kirsten

När jag blev gravid för 2,5 år sedan så kände jag direkt att lightprodukter skulle slopas, vilket de ju bör redan från början om man inte har behov av dem på grund av sjukdom eller liknande. Så gjorde jag. Bättre att unna sig en läsk då och då istället för att sippa på en jämt. Var finns glädjen av att unna sig nåt då? Jag valde också att försöka bli så hälsosam som möjligt, vad gäller andra produkter med, som vid färgning av hår. Bort med konstiga tillsatser och mera "bra" produkter både för oss och för miljön. Men som med så mycket annat så pallade jag inte att färga håret tillsist.

 

Nånstans hade jag kommit på att jag faktiskt efter alla dessa år faktiskt trivdes med MIN färg. Så när jag färgade håret i helgen så hade jag inte gjort det sen augusti 2010. Inte illa. Så jag vågar påstå att det var min naturliga hårfärg som skådats de senaste åren :) Och ja, jag har gillat det. Tills nu. Så när jag bokade tiden för klippning så bestämde jag mig även för att färga det. När hon ändå åkte in på sin lediga helg så kan man ju liksom göra det mer värt det för henne också. Eller hur?

 

Hur som helst, när hon sålde in färgen till mig, så blev det inte helt otippat den mest skonsamma färgen både för mig och för miljön. :) Att den var galet snygg var liksom bara en bonus! Det enda konstiga var att inte klippa luggen, som jag gjort de senaste hm, 8 åren. Men ska det sparas för att funka extra fint till bröllopshåret, ja då sparar vi. Hon vara bossen!

 

Jag förstår att ni suttit och undrat hela helgen om hur det hela slutade med Thildes förskola och den där arga mamman ni kunde läsa om förra veckan. Jo, men det ska jag berätta för er! Jag mötte en av pedagogerna i kapprummet när jag lämnade Thilde dagen efter och i och med att hon är den vettigaste av dem så passade jag på att fråga henne om hur de tänkte egentligen.

 

Hon berättade då att de absolut inte kommer att sitta ute med barnen och äta om det är så här kallt, utan då får de lösa det på något annat vis. Jag sa återigen att jag tycker att det är himla bra att de är ute mer, då jag kan tycka att de kanske är inne lite för mycket och ofta. Men i alla fall så undrade jag då hur de tänkt lösa det i vår när alla andra barn kommer ut för att äta tillsammans. Då kom det fram att det inte är barnen som är stressade över att deras kompisar får gå hem tidigare än dem. Nej, det är föräldrarna till de andra 6-timmarsbarnen som klagat över att det är alldeles för mycket folk när de kommer och de inte har nån möjlighet att få plats till att klä deras barn. Så de har gjort som så att de börjat komma en si så där 30 minuter efter det att de egentligen skulle ha hämtat. Jag förstår att det kan bli ett problem för pedagogerna då. Men kan tycka att man inte skyller det på barnen då när det inte är de som är problemet.

 

Ja, hur som helst så känns det som att allt är löst nu och vi får se om de kommer få äta inne med de andra barnen och att de kan rycka upp sig och hålla sina tider själva. Vissa dagar har de precis satt sig till bords för att äta mellis 14.50 när de ska börja 14.30. Kan förstå att det blir lite smått rörigt då. Om inte annat är det föräldramöte om två veckor, är det inte bättre då så får vi ta oss ett snack med de andra föräldrarna också.

Har faktiskt aldrig sett Thilde så här dålig, eller jo när hon var mini och fick krupp, men inte sedan. Visst hon har varit dålig med hosta, feber och magsjuka. Men nu ligger hon verkligen helt sänkt. Hon sover som om hon vore en bebis, eller en tonåring för den delen ;) Vill vara konstant nära och är varm som en kamin. Man behöver ju inte frysa själv i alla fall. Nej, usch. Jag hoppas att detta är snabbt övergående och att hon snart är tillbaka på dagis igen.

 

Så här sitter vi idag, i soffan, för att leka är inte att tänka på då hon är helt vimmelkantig, kraken. Tur att vi har Disney-kanalerna. Funderar på om jag kanske ska byta ut det mot nån rolig film som även jag kan uppskatta. Men vet inte riktigt hur jag får igång alla apparater, då det inte verkar funka att spela upp dem genom datorn längre. Martin och hans teknik...

