Publicerad 2011-02-01 22:33:39 i Bebis,
Jag undrar om denna lilla kotte kommer leva loppan lika mycket utanför magen som den lever nu inuti? Då kommer vi att få det tufft vill jag lova! Men med tanke på vilket energiknippe jag själv var som liten som ska jag nog inte vara förvånad. När jag berättade för min mamma om att bebisen inte alls ville ligga still när vi lyssnade på hjärtat första gången sa hon att ja, men sådan moder sådant barn ;) Efter helgens besök i Öret så blev jag dessutom uppdaterad med hur livet med mig som liten var då min pappa fått igång sin gamla videokamera. Jag blev nästan lite rädd för mig själv, faktiskt. Fast mest över min bror, hahahah! Han var ALDRIG tyst! Åt han så sjöng han, pratade ingen med honom så var han tvungen att få uppmärksamhet på nåt sätt antingen genom att skrika allt han kunde eller hoppa runt. Plus att det är så kul att se hur man såg ut i håret! Mamma envisades alltid med att klippa oss själv och det var ju inte rakt på många ställen, mina håruppsättningar ska vi ju inte prata om. Jisses! Tur att mamma själv vet hur pass dålig hon var på det så att hon kan skratta med.
Börjar bli fruktansvärt otymplig och svullen i hela kroppen. På morgnarna när jag vaknar sitter mina händer fast, ja jag menar det! Det tar säkert 5 minuter innan jag fått dem att fungera igen. Mina nätta händer börjar påminna om uppblåsta plasthandskar med hm typ bartwurstar till fingrar. Ser helt galet ut! Fötterna som också de brukar vara så små att till och med Martins syskonbarn kan kommentera dem, ja de är väldigt breda numera. Vinterskorna jag köpte innan jul de är för smala...buhu. Kan inte snön försvinna helt nu så att jag kan gå i gympadojjor?
En kompis skrev till mig idag och bad om att få se fler magbilder. Jag har varit så dålig på att fota de senaste veckorna vilket är skittråkigt rent utsagt, men jag har inte orkat och Martin har varit så krasslig att det inte blivit av. Men så igår så slog vi slag i saken, så enjoy!
Vad munter man kan se ut ;)
Hahaha, så rolig bild! Kalaskulan deluxe!
Första bilden, tagen i september, bara så att ni får se skillnaden.
Publicerad 2011-01-17 21:35:44 i Bebis,
Idag var det dax för ytterliggare ett besök hos barnmorskan, fast denna gång fick vi träffa en kollega till vår då hon befinner sig i Thailand just nu. Mycket fuskigt, men så kan det vara. Var lite nervöst att träffa nån annan än den man är van vid. Jag menar med henne vet jag precis vad som ska hända och i vilken ordning. Med denna andra var allt annorlunda. Fast det funkade ändå. Martin tyckte att hon var jättebra medan jag var mer skeptisk. Jag vill bara poängtera att det inte var nåt fel på denna barnmorska och jag skulle säkert ha älskat henne om jag fått henne från början. Den här barnmorskan mätte lite annorlunda och sa det själv att hon var lite mer generös med måtten, så jag vet inte om jag ska tro på måttet idag. Det såg fint ut men det var inte lika "perfekt" som förra veckan. Vi får se om 2 veckor om det stämmer helt enkelt. Däremot klämde denna mer och kände efter varje kroppsdel och berättade vad det var hon kände. Det var toppen tycker jag. :) Vi satt i soffan igår här hemma och puttade tillbaka en kroppsdel och precis som vi gissat var det rumpan och det andra vi kände var fötterna. Mys! Hjärtat slog som det skulle, inte lika snabbt som tidigare. Men det kan ju bero på att bebisen låg och vilade med.
