kirsten

I fredags hämtade vi Thilde tillsammans, har aldrig hänt tidigare och det kommer inte att vara vanligt förekommande. Men vi skulle ju ut på strapatser i vårt avlånga land. Snacka om glad tjej som mötte oss i kapprummet. Hennes fröknar hade fått order om att de inte skulle klä på henne overall och allt utan vi skulle ta hand om henne när vi kom, att sitta i en varm bil i full vintermundering är ju inte att föredra. Vi slapp nästan all trafik, jag menar att ta sig ut ur Stockholm en fredageftermiddag är ju alltid förenat med en massa annat folk. Vi kom strax efter Södertälje när Thilde ballade ur totalt. Vi lyckades inte få henne lugn fören vi stannade till och ljuset i bilen tändes. Då fattade vi att hon var mörkrädd...Kul upptäckt. I och med att vi skulle spendera x antal timmar i bilen. Men med lampan tänd tog vi oss sakta men säkert fram i vinter-Sverige.

 

Strax innan Jönköping kändes det som att vi aldrig skulle komma fram. Det var snö minst sagt överallt! Då började jag känna att nej nej nej vad har vi gjort! Vi skulle ha stannat hemma istället! Men fram kom vi även om vi såg en hel del olyckor! Det jag inte för mitt liv kan förstå är varför en del kör som biltjuvar när man knappt kan se handen framför sig? Då är det inte konstigt att olyckor sker. Vi kom fram till destinationen för natten och jag kan med varmt hjärta rekommendera hotellet i Borås, First Hotel Grand! Så trevlig personal och rummet var hur fint som helst! Jag som inte är nåt fan av hotellfrukostar då jag ätit ungefär 10 för många i mina dagar, var riktigt fascinerad av den för en gångs skull. Fanns massa gottigheter där vill jag lova!

 

Efter en god natts sömn bar det av till vår egentliga destination för denna resa. Gekås i Ullared. Maj gadd! Tror det kommer att dröja innan jag åker dit lagom till julruschen nästa gång! Det var folk precis överallt! Inga logiska sådanna heller! Men vi fick med oss det vi kom dit för och alldeles för mycket till, som det lätt blir där! Däremot tappade Thilde sin älskade Alfons så det måste jag ta och fixa nån dag. Suck.

 

Hemresan gick fint, fram till Jönköping. Undrar vad det är med den staden egentligen? För där slocknade äntligen Thilde efter mycket om och men, men hann sova sisådär 10 minuter innan hon började tokkräkas. Vad gör man när en unge börjar kräkas i en bil egentligen? Vi kämpade på kan man säga. In på närmsta rastplats för att byta kläder på Thilde och sen fortsatte vi, men utan sovande unge. Det tog oss en middagsdepå i Norrköping innan hon däckade av ren utmattning och likaså gjorde jag. Till Martins stora förtjusning för när jag vaknade i höjd med Södertälje var det snöstorm igen och jag sitter bara och ojar mig, vilket retar gallfeber på Martin. Med all rätt! Men hem kom vi!