kirsten

Alltså det där med att sova ensam, det är verkligen inte min grej. Minsta lilla ljud och jag är klarvaken. Spelar liksom ingen roll om jag läst till klockan är alldeles för sent och ögonen hålls upp med tändstickor. Ett knak där eller pip där och jag vaknar till som om jag hade sovit hela natten. I onsdags hade jag en helt manisk katt i sängen som var så överlycklig över att jag var hemma så han stod och puffade och slickade och bara var katt. Suck. När han väl slutade så somnade jag, bara för att bli väckt klockan 7 av galningen igen. Tack för sovmorgonen kissen!

 

Jobbade en sväng på torsdagen, men det känns ju liksom inte så krävande när man endast arbetar 6 timmar. Sen direkt hem för att mysa med familjen som kommit hem under eftermiddagen. Lika skönt som det var att ha dem hemma, lika skönt hade lugnet utan barn varit. Men den glädjen den lilla ungen utstrålade när hon kom med sina öppna armar och slängde sig om halsen på mig fick mig att glömma de tankarna rätt fort.

 

Igår gjordes inte många knop, som sig bör när man är ledig. En liten promenad till centrum för en fika och en handling. Ja, för oss kan man ju knappt kalla det en promenad då det är max 500 meter dit, men ni kan ju tänka er för lillfröken. Inne i centrum fick hon härja fritt, hon gick runt med sin vagn och petade vi på vagnen för att hjälpa till med riktningen en smula så stannade hon direkt, gick fram till den som petat och putade bort en och skällde en smula. Så söt! På Ica fick hon en egen kundvagn och så stolt hon var! Hon packade varor som om hon inte gjort nåt annat. Att hon sedan bata ville knata ut ur butiken med vagnen utan att betala är ju en annan sak, men var sak har sin tid.

 

Om vi inte gjorde mycket igår kan jag berätta att vi gjort ännu mindre idag. Jag är fortfarande inte tillbaka i matchen efter måndagens sjuka, men jag antar att det är normalt. Bra start på det nya 2013 får man ju i alla fall. Hehe!