Nu börjar jag bli så nyfiken på hur den lilla kotten ser ut. Vem kommer den att vara mest lik? Vems sätt kommer den att ha? Tänk om man bara kunde få en liten sneak peak på den :)
Publicerad 2011-01-10 22:44:15 i Bebis,
Egentligen borde jag inte sitta här, jag borde sova! Men för att kunna göra det måste jag nog få nåt mirakelmedel. Jag sover en timme i stöten, vaknar, knakar rätt ryggen, somnar för att vakna en timme senare. Det är inget kul alls! Samtidigt känner man panik över det och då blir det ännu svårare att sova. För man vet att om si och så många timmar så ringer klockan och då måste jag gå upp. Inte bara gå upp utan masa mig iväg till jobbet och vara trevlig och sprudlande glad i 8 timmar. Det är inget kul alls, för som sagt då kommer paniken. Jag förstår att det är en förberedelse för sen, men sen kommer jag å andra sidan att kunna ta en tupplur mitt på dagen tillsammans med min underbara skatt om jag så skulle känna för det. Jag kommer inte att ha tider att passa varje dag. Så därför snälla kropp, låt mig sova nu! Vad som händer sen, det tar vi då!
Publicerad 2011-01-05 22:44:09 i Bebis,
Inatt var jag på väg att gå upp klockan 1. Jag var helt 100 på att det var morgon och dax att gå upp till jobbet. Tyckte att jag hade sovit tillräckligt då, trots att jag i verkligheten endast sovit i en timme. Tur att jag kollade ordentligt på klockan innan jag började göra mig i ordning. Hahha! Men vad har hänt med min sömn? Ska det vara så här nu eller är det bara nåt som är ett tag och så återgår det till det normala sen?
Har i alla fall en väldigt livlig bebis, det är inte många stunder som det är lugn och ro och visst det känns lugnande att känna dessa rörelser. Men nån gång vore det ju skönt med lite lugn och ro. Plus att revbenen och urinblåsan kan den väl ändå låta va? Är det för mycket begärt?
När jag satt här i soffan förut upptäckte jag nåt. Du behöver inte fortsätta läsa nu om du inte vill... Men i alla fall, som gravid ändras ens kropp på många vis och visst jag har sett att brösten mina ändrats, dels har de blivit större, nåt som jag verkligen inte behöver och som jag inte ville...men det bestämmer ju inte jag. De ändrar form...suck...och det har ett tag funnits lite lite vätska i dem och det är ju helt normalt, jag menar jag håller ju på att förvandlas till en matmaskin. MEN nu så kände jag att min tröja var blöt! Det hade alltså läckt en förvisso väldigt liten fläck, men jag kan ju gissa att detta bara är början. My Godness! Man känner sig ju inte direkt som den sexigaste flickvännen numera, jag vaggar fram värre än Agda 82, jag kan inte sitta i soffan som vanligt, jag kan inte ligga i sängen som vanligt, jag orkar inte stå längre stunder, min mage rasar titt som tätt av de tabletter jag stoppar i mig, jag kan nog fortsätta i all oändlighet... Men det bästa är att när jag börjar tjoa och tjimma i soffan så allt Martin gör när han får veta vad som händer är att börja gapskratta och säger att jag inte behöver oroa mig...Fina Martin! ♥ Känns skönt att han inte bryr sig så mycket om dessa "skönhets"fel utan tar det för det är.
Nej ska fortsätta mitt marathon med Svenska Hollywoodfruar, har inte sett säsongen som gick nu i höstas, men det är ju så härligt att kunna blåsa igenom en hel säsong utan att behöva vänta en vecka innan man kan se nästa avsnitt. Problemet är bara att man blir hjärntvättad och snart kommer jag prata som dem med, hahahha!
Publicerad 2011-01-03 21:42:25 i Bebis,
Åh, vad jag var glad över att jag var ledig idag! Igår hade jag nämligen så pass ont i högra sidan att allt var en plåga. Att jag sen kände mig som en uppsvälld marshmallow i huvudet gjorde inte saken bättre alls. Att försöka sova var en plåga. Sista gången jag kollade på klockan var hon 4.30. Innan det hade jag alltså legat och vridigt och vändit, gått upp på toa, druckit vatten och gråtit en sväng för att allt kändes så hopplöst! Martin försökte trösta mig, Barry försökte trösta mig och Kotten förde ett sju jäkla liv i magen. Slapp i alla fall hänga med ner och plocka upp tvätten och så kunde jag ta sovmorgon. Jag hoppas verkligen att denna natt blir bättre, för imorrn ska det jobbas. Ska bara dricka mitt specialte så kanske halsen blir bättre.
