kirsten

Igår var jag iväg till sjukgymnasten igen, och säga vad man vill om att besöka en sådan. Tänk om och gå dit! Jag var kanske lite halvskeptisk till en början, men man måste ju alltid ge allt en chans. I alla fall tänker jag så! Igår var det fjärde gången jag var där för att träna och för varje gång jag varit där har nåt ändrats. Fram till igår har det handlat om att lägga till nya övningar eller att ändra på befintliga för att de ska bli så bra som möjligt för det jag behöver hjälp med. Igår då plockade vi bort en övning dels för att den är snarlik en annan men mest för att jag är alldeles för stark för att göra den. Så då ändrar vi lite på den snarlika men lägger till lite vikt på den istället. Snacka om att man blir stolt då! Vilket muskelminne!

 

Min smärta då? Den är helt väck! Inte ens när jag anstränger mig för att gå snabbt med vagnen i snömodden känner jag av den. Under innebandyträningen sist kände jag inget alls. Imorrn kommer jag att testa att gå på båda passen under kvällen, bara för att känna efter hur det känns. Och sen får vi se. Antingen gör jag som sjukgymnasten säger eller så lyssnar jag på vad min kropp säger att den klarar av. Glad är jag  i alla fall för mina fina resultat. Och jag ser ljust på bröllopsdagen i augusti. Kläderna börjar redan sitta annorlunda och då har jag ännu inte lagt på all träning jag vill få in. Det går bra nu!

 

 

 

250 g äggnudlar

200 g morot i slantar

250 g broccoli i buketter

200 g champinjoner i skivor

1 msk matolja

400 g skalade räkor

1dl finklippt gräslök

½ msk thailändsk fisksås

4 msk sweet chilisås

1 msk olivolja

1 msk färsk ingefära

 

Koka nudlarna. Woka eller stek morötter, broccoli, champinjoner och vitlök i en panna. Rör ner räkor och gräslök. Salta. Blanda fisksås, sweet chili, olivolja och ingefära till en dressing. Servera den till räk- och nudelsalladen.

 

Imorrn var tanken att vi skulle åka direkt från hämtningen på förskolan till Öret, men då min bror är mitt uppe i ett stort projekt och mer har jag slängt till honom, så passade det inte för honom att passa pälsbollarna. Då de absolut inte klarar sig ensamma enda till på söndag så får vi helt enkelt planera om och åka på lördag morgon. Så allt kommer få packas in i bilen imorrn kväll och sen så fort vi käkat frukost så drar vi. Funkar ju det med även om det inte är helt optimalt. Men till staden måste vi då det vankas bröllopsmässa :)

 

Kattdonnan kunde inte hjälpa oss annat än med råd om att ringa runt till alla katthem för att ragga upp ett jourhem då vi inte kan placera den ena katten direkt i ett katthem då han skulle svälta sig till döds då. Men om jag inte skulle få tag i nån så skulle vi kontakta henne igen. För hon sa att vi gör helt rätt då det inte kommer att gå att omvända dessa vildar. Så det känns himla skönt att få stöd av henne måste jag säga. För som jag skrev igår så är det inte alls lätt detta. Så kära vänner, om ni vet nån som vill ha två katter och det inte finns några barn i familjen eller planerade för den delen de närmsta 7 åren, hojta till!

 

 

500 g kycklingfilé i bitar

100 g finhackad gul lök

2 klyftor vitlök, pressade

2 msk olivolja

salt och peppar

140 g selleri (1 stjälk ca 35 g)

1 finhackad chili

1 tsk curry

1 tsk ingefära

2 msk tomatpuré

2,5 dl kokosmjölk

2 tsk socker

100 g vindruvor

2 tsk finrivet limeskal

½ dl hasselnötter

3 dl jasminris

200 gröna bönor

 

Stek kyckling, gul lök och vitlök i olja i en stekpanna eller gryta. Skär sellerin i fina tunna strimlor på längden. Rör ner dem, chilin, curry, ingefära, tomatpuré, kokosmjölk och socker. Låt koka i 5 minuter. Tillsätt vindruvorna som får koka med i några minuter så att de mjuknar. Avsluta med att tillsätta limeskal och grovt hackade hasselnötter. Servera grytan med ris och kokta gröna bönor.

