Publicerad 2011-02-12 19:14:29 i Livet,
Meningen var att vi skulle ha åkt till Öret idag för en kompis födelsedagsfest. I torsdags när snöoädret kom kändes det mindre lockande, så vi bestämde att vi skulle ha åkt idag istället för igår efter jobbet. Men ju mer snö det kom under dagen igår desto mer började man förstå att det inte skulle vara direkt superlattjo att bege sig ut på vägen idag. Att jag sen under kvällen började känna mig segare och det började värka mer och mer i kroppen gjorde att vi inte tog ett beslut under kvällen. När jag vaknade imorse ville jag typ dö. Smärtan i min kropp var bedrövlig. Jag vill inte på nåt sätt klaga, för jag vet att jag är med om en fantastisk resa. Men ibland undrar man hur mycket man ska behöva utstå?
Som det är nu vaknar jag varje gång jag ska vända mig, för jag kan inte vända mig med endast magmusklerna som hjälp. Nej, jag måste använda mig av dragkraften. Detta är ett stort problem då mina händer har svullnat upp och gör förbaskat ont. Så det är ju väldigt trist att jag ska behöva vända mig ens. Men gör jag inte det så får jag ont i benet eller i kinden eller ja var som helst egentligen. Ibland vaknar jag istället av att jag måste kissa, och då menar jag att jag måste kissa. Att försöka ta sig ur sängen då är ett projekt i sig. Jag ligger där som en skalbagge på rygg och flaxar med ben och armar och försöker med häveffekten få en sving på kroppen. Tänk er att göra detta när det trycker på. Inte lätt.
Att jag nu missar en av mina bästa tjejkompisars fest känns så tråkigt! Hade sett fram emot det så mycket. Men jag vet att jag måste lyssna på min kropp och säger den ifrån så gör den det. Hade inte heller varit så kul att komma dit och känna att nej jag klarar inte detta och fått åka hem igen. Så kul tycker jag inte att det är att åka bil. Så här ikväll blir det pizzabak och melodifestival och så en liten film på det.
Publicerad 2011-02-11 22:13:13 i Livet,
Idag var vårt fredagsfika endast en liten munsbit. Men en väldigt god sådan. Men jag och min gravida kollega kände inte att det räckte så vi knatade över till Konsum för att handla godis och dricka. I det här vädret som varit idag kan man ju tycka att vi borde ha klätt på oss mer, men nej, vi knatade ut i våra "uniformer" och inneskor. Då mina fötter inte längre kommer ner i mina skor så har jag numera tofflor på mig. Vilken syn det måste ha varit. Snö vart ögat än såg och så kommer jag gungande i tofflor ;) Hur som helst. När vi kommer fram till stoppljusen så är det en bil som fastnat då det är ren isgata där han står och spinner. Han försöker inte med att lägga i en högre växel som väl är nummer 1 man får lära sig på körskolan, nej han backar och trixar och håller på att köra på en massa människor. Vi får grönt och börjar gå och möter då en tant som i sällskap med en massa andra vinterklädda människor går över gatan. Ändå kollar hon direkt på moch min kollega och säger att vi måste hjälpa till och knuffa. Ursäkta?! För det första har vi inte ordentligt med kläder på oss för att hjälpa till. För det andra två stora magar i vägen. För det tredje, hon kom i sällskap med 4 män. Men nej, det är ju klart att två höggravida tjejer utan ytterkläder och innerskor ska hjälpa till och knuffa en bil på en ren isgata. Känns mycket logiskt tanta lilla!
Behöver jag säga att vi bara gick? När vi kom ut med våra godispåsar var han borta så antingen la han i en högra växel och kom bort eller så knuffade männen undan honom. Det förtäljer inte denna historia.
Publicerad 2011-01-31 23:28:55 i Livet,
Många tycker säkert att årsdagar inte betyder nåt, att de är som vilken dag som helst och att man inte behöver fira dem. Jag tycker kanske inte heller att alla årsdagar behöver firas, men vi har ändå på nåt sätt behållit vår första årsdag, alltså den dagen som vi säger att vi blev tillsammans. Nu firar vi inte dessa dagar med dunder och brak utan det är mer att vi äter en lite godare middag eller att vi kanske går på nån bio. Eller som nåt år då vi gick till krogen där allt skedde. Eller så kan dagen glömmas bort som vår förlovningsdag gjorde i höstas. Vi kom på det på kvällen att shit idag skulle vi ju ha gått ut och käkat ;) Så det kan gå. Kan ju bero på att en viss graviditetsförvirrning redan hade börjat då, hahaha!
