kirsten

Sanna mina ord

Intressant

Publicerad 2008-04-30 07:42:58 i Livet,

Jag undrar bara mer och mer vad byggarna pysslar med egentligen. De talar om att sätta in ett uttag för tvättmaskin och det ska bli dusch istället för badkar och det ska vara lite annorluna planering av hela badrummet. I måndags jobbade jag kväll och jag tänkte väl kanske inte så mycket på vad de gjorde, annat än när de kom och tjatade om nåt. Men när jag kom hem igår fick jag en chock! Vårt badrum som faktiskt sett gigantiskt ut är helt plötsligt väldigt litet! Hur de ens har tänkt tanken att man ska få plats med en tvättmaskin är för mig omöjligt att förstå. De har liksom byggt en till vägg, en vägg på väggen så att säga! Det är mindre, det är trångt, men det blir säkert jättefint när det är klart. Fattar bara inte att drömmen om ett större badrum kunde gå i kras så fort ...

Oj, nu kom en praktikant som inte alls skulle vara här nu...suck...

Byggnadsarbetare

Publicerad 2008-04-23 13:53:17 i Livet,

Okej, det ska bli superkul att få ett nytt badrum. Ett badrum där modet inte är från 70-talet, ett badrum där man får plats, ett badrum där allt är nytt och fräscht. Ja, det är nåt jag längtat efter. Men när de sedan kommer och bara rör till, ja då tycker jag inte att det är så där jätterolit längre. Speciellt inte när de inte fattar vad man säger, en spånskiva kan aldrig hålla en katt instängd i ett sovrum om den inte täcker hela ingången då så klart. En katt kommer fram när den inte är rädd längre och har man då glömt att stänga igen dörren till toaletten där det är stora hål ner till grannen så kan en katt trilla ner där. Men så lyssnar de ändå tillslut, men då är dörren de hämtar alldeles för stor, men som de byggare de är så drar de ner den på gården och sågar till den. Problemet är att den även är för bred när de kommer upp igen. Men med eltejp kan dessa gossar klara det mesta, tror de i alla fall. Så på med eltejp och sen är katterna instängda. På med lite plast framför dörren så kommer de absolut inte ut.

MEN så går byggarna härifrån, det blir tyst och lugnt och katterna vågar sig fram från tryggheten under sängen. Katter är smidiga djur. De får igenom sina tassar både här och där. Så är också fallet nu, så den där eltejpen kommer inte sitta länge runt det där handtaget. Speciellt inte när lillkatten får hjälp av storkatten. Kommer bli spännande att se hur de kommer att lösa detta. De är ju till på köpet rädda för katterna med, förutom en av dem då som är helt förälskad i dem. Så de kan ju bli kompisar. Men man kan ju kanske tycka att åtminstonne han borde förstå hur smidiga katter är, fast det är klart, han är ju man.

Byggare har också väldigt mycket raster. Så många raster att jag faktiskt undrar hur de ens hinner med att jobba. De går dessutom ner 5 minuter innan rasten börjar. Det tycker jag är kul. Inte konstigt att byggen drar ut på tiden.

Nu ska jag pallra mig iväg till jobbet. Men först ska jag ta vägen förbi skomakaren och lämna in mina stövlar som varit trasiga sedan i december. Det tycker jag är bra och jisses vad jag saknat dem. Nu är jag dock inte så sugen på att använda dem, men jag tror att det är bättre att jag ställer undan dem när de är hela istället för att ta fram dem i höst och behöva gå till skomakaren med dem då.

Tjejsnack v 13-15

Publicerad 2008-04-23 13:43:48 i Tjejsnack,

V 14.
 Vad gör du när du är:

Arg?
Hm låter det gå ut över andra ;) Nej, skämt å sido det beror alldeles på vad jag är arg över. Men Martin får nog höra ett och annat då tyvärr.

Ledsen?
Låter Martin trösta mig, han är bra på sådant. :)

Nedstämd?
Försöker göra nåt som gör mig glad.

Glad?
Hm, ja vad gör man egentligen när man är glad?

Nykär?
Ja, kuttrar kanske...Tycker att man blir det varje vår på nåt sätt. Trots att jag har samme härlige man som jag haft de senaste 5 åren.


