kirsten

I lördags när jag hade min shoppingdag för mig själv så kikade jag ju trots det på barnkläder. Jo, så blev det, men inga kläder köptes dock, men kolla kan man alltid göra. Hur som helst så hörde jag ett samtal mellan en pappa och hans kanske 4-5 årige son. Pojken skulle få nya kalsonger, men var inte ett dugg intresserad av dem utan kollade istället på alla färgglada trosor. Detta tyckte pappan var väldigt jobbigt och försökte få pojken att förstå att trosor inte var nåt för honom utan han skulle minsann ha ett par kalsonger och försökte få honom att välja ett par. Men återigen så vände pojken blicken mot trosorna och pekade på dem han ville ha. Pappan sa återigen nej och att han skulle välja ett par kalsonger. Jag vet inte hur denna historia slutade tyvärr.

När jag sedan kom hem berättade jag om händelsen för Martin och vad jag tyckte om det hela. Jag kände att man kanske inte behöver göra en sån står grej av det hela. Vill pojken ha ett par trosor så kan han väl få ett par trosor? Vem ser det? Han har ju kläder på sig över, eller hur? Vilket gör att ingen kommer att se dem och samtidigt kan pojkens självkänsla ha en chans att stärkas. Han kommer dessutom säkerligen inte vilja gå med trosor resten av sitt liv. Pojken lär ju heller knappast ha ett större paket än att han får plats med dem i ett par trosor. Och om pappan är rädd för att pojken ska bli homosexuell så får han nog tänka om, det kommer nog inte hända för att han som ett litet barn fick använda trosor istället för kalsonger.

Men Martin höll inte med mig, inte alls. Här ska ingen pojke komma och ha trosor på sig. Han menade på att pojken måste ju ha plats för sina doningar i kallsipperna. Efter lite mera prat fram och tillbaka angående detta kom han trots till insikt med att det skulle få plats i ett par trosor. Men han är tveksam till att han skulle gå med på att ge vår kommande son ett par.

Hur skulle ni ställa er till frågan? Skulle ni ge er son ett par eller skulle ni strunta i dennes önskan?