Idag glömdes dagen inte bort. Men den har heller inte firats mer än att jag fick ett superfint armband med en tillhörande berlock, en kombinerad försenad förlovningspresent och årspresent i ett. Han är bra fin den där Martin, han är inte bara fin, han är världens bäste och mest underbare kille jag träffat! Och det allra allra bästa är att han bara är min i alla fall i två månader till, sen får jag dela honom med vår underbara bebis!
Publicerad 2011-01-27 22:04:13 i Livet,
Usch, jag är helt död. Orkar inget alls. På jobbet tar orken och kraften slut vid 14-tiden. Sen kan jag komma ikapp och vara relativt pigg igen framåt 21 på kvällen. Till vilken mening? Då är det ju snart dax att sova ju. När jag väl går och lägger mig så somnar jag ofast rätt fort, men vaknar var och varannan timme även detta utan egentlig anledning. Nån gång kanske för en kissning, men annars ligger jag mest och lyssnar till Martins andetag och kollar på klockan. Snacka om stress! Man kan ju bli galen för mindre!
Imorrn packar vi in oss i bilen och åker till Örebro över helgen. Träffa familj, vänner och äta marknadsnougat på Hindersmässan. På vägen hem mot Stockholm drar vi förbi Köping och plockar med oss vårt babyskydd får se om nån annan liten pryl följer med också :)
Så nu ska jag göra mig i ordning för natten och kanske packa en väska.
Hörs på söndag igen!
Publicerad 2011-01-25 22:38:44 i Livet,
Martin är borta på konferens/kick off med sitt jobb och det är ju kul för honom. Mindre kul för mig. Jag har ingen att prata med här hemma. Katterna är galna och de lyssnar inte på mig när jag säger åt dem. Så trotsiga! Fast just nu ligger de här bredvid mig, dock i den andra soffan, och är så lugna och fina så. Men jag vet att det är en tidsfråga innan de börjar riva lägenheten igen. Och det är när jag går och lägger mig ;) Ibland är de verkligen till salu för en väldigt billig peng!
Annars har jag haft 2 timmars hulkande och snyftande här hemma i TV-soffan. Femman hade verkligen planerat detta bra när Martin är borta och allt. Han hade inte orkat med mig. Först Sofias Änglar, där det bara blev för mycket när pappan i familjen sitter och berättar om allt han kommer att missa under sina döttrars uppväxt. Hur kan världen vara så grym? Hur kan det inte gå att ta bort en tumör 2011? Det är verkligen nåt av det värsta som skulle kunna hända om Martin skulle bli sjuk på nåt sätt och att det inte gick att bota. Vad skulle jag göra då? Han är ju min partner in crime, han är ju den jag pratar med när allt känns hopplöst och för jävligt, han är den som alltid finns där oavsett hur elak jag varit mot honom eller vilka problem som än kan tänkas komma. Nu med dessa gravidhormoner tar jag till mig allas smärta på ett helt annat sätt, då jag ännu lättare än tidigare kan sätta mig in i hur det känns.
Sen var det dax för den Hemlige miljonären och då satte jag igång igen. Man är så lyckligt lottad själv och det tänker man aldrig på. Man tar det liksom för givet och när man går förbi alla uteliggare så tänker man bara att de får skylla sig själva. Ok, riktigt så hård är jag inte. Men efter detta program och den otroligt charmiga damen som står på Malmskillnadsgatan varje fredagkväll och bjuder på smörgåsar och varm nyponsoppa. Då kände jag för en stund att jag vill också vara volontär. Fast jag tror att jag måste lugna mig lite. Får inte vara hög på graviditetshormoner när ett sånt beslut tas.
Hur som helst så är det ändå rätt skönt att få gråta av sig lite ibland. Nej, ska försöka sova en sväng nu. Är helt död efter två nätter utan sömn. Det värsta är att jag sover så fruktansvärt dåligt när Martin är borta. Men så slut som jag är nu borde det inte vara några problem :)
Publicerad 2011-01-24 22:09:55 i Livet,
Sånna
här debatter gör mig lite smått irriterad! Jag förstår själv inte problematiken med det hela. Är det inte lite smått fantastiskt att vi faktiskt har med oss maten hela tiden? Är det inte rätt praktiskt? Och de som prompt måste sitta och kika, varför gör de det om de tycker att det är så äckligt och obehagligt? Är det för att de ändå bara måste se ett par bröst och att när de sen tittar kommer på vad brösten är till för? Och när man sitter och läser kommentarerna kring det hela så tycker en del att vissa kvinnor inte har tillräckligt estetsikt tilltalande bröst så då är det ännu mindre ok. Så man måste alltså ha fina bröst för att få amma? Kul tanke. Men vad är fina då? Det som är fint för en är ju fult för en annan, eller hur? Och ärligt talat, hur många kvinnor är det som hänger fram hela bröstet till allmän beskådan? De flesta försöker ju ändå skyla sig, inte bara för sin egen skull men också för att barnet ska få ro. Det mest roliga med sånna här motståndare är när de själva får barn, för då är det en rättighet att de ska kunna amma offentligt och de kan bara inte förstå allt hat de får emot sig...hahaha!