V. 13
Ordspråk:

Sämsta ordspråket?
Hm, ingen aning...

 Bästa ordspråket?
Som man bäddar får man ligga, kanske...

Ditt egna påhittade ordspråk?
Haha, tror inte att jag nånsin kommit på nåt eget, mer så att man säger de som finns helt fel

 Bäst sagda av ett barn?
Barn säger alltid så mycket kul. Men Martins systerdotter sa när vi kom hem från Thailand att hon ville åka till Lek och bus med mig, men Martin han fick bara följa med om han satt bredvid i fiket medan vi lekte ;)

Vecka 15

Tror du på en högre makt/gud? Vad?
Vet inte om jag tror på nåt speciellt så där, men nog tror jag att det finns nåt som vakar över oss.

Tror du på livet efter döden?
Ja, jag tror inte att allt är slut när vi dör. Men vad som väntar oss det vet jag inte.

Tror du på spöken/andar?
Japp, det gör jag.

Tror du på reinkarnation?
Hm, nej.

Tro r du på mänskligheten?
Jag vill i alla fall göra det. Men ibland tvivlar man som när nåt hemskt händer som med Engla och så.


http://mlilja.net/tjejsnack


Lägenhetsvisning

Publicerad 2008-04-21 23:04:00 i Livet,

Så var denna helg över, fattar inte att det ska gå så sabla fort hela tiden. Man längtar hela veckan på att få vara ledig och hinna med allt det man inte hinner under veckan, men det är ju inte direkt så när helgen väl kommer. Då sparar man det återigen, kanske med anledning för att det är så fint väder eller liknande. Ja, vi är bra knasiga vi människor.

Börjar så sakteliga bli frisk, går lite upp och ner med den biten. Men jag blir väl det när kroppen känner att det är okej. Känns dock något jobbigt att ha ett jobb där man hela dagarna använder sin röst och det är den man egentligen tjänar pengar på och så bryter den helt plötsligt, antingen för att det är alldeles för torrt i halsen eller för att det är dax för en hostattack. Aja, i-landproblem kan tyckas. Men det är rätt jobbigt må jag säga.

Nu kommer de snart att börja med badrumsbygget här. Känns så där om jag ska vara ärlig. Längtar otroligt mycket efter ett fräscht badrum, men inte lika mycket efter att få dela badrum med de andra hyresgästerna. Jag och min toalettskräck.

På söndag bär det upp till huvudstaden. Ska på våra första lägenhetsvisningar. Känns otroligt spännande. Men så himla nervöst. Martins bror med fru kunde inte hänga med heller så vi är helt solo. My Godness, vad tusan ska man fråga om, vad bör man veta. Är ju helt oerfaren vad gäller sådant. Men skoj ska det bli. Kattvakt har jag visst lovat att jag ska vara med så det blir ju toppen det. En dagsutflykt á la 40 mil ;) Men det känns som att det är dax att ta tag i det här och att inte bara sitta och surfa loss på hemnet och kolla på bilder. Nu vill jag se det på riktigt.

Nu ska jag sova, för jag antar att de börjar klockan 7 imorrn. Suck...

Det är ju tur att du inte har hosta iaf?!

Publicerad 2008-04-18 19:50:58 i Livet,

Usch, denna förkylning blir verkligen bara värre och värre. Längesedan jag var så dålig, men hellre riktigt dålig och allt på en och samma gång än att gå och vara lite småsjuk hela våren. Martin var så "rolig" i tisdags och sa att det var ju en himla tur att jag inte hade hosta i alla fall. Tack för den älskling! Så mycket som jag hostar nu så vill jag inte kalla det tur. Men så är det med killar tror jag, de vet bara hur det känns för dem när de är lite småförkylda och hela deras värld håller på och braka samman, men sen när deras beloved ones är riktigt sjuka så vet de inte riktigt hur de ska förhålla sig. Eftersom de när de är sjuka enligt oss inte alls är det.

