Så där ja, då sitter man i sin ensamhet på kontoret. Är helt dött så när som på radion som slungar ut sin musik. De flesta vettiga verkar ha gått hem för att fira bode Hallowen och All helgona. Jag känner verkligen att jag valt fel yrke för att få sluta tidigt och arbeta halvdag som det brukar vara innan en röddag. Men vad göra? Det är ju det här jag tycker är kul, men jag får nog fundera på om jag inte vill mig ännu lite högre upp i kedjan. Tror nämligen att det finns alla chanser här om jag bara vill, jag menar om 2 år öppnar det största hotellet i Stockholm vid Arlanda. Varför inte vara där istället för här? Jag menar jag behöver ju ändå lite tid på mig att vänja mig vid detta liv med. Visst jag känner Stockholm, men som turist. Jag vet inte var allt finns som gästerna frågar om eller hur de ska ta sig dit. Tur att det finns sidor på nätet som man kan använda sig av. Tur att Internet inte blev en fluga som försvann på kort sikt ;)
Igår var jag iväg och modellade. Var kul faktiskt och bilderna blev toppen. Ville dock inte lägga alldeles för mycket pengar på det, hade bestämt mig för paket 1, 5 stycken bilder, men insåg rätt snabbt att det aldrig skulle gå. Men bestämde mig för att det inte fick bli mer än 10, för det var vad min budget nästan klarar av för denna månad. Men jag kämpade länge för att få ner de 63 bilderna till det som sen blev 24. Men jag lyckades och fick dessutom en bild på köpet, eller 2. En för att jag skrev upp lite namn (sorry för att jag inte han ringa er alla innan de ringde idag!) och en för att hon inte tyckte att jag kunde ta bort fler. :P
Idag är det dags för R.E.A, fick biljetter av mamma som hon fått av nån vinguide som hon är med i. Så det enda vi betalar för är maten, det är ju egentligen det som är det dyra, men jag tror att det kan bli kul. Har alltid velat se denna show, i och för sej var det på den tiden som Babben var med som jag helst ville se den, men man kan ju inte få allt. Problemet för oss är att man måste vara där innan 19, jag slutar 18. Men på nåt sätt ska det väl gå. Är ju trots allt endast 2 stationer dit, men sen ska vi hitta Hamburger Börsn med, men det ska vi väl lyckas med hoppas jag!
Imorrn drar vi vår kosa mot Örebro. Blå potatis står på menyn på Järnvägsgatan. Som jag längtat! Sen blir det partaj hos Christine och Klas. Har blivit lovad en grummlig dryck, vågar knappt gissa på vad det är. Men när det gäller Klas kan det vara vad som helst. I know, har fått en hel del knasigt genom åren ;)
Nehej, jobba lite då kanske den sista halvtimmen :P Ha en bra helg!
Happ igår stressade man hem för att fixa det sista hemma innan det bar av hem till Örebro. Man vill ju inte att det ska se ut hur som helst när nån annan ska se efter ens hem. Fick visa Märta runt igen, minnet är bra men kort hos äldre. Hon var så orolig stackarn för att hon skulle till doktorn på måndag och ja hon visste inte om hann gå in mer än en gång på morgonen. Men mest av allt var hon orolig för beskedet hon skulle få, de hade hittat nya knölar i bröstet på henne. Hon hade bröstcancer för 15 år sedan och lyckades bli av med skiten, men nu har den eventuellt kommit tillbaka. Man blir så ledsen när man hör sånt. Speciellt när det är en sån underbar människa som får det. Nu låter jag elak jag vet, men det är så jag känner. Gör ändå mer ont när man vet att det är hon som tar hand om allt hemma då mannen hennes har KOL. Men vi kände att det var lika bäst att de ändå fick passa katterna, de älskar dem! Och för att få nåt annat att tänka på kan det ibland vara bra att få ta hand om djur eller vad som helst. Ja, jag kommer hålla tummarna hela helgen i alla fall för att det ska vara godartat.