Publicerad 2011-01-21 23:13:48 i Livet,
Åh, vad härligt med helg! Men visst går veckorna fort? Ena dagen är det söndagkväll och man sitter och bävar inför vad veckan kommer att innehålla och sen är det plötsligt fredageftermiddag och man går hem från jobbet och tar helg. Det är som en gammal kollega till mig alltid sa, det finns bara måndagar och fredagar. Kan inte annat än hålla med. Men när tiden går så här snabbt så innebär det att det snart är dax för födsel. Jag längtar som en galning efter kotten. MEN inte förlossningen. Vilket alla mina kompisar med barn försöker få mig att göra, eftersom det är så häftigt, magiskt. Ja, jag vet inte allt vad de kallar det. Men jag ser bara smärtan, sjukhus, sprutor, blod, avtuppad Martin, panikslagen Christine. Men klart att det kommer att gå bra ;)
Imorrn kommer lite vänner på besök. För vissa kan det ses som en fest och för andra ett saftkalas. Meningen var att det skulle vara en blind date i det hela, men det blir inte av för ena halvan kommer inte. Annars hade det varit tämligen intressant vill jag lova. Men jag ska nog lyckas vid ett annat tillfälle. Håller på och planerar en rolig lek och en ännu roligare vinst. Men det kan jag inte berätta så mycket mer om nu då många av de som kommer läser detta. Heheh!
Publicerad 2011-01-16 18:07:42 i Livet,
Publicerad 2011-01-14 22:54:39 i Livet,
Jag ber om ursäkt för att jag inte varit så aktiv de senaste dagarna. Jag skrev ett trevligt litet inlägg i tisdags, men jag gör nåt när jag sitter vid den här datorn. Nåt som inte jag eller Martin kan förklara. Men det är lika irriterande varje gång det händer, hände nyss igen dessutom :( Men hur som helst så kommer jag emot nån tangent och när jag gör det så försvinner allt och jag kommer ut på nån sida jag besökt tidigare eller till startsidan av bloggen. Grymt irriterande! Martin tycker att jag ska skriva mina inlägg i ett worddokument och sen spara det där för att sedan lägga in det i bloggen. Så kan man ju förstås göra, men vem orkar?! I tisdags gjorde det mig så förbannad att jag struntade i att skriva ett nytt. Haha!
Men det har varit en hektisk vecka. I tisdags så var jag på min brors klass vernissage. Det var trevligt. Kul att se vad hans kompisar fotat och se lite hur de tänkt. Vissa bilder fattade jag inget av, andra var skrämmande och andra hur fina som helst. Men finast var så klart min brors bilder. Nog för att jag kan anses som partisk i detta fall. Fast jag skulle ha tyckt så även om jag kommit in som en utomstående. Han har öga för detaljer, och då inte bara i själva fotot utan även vid hängningen av tavlorna. Jag är mycket stolt över min bror!
I onsdags var vi på infoträff angående den kommande förlossningen. För jag antar att det inte går att hoppa över den biten? Det var intressant. Martin kände sig lugn efteråt medan jag kände en enorm stress. För poletten trillade ner och jag fattade att det inte alls är lång stund kvar nu. Det handlar om ca 10 veckor. Det är verkligen inget alls. Med tanke på att jag är några dagar för tidigt född och Martin desto mer för tidig så ja, vad ska man tro. Kommer kotten tidigare?
Igår jobbade jag till sju och orkade inte med så mycket mer än att åka hem. Men det är skönt att få komma hem och slappa lite med. Idag stod veckohandling på schemat och efter det har jag suttit fast i soffan och berättat för Martin hur han skulle laga maten ;) Det är inte lätt med denna smärta i ryggen och att ha en helt vild bebis i magen som sparkar både lite här och där samtidigt gör det inte lättare. Var får den all kraft ifrån? Och hur orkar den vara vaken så mycket?
Publicerad 2011-01-09 20:14:07 i Livet,
Nu när det varit helg har kotten knappt visat att den finns där inne. Helt lugnt på dagarna och sen framåt natten så har det kommit nån smäll. Behöver jag säga att detta har gjort mig något nervös? Jag som inte varit det minsta orolig på flera veckor har ju nästan haft psykbryt här hemma. Men fina Martin lugnar och bara skrattar åt mina hysteriska utfall. Fattar inte hur han orkar med mig, en ängels tålamod har han i alla fall. Fast å andra sidan, jag skulle vara likadan om det hade varit omvänt. Alltid mycket lättare att peppa än att ta emot peppandet. Hur som helst så begav vi oss ut på en promenad i det fina vädret. Jag ville gå till Solna C för att se om jag kunde hitta några läckra tidningsskriftshållare, så att jag kunde fortsätta mitt plockande. Enkel väg en promenad på 2,2 kilometer, ditvägen är en härlig nerförsbacke och jag var nästan chockad när vi kom fram över att det gått så lätt trots all halka!
