommer att gå bra och att jag inte kommer att dö, det enda som kan hända är att jag svimmar. Men ändå.

Nej, ska äta upp min macka nu så har jag i alla fall normalt blodsocker när vi är där ;) Martin får jag trycka i ett extra äpple då han är ännu mer rädd för sprutor än mig, hahaha!