Har dock varit hemma hela dagen, tror att det var en himla tur faktiskt. Dock är jag riktigt understimulerad och skulle inte alls ha nåt emot att ge mig ut i friska luften bara för att. Men orken finns dessvärre inte där. När man sedan öppnar kylen och upptäcker att en del ingredienser saknas för att maten ska smaka som den ska så är det lätt att hålla sig för skratt. Men snälla Martin styrde upp detta och åkte iväg för att handla mat åt mig, eller egentligen till sig själv. Har inte så där jättestor matlust direkt. Men mackor är väl också mat :)

Imorrn ska vi gå iväg med presenten till pappa, som jag glömde i onsdags. Så får vi hoppas att det blir bra. Annars är det inget inplanerat alls i helgen. Skulle ha jobbat, men tack vare den underbara personal jag har så slipper jag det! Ni är verkligen helt underbara! Men ska väl kanske jobba lite på mitt CV, börjar verkligen bli dax för det nu. Men jag tycker att det är så tråkigt! Fortsätta att leta efter lägenheter med, men det är ännu tråkigare när man upptäcker eller snarare inser hur dyrt det kommer att bli. Men nån gång så hittar vi den som är ämnad för oss och våran budget. :)

Vem vill ha en receptionist med tappad röst?

Publicerad 2008-04-17 10:11:12 i Livet,

Förstår inte att man kan gå och dra på en förkylning i flera veckor. Har känt att det varit på gång sen jag klev av planet från Thailand. Men det har bara vart lite grann nån dag så där. I måndags kväll small det bara till, helt snurrig i bollen och med ett tryck i den som om den ville sprängas! Vaknade upp med en härlig nästäppa och ett rivjärn i halsen. Men som den kvinna man är härdade man ut hela dagen. Dock lite ledsen i ögat över att jag inte fick ge mig ut och motionera. Igår vaknade jag och trodde att det kanske var lite bättre, men icke, snäppet värre. Ida försökte peppa mig med att det nu skulle gå över. Hoppas kunde man ju alltid. Fick dock gå hem lite tidigare och sov bort några timmar. Skulle sedan möta upp mamma för att väga mig, hittade inte min viktbok och det hela resulterade i att jag blev hiskeligt sen. Hittade dock boken, men på cykeln kom jag på att jag glömt presenten till min pappa i hallen! Hallå?! Hur kan man glömma det viktigaste? Jädra förkylning!

Men mat serverades det i alla fall. Kände dock ingen smak, ingen annan än att det var starkt. Men det ville ingen annan erkänna, utom min Martin då som kom lite senare än oss andra. Kollade på Rent Hus och man sitter alltid och förvånas över att de faktiskt kan leva så som de gör. Nog för att jag själv kanske inte alltid har det jättestädat runt omkring mig, men det är i alla fall inte så smutsigt överallt.

Imorse när jag vakande så var min röst puts väck. Min första tanke var att detta kommer aldrig att gå, tur att man har en praktikant med sig. Men när man tänker på det viset så dyker av nån anledning aldrig praktikanterna upp. Så även idag. Så här står jag och försöker att konversrera med gästerna, men det är inte så lätt. Men det låter i alla fall bättre nu än vad det gjorde för några timmar sen.

Nu är det nog bäst att jag jobbar lite till ändå :) Rasten är slut nu, heheh!

Nya skor...

Publicerad 2008-04-13 00:03:13 i Livet,

Ojoj, idag var det inte lätt att gå upp. Jag ville ärligt talat bara ligga kvar i sängen hela dagen. När jag sedan drog upp rullgardinen och upptäckte att det regnade så blev jag inte direkt mycket piggare. Men skam den som ger sig, satte mig i soffan istället med en filt över mig och blev serverad frukost halv ett på dagen. Inte helt fel. Att äta den och se på Vänner samtidigt var ju som gjort för en lördag. Problemet blev snarare att det blev lite väl stressigt, skulle ju upp på stan och inhandla present till pappa. Eftersom Martins väska gick sönder när vi var i Thailand, (ja ni läste rätt, han som köpte den DYRA väskan, hans gick sönder!) så var vi tvungna att ta oss till Marieberg med. Så det fick bli bil upp till stan, känns ju helt värdelöst när det tar 5 minuter att gå dit. Men vad gör man inte för att handla den perfekta presenten till sin far? Som faktiskt inte fanns i Marieberg så det så!