Väl där så hittade jag så klart inte nåt av det jag sökte. Så vi spatserade hem igen. Martin sa att vi kunde ta t-banan om jag ville, men det var 6 minuter kvar tills den skulle komma så jag tyckte att vi kunde gå. Det ångrade jag bittert sen eftersom det endast gick uppåt. Men hem kom vi tillslut och så här i efterhand och efter lite vila så var det rätt skönt. Kotten vaknade till liv och visade att den visst fanns kvar ;)
Passade även på att klippa Martin. Gick bra så länge jag inte höll i saxen. För då klippte jag mig först i fingret, så det var bara att plåstra om och sen klippte jag mig i handen men då gick det inte hål. Men Martin blev nöjd och det är ju huvudsaken. Lyckades till och med av att laga maten idag. Jag är nöjd med min söndag ändå!
Imorrn väntar jobb igen. Denna gång ska man alltså lyckas arbeta en hel vecka. Hur ska det gå efter denna julledighet som varit? Men det ska nog gå bra :) På onsdag är det dessutom dags för föräldrautbildning på sjukhuset, ska bli skoj!
Publicerad 2011-01-08 21:26:35 i Livet,
Jag har känt mig lite off de senaste dagarna. Jag får inte sova på nätterna. Vaknar cirka en gång i timmen och är vaken ungeför en halvtimme varje gång. Jag har testat att gå upp och dricka, läsa en snutt i en bok, gått på toaletten och inget funkar! Ännu värre blir det av att jag ligger och lyssnar på Martins djupa andetag och det stressar mig ännu mer, tycker att det är fruktansvärt fuskigt att han får sova men inte jag. Bebisen rumlar runt och har nån form av aerobicspass i magen och det stressar lite till. Missförstå mig rätt, jag älskar att känna kotten rumla runt det blir ju liksom min bekräftelse på att det lilla livet lever. Men vissa rörelser känns lite obehagliga, det känns som att den gräver sig ut genom mina revben. Men nu i natt fick jag sova och som jag sov! Jag gick upp ur sängen halv tolv! Fattar ni, halv tolv!! Som en tonåring! Men var jag pigg? Inte så värst.
Fast det tror jag har med detta förbannade skitväder att göra! Visst skulle man kunna tycka att yes nu blir det vår, men man vet innerst inne att det på långa vägar är slut. Det kommer att komma mer snö. MEN då kommer det att finnas ett snorhalt underlag inunder. Det värsta är att vi bor på gatan som kommunen alltid glömmer bort. Det vill säga att de plogar inte, de sandar inte. Men böter det får man om man står fel...då passar det minsann att de kikat förbi. Men man kan ju undra vad de gör med dessa pengar, för de får ju in en hel del varje år på felparkerade bilar, då kan man ju tycka att de borde prioritera vår gata under vinterhalvåret med. Häromdagen fick Martin nog när han såg vår älskade granne gå ut med soporna och han knappt kom upp för backen, så Martin skottade hela backen! Ok, det var mycket för att han inte gärna vill att jag druttar omkull men också för att de äldre ska ha en liten möjlighet att ta sig upp och ner för backen. Min älskade!
Nu är nästan hela hyllan tömd på saker, det är lite prydnadssaker kvar, men var vi ska ha dem nu har jag ingen aning om. Får kanske packa ner dem så länge och ta fram dem igen när vi bor lite större. Så kul för förra veckan när vi började packa böcker så sa jag så självklart att vi bara behövde 2 kartonger. Nu idag är vi uppe i inte mindre än 4 kartonger böcker! Galet. Jag vet att jag är en bokmal, men att jag hade så mycket det visste jag inte...och då är ändå inte alla packade för vi lyckades ha en hylla kvar. Jisses!
Publicerad 2011-01-02 22:49:23 i Livet,
Idag begav vi oss ut för att byta lite juklappar som blivit fel, jag som fick fick en kakbok 3 gånger och en dvd 3 gånger tyckte att det kanske kändes lite onödigt att ha så många ex hemma. Martin fick en necessär som förvisso var väldigt fin, men rätt onödig då han redan har en. Hans kära moder tyckte att det var dumt att vi hela tiden har våra tandborstar i en plastpåse så hon trodde att han inte ägde nån. Fin tanke dock! Anledningen till plastpåsarna är att tandborstfodral ofta blir väldigt äckliga efter ett tag och då slänger jag dem och denna gång har inte några nya inhandlats och jag kan absolut inte lägga ner dem direkt bland alla andra produkter i necessären. Så nu har jag fått Martin att göra likadant. Jag lyckades byta allt utom filmen, för de hade den inte i sortimentet här i huvudstaden. De menade på att butiken i Örebro är mycket större. Då skrattade jag bara och sa att nej verkligen inte! Men jag får lösa det själv då...
