kirsten

Igår var jag hos sjukgymnasten. Var två veckor sedan jag sist var där, då jag skulle träna lite på egen hand. Men jag åkte ju på världens förkylning med en riktig rethosta. Så så mycket träning vet jag inte om det blev. Jag gjorde det jag kunde helt enkelt. Så jag kunde ju inte berätta att det hade gått så där fantasiskt bra för sjukgymnasten. Dock kunde jag berätta om det passet jag lyckades bäst på och om hur bra det kändes att stå där och känna att jag klarade av styrkeblocket så fantastiskt bra! Fick köra mitt vanliga pass och sen var det tack och hej. Men hon lämnade mig med stolthet och tyckte att jag var grym som på så kort tid lyckats återhämta det som var skadat. Och att jag aldrig gav upp trots att jag ramlade omkull och skadade mig rätt illa. Men sån är jag! Kändes väldigt skönt att få cred för det också! Så motiverad just nu!

 

Idag hängde jag med J på ett bodypumppass. Himla längesedan jag körde det. Var i Öret senast. Alltså cirkus 100 år sedan. Kan väl säga som så att det gick så där. Handen är inte hel ännu, men viljan ville mer och den kombon går liksom inte ihop. Det slutar mest med att jag blir arg och frustrerad. Hur som helst var det skoj och jag kände att vi två var grymma som kom iväg en fredagkväll klockan 18 och tränade. Trots alla härliga uteserveringar vi gick förbi så fortsatte vi ändå till gymmet. Heja oss! Himla bra det där med träningskompisar!

 

Med tre månader och nån vecka kvar till bröllopet så är det liksom bara att lägga i en högre växel. Nu kör vi så att det ryker! Och är det nån mer som vill vara med, kör bara kör så peppar vi varandra längs vägen! OK?!