Idag hämtade vi vagnen och monterade den :) Men den stinker verkligen nytt och plast och instängt. Så den får stå ett tag i lägenheten och dofta av sig lite. Samt att katterna på så sätt kan bekanta sig med den och förhoppningsvis inte tycker att den är lika intressant sen när kotten ligger där i. Har även fortsatt att plocka undan alla mina böcker. Jag trodde ärligt talat inte att jag hade så många! Eller jag visste ju att de var många, men vi är nu inne på den tredje flyttkartongen...suck... Nu ska jag bara försöka komma på var jag ska ha de utvalda kokböckerna...
Publicerad 2010-12-22 22:09:15 i Bebis,
När jag plussade för alla dessa veckor sedan så trodde jag knappt att det var sant! Jag var tvungen att kolla på stickan en miljard gånger, men jag fattade ändå inte. Att min lillebror kom till oss den dagen för att vara lägenhet- samt kattvakt gjorde ju inte saken lättare. För jag kunde ju inte prata nåt med Martin om det hela då ;) Men jag började direkt med att serva honom alla cidrar som stod i kylen, för de hade ju inte jag nån nytta av längre. Sen bar det av till Tunisien. Ytterliggare en utmaning då två fina vänner var med på resan. Hur skulle jag kunna dölja detta, inget vin till maten och en massa försiktighetsåtgärder. Det gick, men det var svårt. När jag sen började blöda sista dagen tänkte jag att hepp, jag hade fel. Men jag tyckte att det var riktigt märkligt att det kom så pass lite och att testet som jag tagit visat ett plus igen. Jodå, jag packade med mig ett test på resan. Hahah! Testade igen hemma och pluset fanns fortfarande där.
Det gjorde min bror med, och jag kände ju att jag inte alls var mig själv. Jag var bara irriterad och hungrig hela tiden och att fortsätta smyga igen var inget kul. Så tillslut åkte han hem och jag kunde vara mitt nya jag igen. Då drog vi iväg till Uppsala för att gå på konserter i dagarna tre. Jag har nog aldrig mått så dåligt i mitt liv. För det första, vet ni hur kalla nätter vi har i Sverige? Jag kan förstå att folk super ner sig totalt på festivaler och det är för att inte frysa rumpan av sig ;) Jag hade nog Martins alla tröjor på mig och dubbla jackor, filtar ja hur mycket som helst. Ändå frös jag. Magen rasade och jag kände inte att livet var på topp direkt. Och ständigt denna oro för missfall.
Veckorna segade sig fram, jag hade inte berättat nåt på jobbet och visst undrade de över mitt illamående och problem med att äta. Det var väldigt skönt den dagen jag lättade mitt hjärta. Ytterliggare ett ställe man kunde vara ärlig på och folk förstod att man kunde vara lite lättretligt. Att berätta för familjen var också skönt, men väldigt nervöst. Då vi både mindes deras tyckande och tänkande när vi skulle flytta ihop. ;)
Vi tog oss förbi den viktiga veckan då risken minskas för missfall. Vi tog oss till dagen då vi fick lyssna på hjärtat. Vi tog oss till dagen då vi fick se vårt underverk. Vi tog oss till halva tiden. Och nu mina vänner går inte tiden långsamt längre! Tycker att tiden bara svischar förbi. Idag är det tvåsiffrigt som gäller och imorrn välkomnar vi v 27. Det är 13 veckor kvar! Förstår ni, 13 veckor?! Det är ju inget alls. Min oro handlar inte alls längre om vår älskade kotte kommer att klara detta eller ej. Nej, det handlar om min egen oro. Förlossningen. Men med tanke på hur många som klarar detta varje dag så tror jag ju ändå eller nej, jag vet att jag kommer att klara denna del med. Har ju inte så mycket val...
Publicerad 2010-12-11 21:31:16 i Bebis,
Idag var vi uppe med tuppen för att vara oss. Ringde Kronan-butiken vid halv tio för att kolla om de skulle vara plats. Det skulle de. Men hon trodde att hon redan pratat med mig, haha. För det var en till Christine som skulle dit, minsann! Vi åkte iväg. Vi kollade, vände och bände. Körde ut i snön, packade in vagnen i bilen, drog av hjul, testade att byta ligg- mot sittdel. Jag var inte lika aktiv som Martin, men jag hade väldiga problem med att böja mig på de sätt som behövdes av förklarliga skäl. Men klarar Martin det så klarar jag det. Är inte det minsta rädd för det. När vi sedan står där så kommer ett tredje par, från Örebro! Enligt Martin en Hovsta-kille som han spelat tennis med. Ja, den här världen är bra liten.