Efter att ha gått på stan i 100 år, ja det kändes så för mig då min rygg helt har ballat ur! Så åkte vi hem. Jag somnade in i soffan tills det var dax för tvätt. Ja, jag vet en gravid tjej ska inte behöva masa sig ner till tvättstugan, men Martin gjorde allt jobbigt och jag manglade. På så sätt kunde jag stå med ryggen upprätt. Men det känns som ett skämt att inte klara av att ta sig upp för en trapp utan att hålla sig krampaktigt i ledstången. På stan blev till och med en mamma och hennes dotter ilskna på mig för att jag gick så långsamt framför dem. Trevligt eller hur? Men efter manglingen har det finaste ♥ gjort resten. Han fixade till och med det mesta av maten. Som blev lite för sent serverad, men det är så ibland.
Jag känner mig helt däckad och jag ber till varenda högsta makt jag kan för att jag inte ska bli sjuk. Bådar dock inte gott, men jag försöker in i det längsta skylla värken i lederna på att jag promenerat så mycket idag. JAG SKA INTE BLI SJUK IGEN!!! Skönt att vara ledig imorrn med. Sen bara jobba 2 dagar, vara ledig en, jobba en dag och så ledig 2 dagar. Så skulle man ha det jämt ;) Och imorrn måste jag vara någorlunda pigg, ska dra iväg och hämta barnvagnen. Yippie!
Publicerad 2010-12-31 15:53:14 i Livet,
Ytterliggare ett är på väg mot sitt slut, ett år som på så många sätt varit alldeles underbart! Vi började året med en resa till Mexico, min mamma har länge velat besöka det landet och när hon fyllde 50 2009 var det meningen att vi skulle åka då. Men stormar och tråkigt väder var inget som vi ville ha på vår resa så den flyttades och gick av stapeln i februari. Höll på att sluta i kaos då vädergudarna bestämt sig för att snöa in hela Sverige under natten och morgonen då de började sin resa mot Arlanda. Jag och Martin satt och häckade utanför incheckningen i över 2 timmar och jag kan säga att det inte bara var jag som var nervös för hur det skulle gå. Men på nåt sätt tog de sig fram och vi var bland de sista att checka in. 2 veckors ledighet i värmen var inte fy skam direkt. Vissa delar av resan hade jag väl kunnat skippat, men jag tror att det resluterade i nåt gott ändå. Kommer aldrig att glömma vårt bad med delfiner, det var verkligen en upplevelse!
När vi kom hem från resan väntade en tripp till Göteborg och Kents spelning. Åh, undebara lycka! De är fantastiska! Mys med kusinbarnet och fika med kusinen och de största bullarna vi sett! Inte ofta man tar med sig fikat som en doggy bag! Vi var på melodifestivalen i vanlig ordning och de platser jag tyckte såg ok ut när jag beställde visade sig vara nåt helt annat. Men stämningen på plats jämfört med den i TV-soffan slår ju det mesta. Vi var i Globen några veckor senare för att se Bounce uppträda, och ja de är bra eller var bra kanske man säger, men det var nästan mellanakterna som var bäst. Sommaren kom och det var dags för mer musik, Kent igen, en bra början på vår semester.
Vi fortsatte vår semester med att få ett plus på stickan och bara en sån sak är ju helt underbar! Efter flera månaders försök så plötsligt fanns det bara där. Hur gärna man än ville tro på det så kunde man inte göra det ändå. Det var dessutom så svagt i början, men som kusinens tjej sa ett streck är alltid ett streck! Ju längre vår semesterresa gick desto starkare blev strecken. :) Hemma igen så var hormonerna ett enda virr varr och att hålla dem i shack var inte lätt. Vi åkte till Uppsala för reggaefestival och det var det kallaste jag gjort. Men att sitta där och veta att nästa år så är kotten med oss gjorde det hela lättare. Att få köpa sitt första bebisplagg gjorde ju saken ännu bättre.
Vi hade en galen utekväll tillsammans och jag är så glad att vi kan ha så fruktansvärt roligt tillsammans. Martin är verkligen bäst på alla vis. Jag vet att jag sagt det förut, men en sanning kan sägas många gånger eller hur. Att han nu får visa prov varje dag på hur perfekt han är visar ju bara att jag valt rätt man i mitt liv. Det tålamod han besitter tror jag inte att många har faktiskt. Han skrattar mest när jag drar igång och det kan faktiskt få mig att lugna mig ett par hekto, för jag inser ofta då det bisarra i situationen. Han kommer nog få visa ännu mera prov på det där tålamodet under våren sen.
