kirsten

Jaha, så var snart ytterliggare en vecka över. De liksom bara svischar förbi. Både på gott och ont får man väl säga. Snart är det dags för nya rutiner och scheman för Thilde som man inte är van vid. Att börja dagis stort och skrämmande, men samtidigt väldigt spännande. Jag tror att det kommer att vara värre för oss än för henne, för hon kommer att ha så kul med de andra barnen. Helt lätt och smärtfritt kommer det ju inte att vara, men vad är det? Men några veckor är det kvar och en efterlängtad semester. Jo, man kan längta efter en semester trots att man precis varit föräldraledig. Testa ett år själva så får ni se hur lediga man är. Sen kan vi snacka.

Idag dammades cykeln av igen. Jag försöker att samla mod till mig att ta racern istället för att låta den stå i köket. Ja, visst. Här bor vi i en tvåa på 54 kvadrat och jag har en cykel i köket. Helt logiskt. Det är så enkelt att Martin fixade till den åt mig i förra veckan och sen blev den kvar där. Meningen var att jag skulle testköra den i helgen, men en massa annat kom emellan och ja där står den alltså än. Men det kommer ju en ny helg och jag har ju trots allt min 100-kilos cykel att trampa på under tiden. Har promenerat hem en dag med. Fantastiskt! Och det där med att inte äta sötsaker och sånt under veckorna, det går det också bra med. Visst, nån bit har slunkit ner och så. Men att fylla kontoret med goda frukter visade sig vara ett bra drag!