Nedräkningen kan börja
Idag arbetade jag mitt sista normala stängningspass på en onsdag på ja, jag vet inte hur länge. För nästa onsdag som borde vara mitt sista pass så kommer jag börja en timma tidigare och sen efter jobbet är det asvlsutningsmiddag för mig och min kollega. Det känns mycket märkligt! Jag känner mig lite som den där kompisen som inte längre får vara med och leka. Jag vet att det inte är så på riktigt, men det är den känslan jag har i kroppen. Även fast jag vet att jag inte orkar arbeta närmre inpå än vad jag redan kommer att göra så funderar jag lite på vad jag ska sysselsätta mig med under de veckor jag är hemma utan bebis? Har lite smått panik över det. För jag hatar att inte ha nåt att göra. Kommer att baka till förbannelse det är ju ett som är säkert i alla fall.