Året avslutas med en middag hemma hos Martins brors familj. Känns himla skönt att inte gå på nån avancerad fest eller så. Jag tycker verkligen inte om nyårsaftnar, de slutar sällan som man planerat. Så vad kan passa bättre än mys med två söta tjejer?
Det är dags för att börja ladda inför det nya året. För nästa år kommer att innehålla så mycket kärlek som det bara går. Jag tror att det kommer att bli alldeles alldeles underbart! Om 3 månader på dagen är kotten beräknad, men det skulle inte förvåna mig om den lill* väntar en vecka och snor sin mammas födelsedag som det var beräknat till förut. Men nej, jag tror att det faktiskt kan bli en marsbebis. För kottens skull hoppas jag det, då vi är väldigt många som fyller i april redan...
Gott nytt år allesammans så ses vi nästa år!
Publicerad 2010-12-28 22:36:55 i Livet,
Min förkylning vägrar att släppa taget. Men jag kämpar på ändå, inte mycket annat att göra. Igår var jag tvungen att harkla upp en sån där slemboll ni vet, något jag aldrig gör bland folk. Detta hände utomhus när vi skottade fram bilen och Martin undrade vad jag höll på med ;) Han trodde nämligen att jag stod och kräktes där för mig själv. Hahaha! Sikken syn! Mitt i snödrivan. På kvällen så blev Martin dålig igen...han var sjuk stora delar av förra veckan, frisk under julen och så nu lagom tills man ska börja jobba så drar han på sig flunsan. Men jag ska vara motståndskraftig har jag tänkt. Får se hur det kommer att gå. Tyckte så synd om honom när vi skulle sova och han bara låg med världens frossa. Så sumo reste sig och hämtade en filt :) Hjälpte ju inte så mycket, men det är ju tanken som räknas.
Att jag sen manade på honom som värsta morsan när jag upptäckte vid 4.30 tiden att han låg och kollade på tv och jag inte tyckte att det passade sig när man är sjuk det var ju faktiskt också av omtanke ;) Var ju mindre kul när klockan ringde och jag insåg att jag var tvungen att gå upp och gå till jobbet. Men det var kanske lika bra att komma bort från basiluskerna ett tag. Var ju inte överdrivet mycket att göra, men det är alltid kul att prata med kollegorna. Ringde lillebror med när jag såg att han skulle till ett köpcentrum i Öret där vi hittade en mysig dress till kotten i torsdags, men som jag inte köpte för att jag tänkte att jag lika gärna kunde göra det hemma igår. Men då fanns den ju inte...inte samma rea tydligen. Jaja, han fixade det men färgen vi ville ha var slut så det blev en grön dress istället.
När jag åkte hem passade jag på att hoppa av i Solna centrum, så slapp jag basiluskerna ett tag till. ;) Då hittade jag dressen i rätt färg :) Så vi kommer att ha en liten nallebjörn trots allt. Men jag tog den i en så pass stor storlek att den kommer att passa till hösten. Perfekt! Hittade lite annat smått och gott med. Jag menar jag kan ju inte köpa så mycket till mig, känns ju så onödigt så jag handlar till kotten istället. Åh, jag vill använda de små söta kläderna nu!
Katterna fick en leksak av mina föräldrar, kan ju kalla det för en julklapp. Då vår klösställning gått sönder så passade det bra. MEN, det är en förbannad jäkla boll på som är fylld med nåt som låter och det gör mig galen! Eftersom de gärna går upp mitt i natten och leker med den. Men men, man har nog snart vant sig vid det ljudet med :)
Publicerad 2010-12-08 20:34:45 i Livet,
Jag undrar varför det finns så många sura människor för? Idag på jobbet har jag blivit utsatt för diverse typer som man undrar vad de varit med om? Och varför ta ut den ilskan på nån som inte har med saken att göra+ Jag förstår inte sånt. När jag var inne och handlade på Konsum efter jobbet till exempel så kom det en man i sällskap med en av tjejerna som jobbade där för att fråga en av kassörskorna om pepparkakor. Hans sort fanns inte och det var ju förfärligt! Hur kunde de bara göra så mot just honom?? För de hade ju minsann haft de han gillade tidigare. Och så hotade han med att han om de inte tog in dem igen var tvungen att börja handla hos Ica istället. Min första tanke var bara att de kan ju ha tagit slut! Och det var väl knappast den tjejens fel att de inte fanns! Han hoppade sedan på nästa kassörska. Äh, larvigt! Baka dina egna kakor så får du dem som du vill!