Så först fixade vi presenten och sen fixade vi Martins väska, inga problem sa de där, det är ju bara att sätta i en ny knapp så du kan vara lugn du får den i veckan igen. Åh, tack så mycket vi ska säkert ut och backpacka igen inom den närmsta veckan ;) Men bra att de är snabba. Hittade de perfekta löparskorna, så watch out mamma, svärmor och svägerskan! Dock inte köpt dem ännu...men det kommer. Köpte däremot ett par andra skor. Många som är chockade kan jag tänka mig. ;) Den senaste månaden har jag nog köpt 15 par skor. Ojojojojojojoj...men de var billiga och jag ska ha dem på jobbet då mina jag har där är helt utslitna. Så det var faktiskt på tiden.

Hann även in på Ikea där det inhandlades kuddar, våra är riktigt sunkiga så det var liksom dax för att slippa vara med i Rent hus på 4:an. Lite sugrör kändes passande med och lite mer ljus. Och världens tuffaste tavla. Riktigt nöjd. Den gick till och med in i vår lilla bil. Trots att den var 140x100 cm. Nice. Happ, Martin ropar, har tydligen hittat en lägenhet så det är väl bäst att jag går till den andra datorn antar jag.

Sen dax att sova. Imorrn är det vins på Bodaborg som gäller!

VILSHULT Tavla

Min födelsedag...

Publicerad 2008-04-08 12:36:12 i Livet,

...blev helt fantastisk! Fick typ allt det jag önskat mig, inte ofta det händer! Men som vanligt så blir det en del missförstånd på vägen och det kanske inte blir helt rätt alla gånger. Fick en klocka av Martin, en riktigt dyr sådan dessutom :P Hur som helst så hade han tagit fel i affären, men denna var så klart riktigt läcker den med och av samma märke. Problemet med mig är ju att jag har så fruktansvärt smala handleder, så denna klocka passade inte alls på mig :( Så jag ska byta den till den jag ville ha från början. Det är ändå tanken som räknas och han gjorde ju sitt bästa för att det skulle bli rätt den ängeln!

Fick även ett löparset av mina svärföräldrar så nu kan både min mamma och svärmor börja oroa sig med tanke på att de båda utmanat mig i diverse lopp ;) Fick otroligt fina örhängen av mina föräldrar och en matberedare. Utav de härliga människorna på Freixenet så fick jag deras mousserande rosévin, jag tackar jag!

Nu ska jag fixa till mig lite så jag hinner upp på stan och byta klockan!

Ladies Calvin Klein Flash Mirror Watch K3423330denna fick jag av Martin :)
 Ladies Calvin Klein Dress Diamond Watch K0421167denna fast i guld ville jag ha

Vad är det för en dag?

Publicerad 2008-04-07 18:10:21 i Livet,

Ja, vad är det för en dag, nej idag är det ingen vanlig dag, för det är Christines födelsedag, hurra, hurra, hurra! Vilken ångest jag haft för denna dag. Helt normalt kanske, men i vanliga fall brukar man ju tycka om att fylla år. Eller, nej det har jag nog faktiskt aldrig gjort. Jag tycker att det är jättejobbigt. Jag gillar inte all den uppmärksamhet man får, jag tycker absolut och definitivt inte om när man sjunger för mig och jag hatar att öppna presenter. Nej, ingenstans är jag normal känner jag. Nog för att jag tycker om att få saker men jag gillar inte känslan av att folk sitter och iaktar mig som om jag skulle bli superbesviken över det jag får. Och visst, det blir man ibland, men även när man fått nåt bra så får man höra att absolut du FÅÅÅÅÅÅÅR byta den om du vill. Öh, jaha tack så mycket, valde du den för att du trodde att jag skulle hata den eller?!

Men idag har jag än så länge bara fått bra saker ;) En superfin bukett av vår käre Birger, en ännu flådigare bukett av mitt "älskade" jobb, ett fint presentkort att nyttja på vilket hotell som helst i kedjan, en superfin ljuslykta och sist men absolut inte minst ytterliggare ett presenkort på ett spa! Jo, jag tackar jag!