Vi stod där tillslut och hade bestämt oss för att den här vagnen skulle vi ha. MEN, färgen var ett stort problem. Jag fastnade från allra första början för den gröna och jag har sagt hela tiden att det är jag som bestämmer. Ok, jag vet att det inte är snällt av mig, men det är jag som kommer köra runt med denna vagn mest. Men Martin ville ha en grå och den färgen är också riktigt läcker. Så där stod vi och funderade fram och tillbaka. Tillslut kom säljaren till vår undsättning. Hon berättade för oss att den gråa inte finns i lager och beräknades vara klar i början på februari. Valet blev inte så svårt då. Inte för att det inte skulle funka med att få hem en vagn i februari, men det betyder att den är populär och det betyder i sin tur att många har den. Därför blev det en grön :) Jag är skitnöjd! Så fantastiskt bra service var det också! De öppnar butiken för att några vill komma, de skickade med ett bäddset till vagnen, så nu finns täcke, kudde, påslakan, lakan och örngott. Vilken härlig dag! Nästa vecka har vi vagnen i vår ägo.
Nu ska vi kolla på film. Jag har valt en skräckfilm. Att jag aldrig lär mig...men vi får hoppas att den är sevärd ;)
Publicerad 2010-12-10 22:39:15 i Bebis,
Cool reggaebody med tillhörande mössa, kottens första plagg. Dock lite för stort, men kan kanske användas i Uppsala på festivalen i augusti nästa år :)
Traderavinster, Villervalla, P.O.P och Baby popeye
Mera vinster, Villervalla (behöver jag säga att jag älskar Villervalla?)
Cool kattbody och en cool stjärnbody från Kameleont (katten vet jag ej märke på i skrivande stund)
Lundmyr of Sweden, och en den stora kissen med i bakgrunden
Söta brallor från HM
Klart kotten älskar sina päron ;) från HM
Senaste inköpet, så mysig dress! Från HM
Hur söta är inte bebisstrumpor? Från HM
Behöver jag säga att vi gillar randigt? Eller det är egentligen Martin som är det stora fan:et men jag är ju inte sen att hänga på. Nästa plagg måste nog vara rutigt, för då matchar vi Martins garderob perfekt. Hahaha! Så skoj att handla dessa saker. Man hittar ju bara mer och mer varje dag!
Publicerad 2010-12-10 18:49:53 i Bebis,
Åhhåjaja, äntligen fredag! Förstår inte vad det är som händer med fredagar. De börjar alltid lugnt på jobbet och man sitter där och kliar sig i skallen och undrar vad man ska hitta på för att få dagen att gå. Sen framåt lunch så händer det nåt och man har hur mycket som helst att göra istället och man undrar hur man ska hinna med istället. Knasigt det kan vara! Men på nåt sätt så går det alltid ihop sig ändå. :)
Jag blev skitsur igår när jag skulle dubbelkolla så att affären där vi ska köpa vår barnvagn är öppen imorrn, men nej, de hade tagit bort infon om att det skulle vara lördagsöppet! De enda tider som fanns kvar är mellan tis-tor kl. 10-17. Ok, vem är ledig då? Men jag mejlade dem imorse för att se om de skulle ta bort lördagarna för alltid eller om de skulle komma tillbaka. En kvar senare hade jag fått svar, de kommer tillbaka i januari men om vi ville var vi välkomna imorrn för en av tjejerna skulle ändå in och jobba. Det kallar jag service! Och eftersom vagnen endast finns där på plats eller via webben så kan vi ju inte åka nån annanstans för att spana in den igen. Nej, jag är supernöjd. Så imorrn är vi kanske en beställning av en vagn rikare!
När jag kom hem idag var det städat och klart. Jag älskar min man lite mer vissa dagar än andra. Igår låg han inte högt på topp, men idag då jäklar ♥ Så jag kunde bara dimpa ner i soffan och äta några godisbitar. Kotten älskade det tror jag. För det blev liv i luckan och det sparkades hejvilt. Syntes genom kläderna till och med. Så jag var tvungen att lyfta upp tröjan för att sitta och kika på den en stund. Varje gång jag bad Martin kolla så slutade den tvärt och när han fortsatte att spela tv-spel så började den igen ;) Buskorv! Men den blir väl som sina föräldrar antar jag, hahaha! Men det är helt otroligt hur mycket man kan fascineras av att magen rör sig eller att man ser en fot eller en hand som trycks ut. Lilla kotten vad du är efterlängtad!
