Den där egna tiden
Som förälder har jag upptäckt att det är svårt att räcka till. Man vill vara med överallt, men det är praktiskt taget omöjligt att få till det. När min bror flyttade hit för 2 år sedan så var han så galet taggad över att vi skulle gå ut. Var ju bara som så att det fanns ett litet pyre i min mage då. När april kom så tyckte han att nu skulle jag minsann trycka ut den där lilla grodan och följa med ut och festa. Kanske inte riktigt det första jag sugen på direkt, inte direkt möjligt heller. Men i maj hängde vi med till Patricia och käkade födelsedagsmiddag, Thilde hängde på och sov sött i liggdelen till vagnen på en stol bredvid mig och vi lämnade båten innan partyt drog igång. Så nära en festkväll kom vi då.
Under hösten har jag bara känt mer och mer att nu vill jag ut, dansa och träffa folk. Men då jag ammade fortfarande så kändes det inte helt ok. Under våren har den där känslan att få gå ut en kväll växt sig större och större. Så när lillebror bjöd in till födelsedagsfest så var mitt svar självklart. Det här skulle jag inte missa! Nu gör ju inte vi så där jättemycket under helger så att Martin inte skulle ha kunnat ta Thilde var liksom inget problem.
Under dagen igår började jag dock känna mig mer och mer misspepp. En kompis som jag ville ha med var tvungen att jobba, så jag skulle alltså på denna festlighet själv. Ja, min bror fanns ju så klart där. Men är man huvudpersonen på en fest kan man ju inte sitta och underhålla sin syster heller. Jag kan säga att jag hade inte behövt vara det minsta orolig, för härligare människor är det länge sedan jag träffade. Jag hade så kul och det där med att jag skulle ta det lugnt, ja det sprack kan man säga. Jag drack upp det jag hade med mig själv och helt plötsligt fylldes glaset på av andra.
Klockan var plötsligt tolv och det började pratas om att det var dags att bege sig ut. Det tog dock sitt lilla tag att få ut alla ur lägenheten. Och naturligtvis kom inte alla med samma tunnelbana, så det var jag ensam med gräbsen. Ja, kvinnfolk var det rätt tomt på beroende på hur man ser det. In kom vi i alla fall och jag hamnade på VIP och min brors kompisar tog verkligen hand om mig. Det var en så himla trevlig kväll att jag faktiskt blev kvar tills de stängde. Som jag känner det nu så måste detta göras om snarast! Får inte dröja två år tills nästa gång, för även om många av min brors vänner var några år yngre än mig och några till ändå ;) så spelade det ingen roll. Vi hade skoj ändå!
Att gå hem i natten och se dagen nalkas, det är ju rätt häftigt ändå. Att sedan vakna tre timmar senare och känna sig pigg, ja det har en nog föräldraskapet att tacka för!
Under hösten har jag bara känt mer och mer att nu vill jag ut, dansa och träffa folk. Men då jag ammade fortfarande så kändes det inte helt ok. Under våren har den där känslan att få gå ut en kväll växt sig större och större. Så när lillebror bjöd in till födelsedagsfest så var mitt svar självklart. Det här skulle jag inte missa! Nu gör ju inte vi så där jättemycket under helger så att Martin inte skulle ha kunnat ta Thilde var liksom inget problem.
Under dagen igår började jag dock känna mig mer och mer misspepp. En kompis som jag ville ha med var tvungen att jobba, så jag skulle alltså på denna festlighet själv. Ja, min bror fanns ju så klart där. Men är man huvudpersonen på en fest kan man ju inte sitta och underhålla sin syster heller. Jag kan säga att jag hade inte behövt vara det minsta orolig, för härligare människor är det länge sedan jag träffade. Jag hade så kul och det där med att jag skulle ta det lugnt, ja det sprack kan man säga. Jag drack upp det jag hade med mig själv och helt plötsligt fylldes glaset på av andra.
Klockan var plötsligt tolv och det började pratas om att det var dags att bege sig ut. Det tog dock sitt lilla tag att få ut alla ur lägenheten. Och naturligtvis kom inte alla med samma tunnelbana, så det var jag ensam med gräbsen. Ja, kvinnfolk var det rätt tomt på beroende på hur man ser det. In kom vi i alla fall och jag hamnade på VIP och min brors kompisar tog verkligen hand om mig. Det var en så himla trevlig kväll att jag faktiskt blev kvar tills de stängde. Som jag känner det nu så måste detta göras om snarast! Får inte dröja två år tills nästa gång, för även om många av min brors vänner var några år yngre än mig och några till ändå ;) så spelade det ingen roll. Vi hade skoj ändå!
Att gå hem i natten och se dagen nalkas, det är ju rätt häftigt ändå. Att sedan vakna tre timmar senare och känna sig pigg, ja det har en nog föräldraskapet att tacka för!
Fin bild, tagen av min bror ♥