Åkte hem till Martins föräldrar och bodde där, kom så pass sent så det var skönt att bara hänga med dem. Gick upp tidigt imorse och började fixa frulle och sen bar det iväg. Så efter en hel dag i bil är vi framme vid hotellet. Har fräschat till oss tagit varsin öl/cider och ska nu ge oss ut i Malmönatten. Blir ju en väldigt tidig kväll för oss, men nåt kul ska vi väl hinna med. Imorrn går vi upp klockan 6, herre gud, en söndagmorgon! Men båten till Tyskland går 9.15 och man ska vara på plats klockan 9. Så det är lika bra att vara uppe med tuppen. Sen blir dte shopping! Kul att hitta på nåt sånt här ibland. Nu ska vi ju inte bara handla för nöjets skull, utan till vår fest. Men i alla fall :) Mera sånt här tack! Man behöver ju inte åka 100 mil för att göra nåt skoj eller annorlunda heller. ;)
I helgen var det dags för den årliga kryssningen. Jag och Martin brukar alltid gissa oss till hur den kommer bli och det slår aldrig fel. Vi vet redan från början att det är vi två som håller ut längst och att det även är vi som är de som är vakna först. Att vi ensamma får ta oss till frukosten, för den försover sig de andra ifrån och lämnar istället in biljetten och tar sig något annat, mera bakisliknande mat ;) Vi vet vilka som kommer att bli osams och nästintill på klockslaget. Frågan är bara varför man utsätter sig för dessa resor?! Vi har ju alltid rätt. Himla tur att vi gillar varandra i alla fall. Man kan ha rätt roligt när man är bara vi två tillsammans med. Vi diskuterar och funderar, sjunger med i musiken och spexar runt. Denna resa hjälpte jag även en väldigt full kille att först komma in i sin hytt istället för att ligga mitt emellan sin hytt och korridoren. Sedan hjälpte jag honom att komma upp till dansgolvet eftersom hans kompis höll på att få spader på att denne kille höll på att däcka. Kanske inte det bästa man kan göra, men han däckade nog nån annanstans istället ;)
Har dessutom dragit på mig en förkylning som verkligen vägrat att släppa. Blev dock något bättre under resan, kan det bero på all alkohol? ;) Men det börjar bli riktigt trist, inom loppet av två veckor har jag tappat rösten 2 gånger! Jag som aldrig direkt är sjuk, eller har varit. Men nu känns det som att allt kommer samtidigt! Jag vill ju träna! För tränar man inte så blir man ju sjuk. Jaja, igår kom vi iväg i alla fall. Boxades hejvilt! Inte lika lätt längre då jag inte längre är lika arg, har liksom inga aggretioner som måste ut. Men det var kul ändå. För en gångs skull kan jag säga att Friskis har ett bra pass. Bådar ju gott. Men det känns idag kan jag säga. Jag har till och med träningsvärk mellan tummen och pekfingret ;) Hahahah!
I helgen väntar Tyskland med Martin. Ska handla lite starkare drycker. Calle och Märta agerar katt- och husvakt. Vad skulle man göra utan detta underbara par? Blir först en liten tripp till Örebro för bilbyte och sedan drar vi söderut. På tisdag väntar det första bokningsmötet och kanske att vi hiner umgås med de andra på after worken, torsdag ska jag fotas och leka modell och på fredag ska jag till Hamburger Börs och gå på R.E.A, snälla mamma som gav mig och Martin möjligheten att gå på det. Betalar endast för maten och drycken. Och så eventuellt en liten trip hem till Öret igen. En massa roliga saker på g med andra ord =0)
Så var helgen över igen. Var tog den vägen? :) Långa sköna sovmorgnar har det varit i alla fall. Tror att vi behövde det. Längesen jag var så här trött, men jag skyller det på hösten. Har varit lite för många regniga dagar och alldeles för lite sol. Skulle hellre vilka att alla vore lika fina som den vi haft i Stockholm idag. Då får verkligen dessa vackar färger göra sin rätt. Har skaffat mig ett träningskort idag. Det har tagit mig närmre en månad att fixa det. Skulle få jobbet att betala, men efter ett snack med min chef ångrade jag mig. Sen blev jag sjuk...och då var det ingen mening med det. Men idag, när jag själv är frisk och var taggad till tusen så har min liebling blivit sjuk, igen...hur lång tid tar det då innan jag blir sjuk igen? Men vi skaffade korten i alla fall för att kunna underlätta inför tisdag då det verkligen smäller! Ska bli skoj. Har jag tur kan jag åka även imorgon och träna lite styrka i alla fall.
