Besök på dagis och utflykt
Idag klockan nio började en ny era av Thildes liv. Hon skulle besöka sitt nya dagis, jo men visst förstår ni, i min värld heter det dagis och inte förskola. Och vet ni vad, jag tycker inte att det klingar sämre i mina öron, jag tycker inte att personalen är sämre eller gör ett mindre pedagogiskt jobb. Saker blir faktiskt inte bättre bara för att man sätter andra ord på det. För visst blir väl ändå personalen kallad fröken ändå? Förskola för mig, det är när barnet kanske närmar sig 5-årsåldern eller kanske till och med 6 år när barnet börjar lekis. Men det kanske man inte heller får säga i dagens samhälle? Ojoj, vilka fel jag begår!
Hur som helst, vi knatade dit och vi, ja alltså Martin och jag, var synnerligen nervösa! Vår lilla tjej, börja dagis? Vad hände? Kom hon inte nyss? Låg vi inte där i det där lilla rummet och betraktade det vi skapat? Vad hände med det här året som gått? Men där, när vi väl kom in på gården och Thilde fick syn på sandlådan fylld med roliga leksaker, ja då insåg vi hur stor hon faktiskt blivit. Den där kavata lilla tjejen, som bara hoppade ur sin pappas famn och bara rusade fram till leksakerna. De andra föräldrarna som kom dit igår satt redan uppradade i parkbänkarna, den ena med en skrikandes kille i famnen och den andra ensam med full koll på sin lille kille som lekte med en av fröknarna. Då kändes det ändå som att vi lyckats, vår lilla tjej hon behövde inte våra trygga famnar eller en fröken vid sin sida, hon satt där själv och lekte. Lyckan blev dock total när en liten tjej kom fram och satte sig vid henne, klappade henne på kinden och började leka. Thildes nya kompis!
Vi fick sedan gå in och utforska lokalerna och även där drog lillfröken iväg. Inga föräldrar behövdes där heller! Inte fick vi vara med heller då vi bara skulle finnas där utifall nåt gick snett. Men ser ni, det gjorde det aldrig. Eller jo, under fruktstunden. Thilde satt fint på sin plats som hon blivit tilldelad och när hon såg frukten kunde hon inte hejda sig. Hon slängde sig över den och tryckte in en bananbit i munnen. Det var bara det att först skulle de sjunga 3 ramsor och sen var det varsågod. Men när hon fick ett nej så blev hon arg. Så arg att hon sen inte ville ha när det bjöds. Men det släppte efter en liten stund. Annars skötte hon sig exemplariskt. Vi var där i ungefär 1,5 timme, och när vi skulle gå då blev hon ledsen. För det var alldeles för roligt där. Med oss fick vi beröm av den ansvariga fröken, Thilde var helt underbar tyckte hon. En kaxig men snäll tjej som är lätt att ha att göra med ;) Jo, men så att det känns ju prima. Nu är det dock lite ledigt igen fram till den 3:e september. Då börjar den riktiga inskolningen.
Efter lunchen åkte vi iväg på en liten utflykt. Liten och liten, det blev totalt 35 mils bilresa men ändå ;) Vi åkte till Söderköping och åt glass. Ja, det är ju inte vilken glass som helst utan den är väl värd sin resa. Vi besökte nämligen Smultronstället, en glassrestaurang. Så det har kanske inte varit den mest nyttiga dagen vi haft, men vad tusan lite njutning måste man ju få ha i livet!
Hur som helst, vi knatade dit och vi, ja alltså Martin och jag, var synnerligen nervösa! Vår lilla tjej, börja dagis? Vad hände? Kom hon inte nyss? Låg vi inte där i det där lilla rummet och betraktade det vi skapat? Vad hände med det här året som gått? Men där, när vi väl kom in på gården och Thilde fick syn på sandlådan fylld med roliga leksaker, ja då insåg vi hur stor hon faktiskt blivit. Den där kavata lilla tjejen, som bara hoppade ur sin pappas famn och bara rusade fram till leksakerna. De andra föräldrarna som kom dit igår satt redan uppradade i parkbänkarna, den ena med en skrikandes kille i famnen och den andra ensam med full koll på sin lille kille som lekte med en av fröknarna. Då kändes det ändå som att vi lyckats, vår lilla tjej hon behövde inte våra trygga famnar eller en fröken vid sin sida, hon satt där själv och lekte. Lyckan blev dock total när en liten tjej kom fram och satte sig vid henne, klappade henne på kinden och började leka. Thildes nya kompis!
Vi fick sedan gå in och utforska lokalerna och även där drog lillfröken iväg. Inga föräldrar behövdes där heller! Inte fick vi vara med heller då vi bara skulle finnas där utifall nåt gick snett. Men ser ni, det gjorde det aldrig. Eller jo, under fruktstunden. Thilde satt fint på sin plats som hon blivit tilldelad och när hon såg frukten kunde hon inte hejda sig. Hon slängde sig över den och tryckte in en bananbit i munnen. Det var bara det att först skulle de sjunga 3 ramsor och sen var det varsågod. Men när hon fick ett nej så blev hon arg. Så arg att hon sen inte ville ha när det bjöds. Men det släppte efter en liten stund. Annars skötte hon sig exemplariskt. Vi var där i ungefär 1,5 timme, och när vi skulle gå då blev hon ledsen. För det var alldeles för roligt där. Med oss fick vi beröm av den ansvariga fröken, Thilde var helt underbar tyckte hon. En kaxig men snäll tjej som är lätt att ha att göra med ;) Jo, men så att det känns ju prima. Nu är det dock lite ledigt igen fram till den 3:e september. Då börjar den riktiga inskolningen.
Efter lunchen åkte vi iväg på en liten utflykt. Liten och liten, det blev totalt 35 mils bilresa men ändå ;) Vi åkte till Söderköping och åt glass. Ja, det är ju inte vilken glass som helst utan den är väl värd sin resa. Vi besökte nämligen Smultronstället, en glassrestaurang. Så det har kanske inte varit den mest nyttiga dagen vi haft, men vad tusan lite njutning måste man ju få ha i livet!