 

 

Vi har ju haft problem med våra katter sen ja, egentligen den dagen Thilde kom hem från BB. Vi har alltid vetat att de inte är så förtjusta i barn, men trodde ju att det skulle ge sig bara de fick vänja sig vid henne. Men så fel vi hade! Visst har det gått bra, under den tid hon inte var så rörlig. Men efter det har de mer hållt sig gömda än varit framme. De har även varit på hennes saker, kissat på hennes kläder och ja listan kan göras lång med hyss och alla riktade mot henne. De har aldrig varit på henne som tur är, för då hade vi ju så klart agerat fortare. Men ändock är det ju tecken på att de inte trivs med oss som familj längre, för när det bara är Martin och jag då kommer de krypande och gosar bredvid oss i soffan.

 

Så det har ändå varit ett väldigt svårt beslut, för vi har ju haft de små pälsbollarna i vår ägo i snart 7 år. Men vi vill ju att de ska må bra och det gör de inte längre hemma hos oss. Så vi har beslutat att göra oss av med dem. Vi har försökt med alla vi känner, men ingen känner nån som vill ha fullvuxna katter. Alla vill ha kattungar och bla bla. Nu ikväll mejlade jag tantaluran som hade hand om kissarna när vi var borta under julen och vi ska höras imorrn för att se vad hon har för lösningar åt oss.

 

Nu blev det pltösligt verkligt och det som känts så självklart under en lång tid gör inte riktigt det längre. Förut har man ju kunnat skjuta det framför sig, men snart blir det nog tomt här. Även fast jag vet att detta är det rätta så gör det ändå ont i mig. De är ju trots allt en del av familjen...♥

 

500 g strimlad biff (av nöt)

100 g finhackad gul lök

100 g champinjoner i skivor

2 msk margarin

2 msk tomatpuré

2 msk senap

1,5 vetemjöl

2 dl vatten

½ buljongtärning

½ tsk sambal oelek

1 dl gräddfil

salt och peppar

2,5 dl jasminris

200 g grönsaksblandning (ärter, majs och paprika)

 

Stek biff, lök och svamp i margarin i en teflonpanna. Salta och peppra. (Jag kör allt i stekgrytan från början) Stek lite i taget och lägg sedan över det stekta i en gryta. Tillsätt tomatpuré, senap och vetemjöl. Rör om så att allt blandar sig. Vispa ur stekpannan med vatten och buljongtärning. Tillsätt buljongen till köttet. Rör om och låt koka i cirka 5 minuter, Smaka av med sambal oelek och eventuellt mer salt och peppar. Rör till sist i gräddfilen. Servera med kokt ris och grönsaksblandningen som fått koka med de sista 5 minutrarna.

 

 

½ paket jäst

1 dl vatten

1dl mellanmjölk

2 tsk olivolja

1 krm salt

5 dl vetemjöl

1 ägg

200 g nötfärs

1 msk margarin

100 g finhackad gul lök

2 klyftor vitlök, finhackade

100 g grovt riven morot

100 g grovt riven vitkål

2 msk svensk senap

2 krm oregano

Italiensk salladskrydda

5 droppar tabasco

Salt och peppar

Blandad sallad

 

Smula jästen i en bunke. Tillsätt vatten, mjölk och olivolja och rör så att jästen löser sig. Tillsätt salt och 4 dl av mjölet. Arbeta ihop till en kladdfri deg och låt jäsa i 30 minuter.

Fräs färsen i margarin. Tillsätt all lö och låt fräsa med i någon minut. Rör i vitkål, morot, senap, oregano, salladskrydda, tabasco, salt och peppar.

Rulla ut degen till en längd och dela den i 4 bitar och kavla ut dem till rundlar. Lägg på fyllningen och vik över ena halvan. Tryck till kanterna med en gaffel och låt jäsa under duk i 30 minuter. Pensla med uppvispat ägg. Grädda i 225 grader i cirka 15 minuter. Servera med en sallad.