Blev klar med presenten i tid och blev rätt nöjd med den. Ska kanske inte säga rätt nöjd, utan jag är nöjd med den helt enkelt. Men man blir alltid väldigt nervös när man gjort nåt själv för att ge bort, man vill ju att de som får den ska bli nöjda. Nu har ju inte jag gjort allt själv, men texten på stolen tog jag hand om eftersom det inte gick att få i affären. Och vet ni vad? Det blev succé :) Puh! Så ja, jag är mer än nöjd. Nöjd med att de blev så glada. De trodde mig knappt när jag sa att det var jag som gjort det. För inslagningen hade varit så lik en affärs i Örebors. Bra betyg med andra ord. :) Jag som satt och sa att jag ville att min bror skulle vara hos mig och inte i London för att hjälpa mig att fixa detta. Men jag klarar mig visst på egen hand ;) Det du lillebror. Att jag dessutom fick hålla i det lilla hjärtat mer än 5 minuter räknar jag som att jag numera är hennes bästis. ;) Att jag har lite träningsvärk idag, tar jag som ett tecken på att jag gjorde rätt som skaffade mig ett träningskort idag. ;)
Sen Cecilia Frode klev in på skådespelarmarknaden så har jag fått höra av både min familj och Martin att jag är oerhört lik henne. Nej, men se där, där är Christine på TV igen... Själv förstår jag inte vad de pratar om för jag tycker inte att vi är det minsta lika. Jaja, vi tycker alla olika. Vad tycker ni?
Har jobbat här i Stockholm i 3 månader nu. Var tog den tiden vägen egentligen? Känner mig mer och mer som en i gänget och inte som någon rookie längre. Känns himla skönt. Sen är det absolut inte min tanke att stanna som bokare för alltid, men det är ett himla bra sätt att lära känna Stockholm. Ett bra mellanspel helt enkelt, även ett sätt för mig att visa vad jag går för. Som det ser ut just nu kommer det att bli en riktigt tuff höst och då är ännu mera värt att man kan stå pall när det krisar. Man måste ju helt enkelt börja någonstans :) Och har man bra arbetskolleger under tiden så är det en extra bra bonus, eller vad säger ni?
Igår när jag stängde var det bara jag och han som anställde mig kvar. Han körde då 20 frågor på mig :) Men det är bra, då visar han att han är intresserad och att han bryr sig. Han frågade om jag trivdes här i Stockholm, om jag saknade Örebro, min familj med mera. Dessvärre blev det ingen längre pratstund då telefonen så klart ringde. Han avslutade då det hela med att han ville framföra att han är väldigt nöjd med min arbetsinsats och att han tyckte att det var kul att jah blivit en i deras gäng. Kan säga att jag levde på de orden resten av mitt pass, även idag värmer de orden. Det är nåt man som chef ska ta till sig och förankra på sin arbetsplats. För genom att peppa sin personal får man fram bättre resultat. Jag menar människan är ju som ett barn, man griper efter minsta uppmärksamhet man kan få och njuter av att vara omtyckt och få beröm för det man gör. Då vet man ju att man gör nåt som är rätt och man fortsätter att göra det också.
Annars då? Har äntligen lyckats friskna till. Eller ja, nästan i alla fall. Jag hostar fortfarande, men att inte vara helt vimmelkantig är för mig att vara frisk. Lite hosta och muntorrhet kan jag leva med. Trots att det är VÄLDIGT drygt och inte alls så skoj när man pratar i telefon med en gäst och man helt plötsligt inte får fram ett ord för att det är helt torrt. Haha. I går pratade jag med en kvinna och jag fick en nysattack, var tvungen att trycka på mute och jag hör henne sitta och ropa hallå. Heheh. Ursäktade mig ju givetvis och hon började gapskratta när jag berättade vad som hänt. Hon brukade ha precis samma problem. ;)
I helgen är det dax för dop, nummer 6 på 6 år. Inte illa pinkat. Jag kan snart psalmbokens barnvisor ;) Men det är fint med dop. Kul att träffa tjocka släkten med. Dock inte min släkt, utan Martins. Så indirekt blir det ju min med, hehe. Ska bli spännande att se vad de tycker om presenten, kan inte säga för mycket, men jag har varit väldigt delaktig i den. Får visa bild efter lördag helt enkelt. =0)
På söndag ska jag äntligen börja träna igen. Jag skiter i om jag hostar, det sitter ju inte direkt i halsen längre. Jag måste börja träna, det bara är så. Beach 2009 ska bli nåt alldeles speciellt. Jag har bestämt mig för det big time! Blir bra detta. Har ju mycket att träna för nu. Vättern tredje gången gillt ;) Tjejmilen och Lidingöloppet. Jepp, nu kör vi!