Nu sitter jag och funderar på hur länge potatisen till maten måste vara inne i ugnen, om jag ska hinna byta om innan gästerna kommer, om jag kanske hinner sminka mig bara lite grann, när jag ska hinna ha glasyren på kakan, hur jag ska hinna med salladen, var jag kan stoppa undan all skit eftersom jag verkligen inte hinner städa?! Men det ska nog lösa sig. Borde det inte vara så att man blir utbjuden på fin restaurang när man nästan fyller jämnt?

En annan sak jag funderar över är vad jag kommer att få av Freixenet. Fick nåt av dem som Martin ska hämta ut i e stockholmo, bara för att jag fyller år. Det är lyx tycker jag. De tyckte tydligen att jag var värd nåt extra efter att vi testat hela deras sortiment på Ost- och vinmässan i lördags. :)

Jahaja, nej här har jag verkligen inte tid att sitta nu om NÅT ska hinna bli klart.

Så var det gjort

Publicerad 2008-04-03 23:45:44 i Jobb,

När jag kom hem från Thailand hade jag bara en sak i tankarna. När jag kom tillbaka till jobbet skulle jag göra slag i saken, det skulle bara ramla ur munnen på mig. För vaddå, efter 5 veckor i Thailand så visste jag vad jag ville göra. Vad jag kunde göra för att jag skulle må bra igen. Det var så lätt att sitta där med Martin och planera allt, nästan in i minsta detalj. För att förbereda mig så berättade jag precis vad som gällde för alla i den närmsta familjen nästan samma dag som vi gick av planet. Det var inte alls svårt, alla blev väldigt glada för vår skull och jag tänkte återigen att detta kommer inte att bli så svårt att ta tag i.

Men dagarna har gått utan att jag lyckats få ändan ur och lyckats få ett samtal. Igår lyckades jag missa chansen med ca 10 minuter. Men så idag, då var det dags. Klockan närmade sig möte mer och mer och klumpen den växte sig större och större. Mötet började och vi gick igenom en hel del viktiga saker, men min klump den spred sig till resten av kroppen och hjärtat det bultade på. Tills det slutligen blev min tur att ta upp mina punkter. Tyckte väl kanske inte att det passade sig att ta upp detta på ett möte med fler inblandade, men jag gjorde det. Jag lyckades på nåt sätt få ur mig det jag hade på hjärtat. Att jag efter totalt 6 år på bygget bestämt mig för att det är dags för mig att lämna det.

För så är det, några av er har vetat det ett tag och för en del av er kommer det nog som en chock. Men jag känner att om jag stannar längre så kommer jag aldrig att ta steget. Jag kommer då att ha lagt ner 3 år och flera 10 000-tals kronor helt i onödan på att skaffa mig en vettig utbildning. Jag som trodde att det kanske inte skulle tas med sån glädje blev glatt överraskad då chefen tyckte att jag gjorde helt rätt. Problemet är bara att han inte riktigt tror att jag verkligen kommer att ta steget. Han tror inte heller att jag faktiskt kommer att ta mitt pick och pack och flytta oavsett om jag fått jobb eller inte. Men ska man aktivt kunna söka sig ett jobb i en annan stad så kan det vara ett stort plus att faktiskt befinna sig i den aktuella staden. Hur som helst så ska han hjälpa mig och göra sitt bästa för att finna ett bra jobb åt mig, ingen kan vara gladare för det än jag. Kommer så klart att söka med ljus och lykta själv.

Men det känns så rätt. Det gör faktiskt det. Jag har haft 6 bra år där och varav 2 som chef, och på de sätt som jag vuxit där hade jag nog inte gjort någon annanstans. Så jag är väldigt tacksam faktiskt. Men som sagt, det är dags nu. För er som ännu inte förstått så har jag sagt upp mig. Martin och jag ska flytta, vi ska bli 08:or. Vi kommer verkligen att lämna den här stan nu. Så är det, nu vet ni. :)

Nu ska jag sova. Är så ruskigt trött...

Om

Min profilbild

Kirsten

Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela