kirsten

Ibland blir jag så trött på mig själv! Vet inte hur många av mina nära och kära som undrat över hur mycket jag lyckats gå ner egentligen på dessa månader. Istället för att då bli glad över att folk ser att jag lyckats gå ner så säger jag att nej, men det är inte så mycket det är BARA 6 kilo. Och så står jag där och funderar på hur stor var jag innan då egentligen om de nu tycker att jag gått ner så himla mycket?!

 

Varför tänker jag ens så? 6 kilo är ju jättemycket! Det är ju liksom 6 mjölkpaket och om man tänker att man plockar bort den sizen på nån så är ju det jättemycket! Sen får man ju lägga till att jag tränat en hel del och det innebär en himla massa större muskler och de väger ju en del de med. Men nånstans så känner man att jo, men jag borde ha gått ner si och så mycket och så känner jag mig superdålig för att jag inte lyckades med det. Dumt
.

För egentligen är jag ju stolt över mig själv! Jag både ser och känner skillnad. Både på kläder och ork. Och det är väl ändå det som ska betyda nåt, inte det antal kilo jag lyckats eller inte lyckats gå ned. Sen kan man ju ta sig en funderare på varför det är viktigt för andra att veta hur mycket jag lyckats gå ner. Varför inte bara säga, bra jobbat vad fin du är!

 

Hur som haver. Jag är stolt och jag är bra som jag är! På torsdag kommer jag få ytterliggare bevis på om det gick som jag tänkte det innan. För då är det dags att prova bröllopsklänningen igen! Nervöst!