kirsten

Alltså, när jag åker bil så lyssnar jag på musik, som de flesta andra. Men det är faktiskt oftast då det blir att jag lyssnar. Eller när jag cyklar till jobbet, vilket jag inte gjort på typ 100 år, men i alla fall. Hur som helst, i bilen har man ju liksom ingen möjlighet att veta vad låten heter eller vilken artist det är så länge de inte säger det. Och nu är det en låt jag hört många gånger i bilen men sen aldrig tänkt på det mer. Så i onsdags hörde jag den igen och sen hade jag den på hjärnan och ville så gärna lyssna på den här hemma.

 

Men ni vet hur det är när man ska nynna på nåt för nån annan. Man får en helt annan melodi än den som spelas i huvudet. Denna gång lyckades jag få Martin att förstå vilken låt det var, med lite nynnande och brottstycken av texten som satt sig. Han är ju för bra den där Martin alltså!

 

Denna spelas just nu på repeat...

 

 

 

Tillsammans med denna...

 

 

 

Och denna...

Man ska ju liksom inte komma här och tro att just vår lilla familj ska klara sig från sjukdomar och elände. Nej, då för precis när man minst anar det, ja då slår sjukdomarna till. Visst, en snorig näsa här och där har ju varit och hälsat på, men det har liksom inte blivit så mycket mer än så. Igår kväll knackade hostan på hemma hos oss och jag befarade att det skulle bli en lååååååång natt. Nu klarade lillan det faktiskt med bravur, hon klarade av att hosta och sova samtidigt. Några gånger fick vi rycka in och peta i en napp som inte ville hitta tillbaka in i munnen.

 

Därför kände jag imorse, när jag fortfarande hörde att hon hostade en del att det där med att gå till dagis inte skulle vara en så där jättebra idé. Är man hemma en dag kanske eländet inte bryter ut ordentligt då hon bara vistas i sin hemmiljö och inte med en miljard andra baskelusker. Sen kan det ju vara som så att det kanske ändå inte skulle blivit värre av att gå dit, men hon i sin tur kanske hade smittat ner varenda kotte där. Vad vet man? Hemma blev hon i alla fall och jag och Martin delar på dagen, så han åkte in och jobbade på förmiddagen och jag åker in till klockan 15 då det är jag som stänger idag.

 

Så mellan hostningarna och nästorkandet så har vi idag hunnit med att baka, bädda rent i sängarna, slängt ut alla pärlor på golvet, sorterat om bland spritflaskorna, lagt ut en si så där 20 DVD-filmer på golvet, hällt ut kattsanden på golvet och så en liten vila på det.

 

Alltså denna låt, den är grym! Den går på repeat här hemma, tills Martin tröttnar och byter låt vill säga, hehe!

 

 

Tänk att halva veckan redan har gått?! Jag tyckte att veckorna gick fort när jag var hemma med lillskruttan, jag kan säga att de går ännu fortare nu när vardagen börjat komma igång på riktigt. Hur fort det kommer att gå sedan är nästan skrämmande. Jag minns så väl när jag var liten och man tyckte att sommarlovet var så himla långt medan ens föräldrar ojade sig om att semestern var så kort och att tiden gick för fort. Man fick alltid höra om att vänta så ska du få se när du blir äldre, då går tiden fort minsann! Det förstod man inte direkt som barn. Numera är jag beredd att hålla med. Tiden går alldeles för fort!

 

Idag skulle pappan egentligen ha haft konferens/kick off hela dagen, samt imorgon. Men då han är den som har hand om inskolningen och jag inte har nån möjlighet att komma ifrån om det skulle skita sig under dagen så fick han snällt hoppa dagstunderna. Antar att det egentligen var obligatoriskt, men vad gör man? Däremot åkte han dit på eftermiddagen för att i alla fall kunna vara med på en del, den roliga delen, hahaha! Finmiddag minsann! Så han kom och dumpade Thilde på jobbet och där gjorde hon succé i vanlig ordning ;) Gick med sträckta armar till chefen och satte sig hos henne. När hon inte hade tid gick hon till nästa kollega och fjäskade till sig lite gurka. Hahaha! När jag slutat åkte vi hemåt och stannade till i centrum för en liten sushimiddag på tu man hand. Jag var osäker på om Thilde skulle gilla sushi, men nog gjorde hon det alltid. Först var det lite rynkande på näsan, men sen tuggade hon i sig. Men roligast var att prata med alla andra runt omkring eller ropa på någon som gick runt i centrumet. Tokiga unge! Nu sover hon för natten och jag har den roliga tvätthögen att ta hand om. Vika tvätt, fy så trist men ett nödvändigt ont!

 

 

I lördags när jag hade min shoppingdag för mig själv så kikade jag ju trots det på barnkläder. Jo, så blev det, men inga kläder köptes dock, men kolla kan man alltid göra. Hur som helst så hörde jag ett samtal mellan en pappa och hans kanske 4-5 årige son. Pojken skulle få nya kalsonger, men var inte ett dugg intresserad av dem utan kollade istället på alla färgglada trosor. Detta tyckte pappan var väldigt jobbigt och försökte få pojken att förstå att trosor inte var nåt för honom utan han skulle minsann ha ett par kalsonger och försökte få honom att välja ett par. Men återigen så vände pojken blicken mot trosorna och pekade på dem han ville ha. Pappan sa återigen nej och att han skulle välja ett par kalsonger. Jag vet inte hur denna historia slutade tyvärr.