När jag sen kom hem blev jag lite glad igen, tvp paket med kläder hade kommit hem. Men det ena var jag inte riktigt nöjd med. Fast jag gjorde en så bra deal så jag kan inte riktigt klaga. MEN så öppnade jag ett kuvert från Transportstyrelsen och tänkte medan jag öppnade att vad kan det här vara? I och med att vi numera färdas i en så kallad miljöbil så ska det inte kosta oss nåt att åka genom tullarna och så. När jag väl fått upp det så visar det sig vara en parkeringsbot, på den gamla bilen! Dock på ett datum då vi fortfarande hade den i vår ägo. Men jag har aldrig fått nån bot! Så vad är detta? Jag kan ju inte få en påminnelse på nåt jag inte fått. Blir arg! Martin är inte hemma heller så jag kan inte fråga honom. Åh! Men det bästa med Martin är att han är en jäkel på att ställa saker till rätta så han får nog ringa på denna om han inte vet med sig att han tagit boten och stoppat den i fickan. Jag blev dessutom så till mig att jag glömde blåsa ut mitt dagsljus så nu har jag eldat upp hela nummer 9. Nu är det jag som är bitter ;)
Publicerad 2010-12-07 23:13:03 i Livet,
Imorse när jag åkte till jobbet så kom det på en kvinna som prompt var tvungen att stå precis där jag satt. Kändes nästan som att jag hade henne i knät tillslut. Men i alla fall, det var egentligen inte det som störde mig mest. Nej, det var hennes otroliga stank av cigarettrök. Just nu tror jag inte att det finns en värre doft. Jag undrar om de som röker fattar exakt hur äckligt de luktar? Jag tror inte det, för då skulle de aldrig fortsätta med skiten. Ok, jag är gravid och har ett luktsinne som en katt, men jag har alltid hatat just den doften. Min kära mor rökte under nästan hela min uppväxt, både min bror och jag hatade det och tyckte att hon var pinsam. Ingen av oss röker idag, big surprise va? Men min mamma slutade, hon lyckades efter väldigt många år av denna dumma ovana och idag är hon riktigt glad över det och vi är stolta över henne. För det var inte lätt.
Men som sagt, åkturen imorse var inte trevlig. Jag var redan illamående och så lägga till den där stanken på det. Usch! Men alla får ju så klart göra som de vill. Kom helst inte i närheten av mig direkt efter just nu bara ;)
Publicerad 2010-12-07 19:45:57 i Livet,
Hade en fantastisk helg i Öret. Problemet är bara att få tiden att räcka till till alla. Man flänger mest runt för att hinna med. Det roliga är att många ofta tycker att man ska ses lite spontant. Kan säga att det funkar inte! Man måste ha det inbokat från början för att det ska gå. Vi började helgen hos mina föräldrar, först med god mat på kvällen, Idol och en massa choklad. Sen på lördagen vankades det inhandling av mina skumtomtar :) hittade även pepparkakskola, så det kommer jag nog inte att baka i år. Sen bar det iväg till Marieberg för inhandling av present till Martins bror som skulle firas senare. Jag hittade även de kängor jag velat ha i många år men ansett att priset varit lite väl högt, men med svullna ben och en omöjlighet att få upp mina stövlar så var det ett måste. Plus att jag kommer att ha nytta av dem nästa år när kotten ska rastas. Plus att vi köpte små strumpor till kotten, det var vad jag hade planerat men när jag stod där så såg den sötaste lilla dress så den fick följa med den med.
På kvällen böt vi hem och åkte till Martins föräldrar där vi firade och firade, massa god mat fick vi och det var en trevlig kväll. Sällskapet bestod av inte mindre än 12 personer, tänk nästa år då är vi 14! Galet. Det är en stor familj jag kommit till, till skillnad från min egen. På söndagen vankades det söndagmiddag, även den sagolikt god. Är det nåt min svärmor kan så är det att laga mat och speciellt såser! Mycket gott! Tog en sväng på stan med innan vi skulle se O, helga natt. Alltid kul att strosa runt i sin gamla hemstad och se vad som har förändrats. Sen kollade vi på showen och jag måste säga att Moa var helt klart bäst! Kul att hon blev framröstad till årets lokalartist! Det var hon värd. :)
Var inget vidare väder att åka hem i. Snökaos kan man väl rätt och slätt kalla det. Vi höll på att bli prejade av en lastbil! Mindre kul, men han höll i sin tur på att bli prejad av en annan lastbil. Kan de inte bara köra i ett tempo de klarar av?! Hade en liten bestämd kotte i magen med, som prompt skulle sparka mig på urinblåsan. Ena stunden inte kissnödig, nästa panik! Busunge redan från början. ♥
De nya pjucken, Canada Snow från Scorett 1499:-
Jag lovar att det kommer upp bilder på kläderna med, ska försöka få med allt jag hitintills köpt då :) Men jag orkar inte fota dem just nu och HM hade inte dessa kläder på sin hemsida som jag köpte sist.