Har tidigare sett filmen, men var så grymt besviken. Vet inte hur många gånger jag somnade och Martin bara suckade. Inte så bra betyg för en film direkt. Men jag tänkte ändå för ett tag sedan att jag skulle ge boken en chans, och nu har jag läst ut den och vet ni vad? Jag älskade den! Det var en väldigt stor skillnad i handlingen trots att de handlar om samma sak, men det mesta var annorlunda precis som det alltid blir när man gör en filmatisering av en film. Men jag kan i alla fall rekommendera boken. Ska ge filmen en ny chans hade jag tänkt med, bara för att få det bevisat för mig att filmen verkligen var SÅ dålig som jag minns den och att det inte bara var för att jag var trött när jag såg den. Lite jobbigt har det varit att läsa den här boken eftersom jag alltid gör det när jag åker till jobbet. För boken var verkligen sorglig och det är ju mindre skoj om man börjar snyfta med en massa folk runt omkring sig. Nu har jag börjat läsa Flyga Drake, får se vad jag tycker om den :)
Idag orkade jag inte vara hemma längre. Man klättrar ju på väggarna av det! Så jag pallrade mig iväg till jobbet. Bjöd på chokladmuffins som jag bakade i helgen. Tänkte att de kunde få nåt för att de kämpat så när jag inte varit där :) Blev succé, de undrade till och med när jag hade tänkt vara sjuk igen. ;) Slapp även sitta i telefon idag, de ville att jag skulle spara på den röst jag fått tillbaka. Snällt av dem. Det gör att man verkligen saknar dem när man är borta, att de är så snälla menar jag.
Har fixat lite hemma med, så jag lovar, snart kommer det bilder ;)
Har varit hemma i två dagar nu och börjar känna att det inte alls är kul längre! Okej, man får ju inse sina begränsningar, man kan inte gå till ett telefonjobb när man inte kan prata det funkar inte alls. Så jag fick snällt stanna hemma igår, när jag sen fick frågan om idag så kändes det fortfarande inte helt aktuellt att ta mig nånstans då heller. Så jag bestämde mig för att stanna hemma. Vilket känns som helt rätt val då jag inte direkt kan prata idag heller, att jag dessutom höll på att svimma i mataffären igår är ju bara ytterliggare ett bevis på att jag gjorde rätt eller hur? :)
Men idag känner jag mig piggare i alla fall. Rösten börjar så sakta bli min vanliga igen och inte nån hes whiskeydonnas. Nog för att det är svårt att säga det egentligen eftersom jag inte direkt har nån att prata med här hemma förutom katterna. Men det är svårt att veta hur man låter ändå, jag menar man pratar ju ofta med sina djur som om de vore småbebisar, så ja vi får helt enkelt se när karln i huset kommer hem ;) Har idag satsat all min energi på att städa och fixa. Har skrubbat hela badrummet inklusive väggarna. Dammsuga måste jag vänta med tills Martin kommer hem och flyttar på sin dator. Vågar inte så mycket som att peta på den saken då han byggt och fixat i flera dagar nu. Så jag började riva upp alla de lådor som står kvar med saker vi egentligen inte behöver.
Men jag har redan slängt hälften av de sakerna så det ska nog lösa sig det här med. Frågan är bara var man ska ha prydnadssakerna som tidigare stod i vår hylla i vardagsrummet? Jag menar vi har ju ingen plats för dem, vill ju inte heller att det ska se ut som man kommit till nån lumpbod när man kommer hit. Men samtidigt är det saker som betyder något. Saker man fått genom livet eller som man köpt och som är förenat med en massa minnen. Svårt att slänga sånt. Tur att det var en hel del ljus och sånt med i en av lådorna. I en annan hittade jag alla gamla skolakataloger. Snacka om nostalgi. Brev från lärare tillsammans med gamla betyg. Verkligen en resa tillbaka i tiden. Bara konstigt att hitta dem i dessa lådor, borde ha legat på vinden redan. Men men, det är kul att kolla igenom sånna här saker. För på vinden är man ju aldrig, så det kanske fanns en mening med detta?
I helgen hade vi tänkt åka hemåt, men nu när jag inte kan prata känns det rätt meningslöst så det blir en lugn helg här hemma istället. Har inte en ledig helg framför oss så det kan vara skönt det med. Ska nog leta doppresent och eventuellt åka till Ikea och köpa lite mer dvd-ställ och en bohylla. Så snart kommer man kunna bjuda hem folk hit utan att skämmas :) Nej, pausen är slut. Ska plocka vidare här så att det är fint när Martin kommer hem :)
Kirsten, eller Christine för den som vill är 30 år gammal och är inflyttad Stockholmare sen 4 år tillbaka. Bor här tillsammans med mitt livs kärlek Martin och vår dotter Thilde som kom till världen den 9 april 2011. Här får ni följa vårt liv, från bebisprat till allt annat som handlar om mig och det jag gillar