 

Det hade man ju nästan kunnat ana, när Thilde började bli frisk, ja då är det dags för nästa. Hela helgen har jag legat i soffan och kisat för att ljuset har varit på tok för mycket. Kul. När solen väl kommer ja då vill man bara ha grått och mörkt. Ja, det var ju en upplyftande helg. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte tog ledigt imorrn då Thilde har studiedag, låter ju helt galet egentligen. Thilde snart 2 har studiedag. Men det blir hon och pappsen imorrn som beösker ÖF för första gången på länge. Kul för dem.

 

Nä, roligare än så här blir det inte idag. Jag återkommer när jag är på topp igen, eller i alla fall något bättre än idag. Blir sängen nu och nån form av kurering. Måste bara möblera om igen, då katterna tyckte att vi skulle ändra på den inredning som finns där inne...

 

500 g kycklinglår (vi använde klubbor, så tänk 1 klubba per person då)

1 msk olivolja

20 g tacochips

50 g salladslök

2 klyftor vitlök

1 röd paprika

200 g tomater

1 röd chilifrukt

1 gul paprika

1 msk matolja

1 dl hönsbuljong

1 tsk äppelcidervinäger

1 tsk socker

salt och peppar

3 dl ris

150 g riven isbergssallad

150 g gurka i skivor

 

Ta bort skinnet på kycklingen och lägg i en ugnsfast form. Pensla på olja och strö på krossade tacochips. Salta och peppra. Stek i 225 grader i 35-40 minuter.

Skär salladslöken i skivor och finhacka vitlöken. Skär paprika och tomater i bitar. Ta bort fröna ur chilin och finhacka den. Fräs lök, paprika, tomat och chili i olja i en kastrull. Tillsätt buljong, vinäger, socker, salt och peppar och låt det bli varmt. Servera med ris och sallad.

 

 

För en månad sen la vi om vår kost, ut med alla onyttigheter under veckodagarna och in med mer frukt och grönt. Inget bröd för min del till frukost utan endast yoghurt och min hemlagade jordgubbssylt. Maten vi ätit hemma har mestadels varit från Aftonbladets Viktklubb, recept som jag haft i cirkus 8 år och som vi ätit till och från i vanliga fall också. Men nu har jag endast använt den receptboken. Inte så mycket kolhydrater, men de finns där som en liten del i alla fall. Jag vill liksom inte behöva äta utefter en diet för resten av mitt liv och tycker nog att det är bättre och smartare i längden att äta utefter kostcirkeln, där alla delar finns med på ett eller annat sätt.

 

Denna månad som gått har jag mest fokuserat på att äta rätt, träningen har kommit lite i andra hand även om jag tagit igång innebandyn igen. Har ju även den senaste veckan påbörjat sjukgymnastik för att träna upp mitt svaga ben. Så visst rör jag på mig trots att störst fokus inte legat där.

 

Så hur har det gått då? Jo, det har gått himla fint faktiskt. Jag har minskat 2,1 kilo och det ser jag som rätt sunt. Har även mätt mig, då man inte bör stirra sig blind på den där vågen. Där syntes bäst resultat runt hals -3 cm, runt byst -3 cm och midjan -4 cm. Vi fotar även varje månad, men där känner jag mig inte bekväm nog att lägga ut här än så länge, men naturligtvis kommer ni att få se före- och efterbilder när det känns ok. Hur som helst, jag känner mig mycket nöjd! Har ju inte direkt gjort stora uppoffringar.

 

Så nu kör vi igång med februari då. Jag kommer att forstätta som januari men kommer lägga till mer träning. Har fått en utmaning av en annan bloggerska, som jag sedan ändrat lite på med min PT, då han tyckte upplägget inte passade mig. Så fokus kommer ligga på hemmaträning då jag fortfarande väntar på att mitt gymkort ska gå ut, vilket det gör i slutet av denna månad. Så mars då blir det gymmet på riktigt, med pass och sånt som jag tycker är skoj.

 

Vår tanke med vår årsdag gick ju lite i stöpet då Thilde lägligt nog blev sjuk, så det var liksom bara att skippa planerna om att gå ut och käka en god middag. Då jag blev galet sugen på musslor efter onsdagens Mästerkocks-program så kände jag att det var nåt jag ville ha. Men vi har aldrig gjort det själva, men nån gång ska ju vara den första! Använde oss här av Per Mobergs recept. Eftersom han skriver så roligt kopierar jag det rakt av, härliga människa!