Publicerad 2010-11-28 23:02:58 i Livet,
Idag mådde jag lite bättre än igår. Eller mycket. Jag har lyckats komma utanför dörren inte mindre än två gånger. :) Först bar det av till Kista för lite shopping. En av våra adventsljusstakar gav upp förra året, sista veckan som den skulle vara framme så bara dog den. Men det hade vi glömt bort, man kan ju tycka att det är lite korkat att packa ner den och ställa upp den på vinden igen. Men så gjorde vi. Så en sådan inhandlades. Lyckades hitta en riktigt snygg tillslut! Jag är lite kräsen kan man väl säga. Nya jeans fick jag med, så att jag har nåt att byta mellan. Och så det största missionet vi hade var att hitta en BH åt mig, gick igenom varenda förbannade butik och allt är bara spets och ryschpysch och gärna lite push up med. Inget som jag varken vill ha eller behöver. På Åhléns lyckades jag tillslut. Så nu kan jag andas igen ;)
Sen bar det av till buggen. Noll motivation eftersom det mesta av min kraft gick åt till shoppingrundan. Men det var sista gången och då ville man ju gärna vara där. Men det går inte att dansa utan ork. Dansade några danser, men annars satt jag mest bara och kollade på de andra. Jag är i alla fall väldigt glad över att vi gick denna kurs så att Martin fick lära sig lite mer snurrar än de han kunde sen tidigare, ja jag med för den delen.
Om en stund ska jag ta min nästa järntablett och jag ber till en högre makt om att det ska gå bättre denna gång! Snälla magen, rasa inte! Sen är det dags för sängen och en ny vecka. Meningen var att vi skulle ha gått på afrojympa imorrn, men det får vänta tills nästa vecka. Jag måste få mer kraft först!
Publicerad 2010-11-21 17:02:54 i Livet,
Kan inte den här månaden bara vara över snart? Jag hatar november! Så grymt tråkig och meningslös månad. Bara regn och grått och så himla himla trist! Jag vaknar aldrig och jag menar aldrig, jag går som i ett töcken hela förbannade dagen. Jo, jag vet att jag är gravid och att det gör sitt till med just nu. Men jag är alltid trött denna förbannade månad. Nej, ge mig december med detsamma så den förbannade snön kan komma så man får lite julkänsla istället ;) Sen kan det gärna bli vår igen.
Idag drog vi iväg till Ikea, tänkte att vi kunde ta mått på en bebissäng. Men det tyckte visste inte de var en bra idé för de höll på med nåt bygge så det var en sabla röra och inga sängar föll oss i smaken. Jag tror att det kan bero på att jag redan har hittat drömsängen, men den är dyr...så dyr...snyft. Kanske får ta Kungens kurva nån dag istället och hoppas på mer ordning och reda där. Kom hem med en kasse ljus och en pall som jag verkligen behöver om jag ska kunna ta på mig skor. Kommer inte ner till golvet. Martin tyckte att jag kunde ta ett par lägre skor, men jag menade på att det är ju de höga stövlarna som jag når dragkedjan i men inte nere vid golvet och då hjälper ju inte lägre skor heller ;) Han är rolig. Köpte äppelglögg, fast jag vill kalla den must hela tiden. Den var supergod. 19:- kostade den för den som är intresserad.
Nu sitter jag och spelar musik för kotten. Vissa låtar pangar det till i magen och andra så är det bara tyst. Hahaha! Men snart ska vi gå över till trollen så att deras föräldrar får gå på bio. De skulle ha sett Skäringer, men eftersom hon gått in i väggen så får det bli bio istället :)
Publicerad 2010-11-20 09:44:13 i Livet,
Ojoj, borde inte sitta här för tiden finns inte. Borde egetnligen börja dra ur allt papper ur håret för att se hur lockarna blev, eller kanske äta frukost. Men jag orkar inte :P Martin ha sagt att jag har världens bästa bortförklaring till allt nu, jag är gravid ;) Undrar om han tycker att det vore bra av mig att använda den frasen nu? Tror inte det va? Inte har jag testat om jag kan ha klänningen heller, men det borde gå eftersom det är ett resårband i midjan. Hoppas hoppas!
Ska bli kul med bröllop. Martins farbror som gifter sig efter 15,5 år. Undrar om vi ska göra så med kanske? Slopa vår plan helt och vänta lite längre. Mohahah! Skämtåsido så tror jag att det kommer att bli en trevlig dag och jag tycker verkligen att det var på tiden att de gjorde slag i saken. :)
Ha en toppendag!