Publicerad 2010-11-27 14:35:17 i Bebis,
I måndags när vi träffade barnmorskan ordinerade hon järntabletter till mig. Det var ju lättare sagt än gjort att hitta de där förbannade tabletterna. Men vi lyckades tillslut efter lite hjälp från snälla vänner. Men när jag väl hade dem i min hand fegade jag ur och vågade inte ta dem. Dels för att jag har världens fobi för att svälja tabletter, men också för att jag var rädd för vad som skulle hända med min mage. Onsdagen gick torsdagen kom och då hade jag sån värk i min mage och ett hysteriskt illamående att jag inte klarade av att göra annat än att ligga i soffan när jag kom hem. När jag varit på jobbet en stund igår så förstod jag den oerhörda smärta jag känt, magen hade svullnat rejält. Syntes till och med genom den tjocka vinterjackan! En kollega som jag inte träffat å en vecka bara skakade på huvudet och undrade vad jag gjort med magen under denna vecka ;)
När jag kom hem så fixade vi mat och sen tog jag tabletten tillsammans med min vitamintablett. Kan säga att den smärta jag hade i min mage hela kvällen igår var 1000 gånger värre än den jag hade i torsdags. Kunde inte resa mig själv för det smärtade, jag kunde inte vända på mig i sängen för det smärtade...buhu. Halv sju imorse morrade magen igång och jag spenderade i runda slängar 2 timmar på toa :( Förbannade tabletter! Men jag hoppas på att det börjar lugna sig nu, fast det är klart. Jag har ju inget kvar i magen ;) Får se om det fortsätter så här för då får jag nog hitta på nåt annat järnalternativ...
Skulle ha åkt till affären som säljer den barnvagn vi bestämt oss för, tänkte att jag skulle ha samlat kraft för att orka det eftersom de har så tokiga öppettider. Men de hade stängt idag. Fanns nog en mening med det med. Så nu börjar vi med ett bak istället. Hittade ett recept på lussekatter som jag knappt förstår mig på i min kakbok så det ska bli mycket spännande att se vad det blir av denna deg...
Publicerad 2010-11-23 22:19:26 i Bebis,
Publicerad 2010-11-21 22:14:39 i Bebis,
...one ♥
Publicerad 2010-11-11 19:24:40 i Bebis,
Åhå, det gick så fint så i måndags. Var så där alldeles pirrig i hela magen när vi åkte dit, som tur var så blev det lite bråttom så vi slapp sitta där och vänta hur länge som helst. Inte ofta man tycker att det är bra! Det tråkiga är att när man kommer dit så kan man antingen ta en hiss eller trappor, ja som på de flesta ställen. MVC ligger på tredje våningen, på andra våningen har Lernia nån svenska för invandrare vilket gör att det alltid är kö till den där förbannade hissen! Tror ni att nån bryr sig när det kommer en gravid? Nej. Inte. Alls. För de ska ju åka hiss. Så Christine, otymplig med flås är den som tar trapporna. Upp till andra våningen kan jag säga att det är helt ok även för mig. Så varför i hela fridens dar kan inte de som är friska och krya ta trapporna? När jag kommer upp till tredje våningen flåsar jag som om jag vore på väg att dö. Men till saken hör att jag gärna tar trapporna, så länge jag kan kommer jag nog ta de där trapporna. Får kanske bara vara där mer i tid än vanligt.
Allt såg fint ut med kotten. Var lite äldre och större än beräknat bara. Men när barnmorskan började prata om att flytta bak mig så tänkte jag att nej, jag vill inte föda senare! Men så var det ju inte. Jag är en vecka längre gången helt enkelt. Detta kan ju bli spännande! Första dag som beräknad födsel var den 7 april, min födelsedag. Inte så troligt att kotten skulle kika ut då eller hur? Men nu, nytt datum 31 mars. Min födelsedag är hotad på riktigt. Barnmorskan sa bara lite lätt att ju äldre man blir desto mindre vill man fylla år ;) Njae, jag vill nog ha min dag själv. Martins brorsdotter såg ju ett problem med detta med om vi skulle dela födelsedag kotten och jag, stackars Martin skulle ju få gå upp på morgonen själv för att sjunga och gratta oss. Sötis! Men det nya datumet stämmer mer med hur jag trodde att det var. Vet ju precis när kotten blev till ;) Jojo.