När jag sedan kom hem berättade jag om händelsen för Martin och vad jag tyckte om det hela. Jag kände att man kanske inte behöver göra en sån står grej av det hela. Vill pojken ha ett par trosor så kan han väl få ett par trosor? Vem ser det? Han har ju kläder på sig över, eller hur? Vilket gör att ingen kommer att se dem och samtidigt kan pojkens självkänsla ha en chans att stärkas. Han kommer dessutom säkerligen inte vilja gå med trosor resten av sitt liv. Pojken lär ju heller knappast ha ett större paket än att han får plats med dem i ett par trosor. Och om pappan är rädd för att pojken ska bli homosexuell så får han nog tänka om, det kommer nog inte hända för att han som ett litet barn fick använda trosor istället för kalsonger.

Men Martin höll inte med mig, inte alls. Här ska ingen pojke komma och ha trosor på sig. Han menade på att pojken måste ju ha plats för sina doningar i kallsipperna. Efter lite mera prat fram och tillbaka angående detta kom han trots till insikt med att det skulle få plats i ett par trosor. Men han är tveksam till att han skulle gå med på att ge vår kommande son ett par.

Hur skulle ni ställa er till frågan? Skulle ni ge er son ett par eller skulle ni strunta i dennes önskan?

...men ack så korta helg! Hur kan det komma sig att veckorna typ sniglar sig fram, fast man inte tycker det under veckorna dock, och så kommer helgen och lika fort som den kom så var den visst över. På mitt gamla jobb arbetade en väldigt klok dam som myntade uttrycket "det finns bara måndagar och fredagar". För visst är det så, att först är det måndag och innan man vet ordet av det så är det fredag och så håller det på.

Fredagen, ja vad hände med den? Jag jobbade, eller slet kanske man kan kalla det och så var arbetsdagen slut. Martin kom och hämtade mig med bilen och vi åkte till Östermalm och parkerade bilen på en så himla bra plats.Vi var så nöjda. När vi väl var på väg ur bilen kom jag på att jag glömt min plånbok på jobbet, så det var bara att packa in sig i bilen igen och åka tillbaka. Suck. Men vi lyckades hitta en bra plats igen och så knatade vi iväg till Grönan för att lyssna på Kapten röd. Himla bra kväll!

Lördagen, ja då var det ju meningen att vi skulle ha styrt kosan till Öret och firat en blivande 5-åring. Men då mellan och liten (ja, om vi ser i ålder) blev sjuka så fick vi snällt stanna hemma. Mamman som var den enda som var pigg fick sig en stund för sig själv i centrum och som det handlades! Thilde fick nya pjuck, fast det hände ju innan centrum förstås. Hon fick även en liten docka i form av Alfons. Mami fick sig ett nytt nagellack och hör och häpna, ett par skor eller man kanske kallar dem stövletter? Snygga var de i alla fall!

Söndagen, ytterliggare en shopping dag. Vi drog till Ikea och var där precis när de öppnade. Herre min je, vad saker ändras när man får barn! Där shoppades det loss, en himla massa bra grejer! Vi brunchade även där, vilken grej! Men det var kanske inte direkt värt sin slant, men mätta blev vi. Efter det besöket hamnade vi på Babyproffsen och där var servicen segare än segast idag. Men ut kom vi med en ny vagn! Vi har spanat så länge på den här vagnen nu, så det var verkligen dags må jag säga. Färgen hade vi redan valt, bara det att det blev inte den. För nej, det hade kommit nya i och med att det är 2013 års modeller som kommit in. Himla fin är den i alla fall och så skön att köra! Hoppas på en solig höst nu! Väl hemma fick lillan sova en stund, medan hennes päron plockade rent i hennes rum. Ja, för där stod ju alla kartonger tidigare. Vi som trott att det var massor kvar, blev positivt överraskade när vi upptäckte att det var mest böcker kvar i dem som stod där inne! Hur mycket böcker har jag egentligen? Så nästa helg kommer det att tapetseras där inne. Äntligen!

Ja, det var vår helg det! Hur har ni haft det?

Halva veckan efter semestern är gjord och ja, vad ska man säga? Allt är som vanligt. Inga konstigheter där inte.

Thilde har klarat de första dagarna med inskolning med bravur. Hon är lite blyg när hon kommer dit på morgonen, men det släpper efter en liten stund och sen hänger hon med sina nya kompisar. De är så söta! Det är ju Martin som sköter inskolningen, men jag var med en liten stund igår innan jobbet. Därför vet jag att de är söta.

Hon hänger dels med en tjej som är ungefär lika gammal som henne och de busar loss hejvilt och ska så klart göra samma sak samtidigt. Hehe! Sen har hon två andra barn, en tjej och en kille som är runt 2 år som jag antar att hon ser upp till. De kör runt med henne på en cykel och hon älskar det! Lilla primadonnan! I och med att de är äldre så snackar de ju en del. Detta har gjort att Thilde numera kan säga ett nytt ord. Bajs! Tydligen ett väldigt roligt ord då hon fnittrar nåt otroligt efter att hon sagt det. Ska den redan börja? Kiss- och bajsåldern?!

Jag tror dessutom att hon vet vad det betyder. För när hon satt i badkaret så sa hon det typ 100 gånger, men man tänkte ju liksom inte mer på det. Men så helt plötsligt så, plums så kom det. Haha!