 

1 kg blåmusslor

4 schalottenlökar

4 vitlöksklyftor

1/2 fänkål (använde inte detta)

1 morot

1 1/2 dl olivolja, rapsolja eller majsolja

4 dl torrt vitt vin

1/2 kruka färsk timjan

10 pepparkorn (uteslöt detta)

1 lagerblad

1 tsk salt

5 dl vispgrädde

 

1/2 dl finhackad persilja

 

Skölj och borsta musslorna ordentligt så att du får bort grus och tångrester. Släng alla som inte stänger sig när du knackar på dem eller som är trasiga.

Finhacka schalottenlöken, vitlöken och fänkålen. Finstrimla moroten.

Ställ en stor kastrull på tokvärme. Slå i olja och låt det börja puttra - det går fort.

Stjälp i musslorna och blanda ner löken, fänkålen och moroten. Häll på vinet, tillsätt kryddorna och saltet. Låt koka upp. Koka sedan musslorna på hög värme under lock i 6-7 minuter.

Slå i grädden och eventuellt mer vin mot slutet av koktiden. Smaka av med salt och peppar.

Stjälp upp musslorna i den största skål du har, gärna av keramik så att det blir lite fransk känsla över det hela. Ta bort de musslor som inte öppnat sig. Strö över persilja.

 

Kastrullen måste vara stekhet, kokhet, tokhet när du häller i musslorna! Och servera dem rykande heta till mor.

 

För 10 år sedan var jag rätt knäckt, utan vidare förklaring hade jag blivit dumpad och jag satt hemma hos en av mina kompisar och beklagade mig vilken jäkla idiot den där killen var. De höll ju så klart med mig, men tyckte att vi ändå skulle se till att ha en kul kväll. För det var ju trots allt fredag och en ledig sådan, så det var ju liksom aldrig någo tvekan. Klart vi skulle ut. Men ni vet hur det kan bli, man är arg, förbannad och väldigt törstig. Hehe! Att jag ens kom in på krogen den kvällen är för mig idag fortfarande ett under. Men in kom jag.

 

Martin som är min gamle kompis äldste vän var med denna kväll, hans tanke var att vara med under förfesten, men sen bege sig vidare ut i vimlet med andra vänner. Av nån anledning valde han dock att följa med oss istället. Och av nån annan än mer mystisk anledning blev han ansvarig att ha koll på mig av sin vän. Undrar vilka baktankar han hade ;) Så där var vi då, snälle Martin och fulla Christine. Martin hade stränga order om att absolut inte ge mig mer att dricka då jag redan druckit nog, men han beställde in en drink till sig och sen satt vi med några gamla klasskompisar till honom. Kan säga att han fick hjälp med den där drinken...men sccccchhh säg inget till nån!

 

Efter ett tag tyckte jag att det var dags att ta lite luft, då jag tyckte att det snurrade lite väl mycket. Min följeslagare hängde så klart med. När vi stod där ute och pratade så kom det plötsligt en vakt och spatserade runt i trädgården, antagligen på jakt efter nån att få slänga ut. Och där mina vänner hade vi den första kyssen. Vem som tog det första steget, kommer vi aldrig få veta, för båda "skyller" på varandra ♥

 

Sen dess har det alltid varit vi. Vilket på ett sätt är konstigt då vi verkligen hade oddsen emot oss. Martin gjorde under den här tiden lumpen och dagen efter denna händelserika afton åkte han iväg på en två veckors isolering i skogen och veckan innan hade hans telefon blivit stulen. Så det där med tät kontakt och dejtande fanns inte för oss. Eller så var det kanske det som gjorde att det verkligen blev vi?

 

Där har ni historien om hur det gick till när vi blev tillsammans. För lärde känna varandra det gjorde vi för 13 år sedan. Eller det är ju en sanning med modifikation, men det var där vår resa började kan man säga. För er som känner Martin vet ju att det kan ta lite tid ibland ;)