Jag hade det dock lite jobbigt när jag skulle torka bort kladdet från magen. Jag är allergisk mot kladd. Jag mår illa när jag måste röra kladd. Hahaha! Var bra nära att jag bad Martin torka bort det åt mig. Men jag sansade mig och torkade i en evighet. Förbannade kladd! På vägen hem kunde jag inte sluta le. Jag log och log. Att bli bakåtflyttad har ju andra fördelar med, helt plötsligt är vi nu i v 21. Halvlek! Tjoho! På måndag ska vi till lillebrors skola och fota magen. Tänkte att det ska bli en halvleksbild och sen ska vi ta en i slutet med. Kul att ha sen. Plus att lillebror är så duktig på att fota!
Har haft knas med synen ett par dagar med, därför jag inte uppdaterat förens nu. I tisdags blev det så illa att jag fick ringa Martin som fick komma och hämta mig på jobbet och följa mig hem. Jag såg inget, var yr, fick huvudvärk av att anstränga ögonen. Väl hemma sov jag i 2 timmar. Med mjukisar, collegetröja, mitt OCH Martins duntäcken. Tror att nåt var lite fel. Var på jobbet igår igen och flimret kom tillbaka. Men jag stannade. Jag tror att jag behöver gå ifrån datorn lite oftare på jobbet, använda mina glasögon mer och ja ta fler pauser. Jag orkar helt enkelt inte lika mycket som vanligt. Bara att inse det.
Här får ni en liten tjuvtitt på kotten, och nej, vi vet inte om det är en han eller en hon. ;)
Publicerad 2010-11-04 21:54:31 i Bebis,
Började inte denna vecka precis? Nu är det redan torsdag och konstigt nog så är jag pigg! Första morgonen på en evighet som jag var pigg när klockan ringde. Galet! Undrar om jag kommer vara lika pigg imorrn då jag ska upp betydligt tidigare? Hoppas! Vill inte gå i denna dvala längre. Tyvärr är det ju november, typ årets tristaste månad. Men vad ska jag man göra? Bara att gilla läget. Snart december och då blir det ju lite ljusare med alla adventsstakar och stjärnor. Längtar lite faktiskt. Har dock börjat tjuva på julmusten och juleskummet. Nu får jag ;)
Har nedräkning inför måndag med. Då är det äntligen dax för ett ultraljud. Jag är både nervös och galet nyfiken! Nervös för att nåt ska visa sig vara fel och vad för ställningar man ska behöva ta då? Och nyfiken på att få se det lilla livet. Och nej, vi kommer fortfarande inte att ta reda på vem som bor där inne. Får komma som en glad överraskning senare. Men det är inte ofta man längtar efter en måndag direkt ;)
Publicerad 2010-10-28 22:43:35 i Bebis,
Idag var dagen med stort D. Vi skulle ju äntligen få hämta hem vår nya pärla. Hela veckan har bestått i att kika på mobilen för att se så att säljaren inte hade ringt. Så kom äntligen dagen. Vi skyndade oss hem fter jobbet, uppe i hallen medan Martin hämtade bilen kom jag på att vinterdäcken skulle ju med. Vi baxade in dem i bilen, och sen körde vi snabbt som den till bilhallen. Snacka om seg trafik! Men vi kom fram, pengarna för handpenningen drogs. Vi fick papper och jag signerade dem i en evighet! Bra deal va, Martin pröjsar, jag signerar ;) En blomma till mig och sen fick vi hämta bilen! Wihoo! Körde direkt hem med den och lämnade sommardäcken i förrådet. Visade upp bilen för Martins bror och sen åkte vi för att handla.
