Tack!
Först vill jag bara börja med att säga tack! Tack för alla uppmuntrande ord och all kärlek ni gett mig de senaste dagarna. Och så många som velat dela sina historier och upplevelser. Tänk bara hur många som går med samma känslor men som inte vågar berätta om dem. Jag säger bara, våga dela! Det är inget fult och du har inte gjort nåt fel. Vissa saker händer bara och i sådana här fall får man nog helt enkelt bara ta det som att det händer för att det inte skulle ha blivit så bra annars.
Dagarna går sakta framåt och jag börjar sakta men säkert att acceptera att detta hände. Visst finns det dagar jag är arg och frustrerad och funderar extra mycket på varför och så. Men samtidigt, jag är trött på att älta detta och vill gå vidare och tänka positivt igen.
