Irriterad
Åh, tisdagar och torsdagar är mina nya favoritdagar. Det är då träning står på tapeten och är det nåt jag saknat under graviditeten och nu de senaste månaderna så är det just träning! Jag har förvisso tappat alla mina graviditetskilon, men nu är det dags att forma kroppen känner jag. Jag var inte på nåt sätt supersmal innan, snarare bar jag på lite extra bagage. Men även det ska bort nu och jag tror inte att det kommer att bli några problem. OM. och då menar jag OM jag bara får möjlighet att åka iväg. Under hela morgonen har jag gått och fixat med det som ska med och packat ur saker ur vagnen då man ska låsa den utomhus. Jag har plockat undan disk och gjort det någorlunda fint här med då vi direkt efter träningen ska på mammafika.
Jag gick till och med härifrån i god tid, så att jag inte skulle missa tunnelbanan. När jag kommer ut genom porten hör jag att de sopar gatan. Vilket de bara gör var fjärde vecka, med andra ord ska alla bilar vara borta från gatan då annars får man en trevlig liten gul sladdrig pappersremsa på vindrutan. Martin som tyckte att han skulle vara snäll imorse flyttade bilen så att den stod precis utanför huset. Där man inte får stå. Det är inte jättelattjo när man inser att här står jag med barnvagn och unge och har inte alls tid att flytta nån bil om jag vill hinna träna. Jag vågade inte chansa på att jag skulle hinna träna och sen hem för att flytta bilen då, så det var bara att ringa min träningskompis och ställa in och bege sig upp till lägenheten för att hämta babyskyddet.
Nu står bilen där den får och jag har släppat på tio kilo bebis och stol några 100 meter. Nu har jag tränat ;) det känns så i alla fall. Fattar inte att de ska göra dem så fruktansvärt otympliga, de går ju liksom inte att bära på nåt bra sätt. Och ja, jag har även ringt och skällt på Martin. Jag är trött på att vara den som ska ha koll på precis allt i den här familjen. Han erbjöd sig då att åka hem och flytta på bilen själv, vilket jag tyckte var idiotiskt. Han tyckte även att jag kunde ta bilen till träningen, man kan ju då undra om han vill att jag kommer hem igen då jag aldrig skulle ha hittat dit med bil. Man kan kanske tycka att jag skulle låtit bilen stå där och han kunde ha fått den där boten som en påminnelse på att han måste lära sig nån gång. Men det verkar dumt tycker jag. Så istället sitter jag här och är så jäkla bitter.
Jag gick till och med härifrån i god tid, så att jag inte skulle missa tunnelbanan. När jag kommer ut genom porten hör jag att de sopar gatan. Vilket de bara gör var fjärde vecka, med andra ord ska alla bilar vara borta från gatan då annars får man en trevlig liten gul sladdrig pappersremsa på vindrutan. Martin som tyckte att han skulle vara snäll imorse flyttade bilen så att den stod precis utanför huset. Där man inte får stå. Det är inte jättelattjo när man inser att här står jag med barnvagn och unge och har inte alls tid att flytta nån bil om jag vill hinna träna. Jag vågade inte chansa på att jag skulle hinna träna och sen hem för att flytta bilen då, så det var bara att ringa min träningskompis och ställa in och bege sig upp till lägenheten för att hämta babyskyddet.
Nu står bilen där den får och jag har släppat på tio kilo bebis och stol några 100 meter. Nu har jag tränat ;) det känns så i alla fall. Fattar inte att de ska göra dem så fruktansvärt otympliga, de går ju liksom inte att bära på nåt bra sätt. Och ja, jag har även ringt och skällt på Martin. Jag är trött på att vara den som ska ha koll på precis allt i den här familjen. Han erbjöd sig då att åka hem och flytta på bilen själv, vilket jag tyckte var idiotiskt. Han tyckte även att jag kunde ta bilen till träningen, man kan ju då undra om han vill att jag kommer hem igen då jag aldrig skulle ha hittat dit med bil. Man kan kanske tycka att jag skulle låtit bilen stå där och han kunde ha fått den där boten som en påminnelse på att han måste lära sig nån gång. Men det verkar dumt tycker jag. Så istället sitter jag här och är så jäkla bitter.