Då vi inte plockat med oss en p-skiva till p-huset så sprang jag iväg för att hämta en ny, men de var slut på de två ställen som de har dem på. Så jag skyndade upp till kundtjänst för att hämta en. Drog av plasten samtidigt som jag gick, försökte ställa in den men kom på att jag inte hade någon klocka på mig. Helt plötsligt så ser jag att golvet börjar närma sig. Hur kunde det komma sig? Sen känner jag en smäll och fattar att jag har ramlat. Jag hatar att ramla bland folk, jag hatar känslan när folk kommer och frågar hur det gick som om det inte vore självklart? Det gjorde fruktansvärt ont, men allt jag kunde tänka på var att bara det inte hände nåt med bebisen och att jag vill härifrån nu. En snäll man kommer och hjälper mig till rulltrappan och fråkar en miljard gånger om det verkligen gick bra och undrar om jag missade den stora stålkanten som fanns där.
Ja, det gjorde jag! När de går åt andra hållet och jag ska ta mig till Martin börjar tårarna av chock att välla fram. Möter en man men försöker, fånigt jag vet, att få det att se ut som att jag fått nåt i ögat. Kommer fram till Martin och han blir ju helt bestört så klart. Där står jag och gråter och får inte fram vad som hänt. Stackars Martin. Han började ju genast att tänka att nån varit elak mot mig ;) Hahaha! Jag lyckades få fram vad som hänt och han började genast att lugna mig. Vi genomför handligen och mina tårar kommer och går. Jisses vad folk lär ha trott, där går jag och snyftar bredvid min kille. Haha!
Kommer hem, ringer sjukvårdsupplysningen, men där blev man ju bara ännu mer frågvis och inte alls något klokare. Kom in om du har ont, har förvärkar och är orolig. Hur känns en förvärk var allt jag orkade tänka...grät en skvätt till. Pratade med min kusins tjej och hon förklarade. Ringde tillslut även en av mina vänner som läser till barnmorska och tack snälla underbara du för att du lyssnade och för att du förklarade så att man förstod. Trycket över magen försvann nästan direkt och smärtan som finns kvar är i knäskålarna och mina armar som jag tror har fått en muskelsträckning. Jag tror att jag i nån ninjamanöver lycklades vända mig i luften för att skydda magen. Martin sa samma sak, att man fungerar ju som så att man skyddar det som skyddas ska.
Jag blöder inte, vattnet gick inte, jag har inga förvärkar. Jag har bara vanlig smärta efter ett fall och en stor dos av oro för att nåt kanske kan vara fel. Men jag har känt lite rörelse i magen efter detta. Så nej, allt måste vara ok. Det bara måste.
Publicerad 2010-10-25 22:19:35 i Bebis,
Var helt slut igår efter allt bus med Martins brorsdöttrar. Men att sen kunna ligga där i soffan och den minsta tjejen kurar ihop sig bredvid en och säger att oj vad mysigt vi har det här, gör att man bara smälter. Så galet bestämd liten tös men ändå så otroligt mysig :) Men inte kunde jag somna tidigt för det, jag är verkligen en nattmänniska, men jag trivs bäst med att få jobba tidigt och gå hem tidigt. Den ekvationen går inte riktigt ihop. Men det kanske vänder när kotten kommer till världen?
Idag blev jag så full i skratt. Kände hur det smällde till i sidan och kollade lite på min arbetskollega som satt bredvid och var nästan på väg att säga att hallå, vad gör du? För jag var så bombsäker på att det var han som buffat till mig, när jag kom på att nej så vig lär ju inte han vara utan att man skulle ha märkt nåt. ;) Det var nog lilla kotten som ville visa att den var vaken. Men efter det har jag inte känt nåt mer idag. Vill känna mera. Vill att Martin ska få känna! Kom igen kotten, vi väntar på mera buffar!
Nej, ska fixa mackor till frullen imorrn. Känns som att det är bäst att jag fixar dem själv. För Martin har på alldeles för mycket messmör så det känns som man äter en smörgås med tapetklister på ;) Hahahaha! Stackars fina underbara Martin.
Publicerad 2010-10-14 20:05:15 i Bebis,
Jag kan andas ut, pheuw! Lilla kotten fanns faktiskt där inne i min mage. När barnmorskan väl börjat leta och leta och leta i vad som kändes som en evighet så kom de små efterlängtade ljuden! Men de försvann lika snabbt och barnmorskan sa att det var en busig liten en :) Låter som vårt barn det. Men så kom det igen, att säga att ens hjärta slog i 180 kan ju faktiskt stämma ibland. För här slog det i 150 ;) När hon sen sa att här hör du skillnaden mellan dig och bebisen, visst hör du? Jag bara nickade och ja visst hör jag det. Inte gjorde jag det. Var så inne i att lyssna på kottens hjärta. :)
Jag känner en stor lättnad och jag lovar, jag ska sluta oroa mig så förbaskat mycket! Både för min skull, Martins skull och framförallt för kottens skull. Eller Måns-Melker som mamma valt att kalla bebisen. Innerst inne tror jag att hon hoppas på att det är det namnet som kommer att bli hennes blivande barnbarns. Jäkla reklam på tv och sätta griller i huvudet på henne.
Från och med nu kommer det alltså att bli mycket bebisprat här inne. Men kanske bättre det än min totala tystnad innan.
Publicerad 2010-10-13 23:17:04 i Bebis,
Jag måste verkligen lära mig att se mer optimistiskt på livet. Det är svårt då jag alltid varit lite mer pessimistiskt lagd, bättre att förbereda sig på det värsta redan från början så blir man inte lika ledsen sen när det skiter sig på riktigt. Känns det igen? Martin är mycket mer positiv än mig och försöker varje dag att få mig att må bättre. Inte det lättaste jobbet direkt.
Jag följer en gravidtråd med tjejer som är i samma sits som mig och det är rätt skönt att kunna ventilera med andra som förstår en precis in i minst detalj. MEN, i denna tråd berättar ju de stackars satar som fått missfall om sitt hemska öde med. Detta gör ju att pessimisten i mig drar igång i 180 och så sitter jag där och gråter i soffan för det där kommer ju så klart att hända mig med. Martin ler sitt fina leende och säger att jag är dum som tänker så, för så kommer det minsann inte att bli. Han frågar hur jag känner mig och jag berättar och då säger han att du ser, allt är i sin ordning. Men det finns ju så många som faktiskt inte märkt något fel och som haft symptom hela tiden tills de fått veta att nehej det gick inte vägen och då säger jag det. Men Martin bara skakar på huvudet och säger nej, så blir det inte. Fortsätter du att läsa allt detta får du internetförbud och jag spärrar dessa sidor för dig. Då sitter jag där med nosen i vädret och säger att jag minsann kan läsa dessa sidor från jobbet. ;)
Jag vet ju att han har rätt innerst inne och därför måste jag bli mer positiv. Jag är ju alltid så positiv när det gäller mina vänner och peppar och finns där. Men mot mig själv är jag djävulen. Inte bra!
Imorrn ska vi hur som helst till barnmorskan. Dax att lyssna på hjärtat :) Jag längtar och försöker att putta bort den gnagande känslan om att vi inte kommer att höra det för att vår lilla kotte redan dött. En riktig machosist är vad jag är. Tyrann kanske är ett ännu bättre ord...knasiga lilla jag.
Publicerad 2010-10-06 22:06:40 i Bebis,
Oh, shit pommes. Idag missade jag det som inte får missas! En gång i månaden ska jag kolla ett rum så att allt är perfekt, städning och så vidare. Alltså ett rum i månaden! Men så började jag översätta ett dokument från svenska till engelska och så vips var dagen slut! Eller i alla fall för mina kollegor, så då kan man ju inte gå... Detta betyder för min del att jag om en månad måste kolla 2 rum och nästa vecka måste jag baka. Visst det är bra med straff, men med tanke på att min ena kollega glömde det förra veckan och jag glömde det nu så blir det mycket fika ;) Men det är ju förvisso gott och jag gillar att baka, hahahah!
Man kan ju även baka på andra sätt och det är nåt jag gjort. :) Som många av er redan vet. I april väntas min lilla bulle vara färdig och vad det blir får ni snällt vänta med att veta tills då. Självklart blir det en bebis (!) men dess kön kommer bara kotten veta fram tills dess. Jag vet att några av er blir besvikna nu, men nej, vi kommer inte att ta reda på könet. En överraskning helt enkelt för oss allihopa. Sen får ni gärna vara med och spekulera. Martin tror på en kille, jag tror på en tjej. Men självklart blir ju lika glada oavsett vad det blir. Känns helt fantastiskt underbart :) One heart, one love ♥