 

I fredags drog vi till Öret, årets tradition med Hindersmässa stod på agendan. En rätt mysig sådan om ni frågar mig. Den där bitande kylan vi haft under några dagar var som bortblåst, men säg den Hindersmässa som inte varit kall för det? Thilde körde sovmarathon och vi kunde kika i lugn och ro. Jag passade även på att fixa håret, då jag inte lyckats hitta en tillräckligt bra frisör här i Sthlm så får jag ju helt enkelt åka hemåt då och då för att ta tag i barret. Så trots ledig helg för henne så åkte hon in för min skull. Bra frisör va?!

 

Lördagskvällen spenderades med våra toastmasters. Himla bra par det där! En himla trevlig kväll och supergod mat bjöds vi på. Kvällar som dessa undrar jag vad vi gör i Sthlm egentligen? Jag tror vi har en bra planering inför den kommande dagen, men nu några uppgifter att lösa inför nästa sittning :)

 

Idag var det meningen att vi tillsammans med Martins föräldrar, hans bror och dennes kids skulle ha spenderat förmiddagen uppe i Kilsbergen med skid- och pulkaåkning. Det blev inte så. De kom förvisso iväg, men inte vi. Thildes hosta förvärrades snabbt med feber och sen var hon helt däckad. Så det var bara att planera om och bege oss hemåt. Avboka bebismyset med kompisens nytillskott i familjen fick vi också göra. Typiskt. Väl hemma fick vi sanera Thilde från topp till tå då en hostattack blev lite för mycket. Efter det bäddade vi ner oss i soffan hela familjen och sov. Ett tecken på att den lilla damen inte är helt kry. Vi som hoppats på att klara hela januari utan en endasta VAB-dag. Tji fick vi. Antar att det bara är att vänja sig vid lönebesked utan hela månadslöner...

 

 

 

 

Åh, idag blev jag arg. Fullständigt rasande om jag ska vara ärlig.

 

I förra veckan fick vi mejl från förskolan där Thilde går om nya förändringar. Förändringar kan vara bra absolut, men ibland kan det även bli lite tokigt och jag tror att detta egentligen bara blivit lite tokigt. För jag vill poängtera att jag inte varit missnöjd med nåt direkt innan, visst finns det alltid saker man kan vilja ändra på men det är bara småsaker. Ok, i det här mejlet så fick vi info om att de barn som endast går 6 timmar om dagen skulle det ske vissa förändringar, då de inte tyckt att det fungerat under hösten. Tydligen så blir de barn som går längre dagar stressade av att de som går kortare dagar när de får gå hem. Så därför får nu inte 6-timmarsbarnen äta mellis med de andra barnen...nej, de ska istället ut på gården och vänta på att deras föräldrar ska komma och hämta dem. Vid behov så ska de även få mellanmål om det anses nödvändigt.

 

Ok, jag är med på att de får vara ute. Inga problem! Jag tycker bara att det är bra om Thilde får vara ute så mycket som möjligt. För jag tycker att de är ute alldeles för lite. När vi kommer på morgnarna och det är typ -5 så håller de sig inne för de anser att de små barnen är för små för att vara ute längre stunder då. Döm om min förvåning då när jag kom idag och termometern visar -15 och Thilde och två andra barn är ute. Thilde sitter och äter på en skorpa UTAN VANTAR! Hennes hand var så röd...Anledningen? Jo, men det är ju så svårt att äta med stora vantar...Ja, det tror jag det. Och de hade ju frågat om de ville ha mellis nu eller med sig när de gick hem. Ja, vad tror man att små barn svarar...

 

Jag trodde ju att detta skulle börja gälla när det är lite mildare väder, inte när det är antarktis ute på gatorna. Och en annan tanke jag har är, när det blir varmt så äter alla barn ute. Var ska de här stackars barnen vara då om det stressar så mycket att de får gå hem? Då ser ju alla barnen det, även de på den större avdelningen som har barn som går hem vid 17. Ska våra barn leka ute i parken då?

 

Jag skulle också förstå om det var en himla röra och alla föräldrar hämtade sina barn under melliset, men jag har oftast varit där först och jag har då satt mig i kapprummet och väntat tills de ätit klart, sjungit klart och tvättat händerna klart. Vilket de andra föräldrarna också har gjort. Helt knasigt måste jag säga att detta beslut är! För stressade är det minsta jag tyckt de andra barnen verkat vara, de har alltid kommit fram och pratat och busat.

 

Nä, imorrn är det vi som tar oss ett snack med förskolechefen. För detta känns inte rätt! Och som jag sagt innan, jag uppskattar att de är ute mer. MEN att äta ute när det är så här kallt är inte OK. Dessutom käkade de endast varsin skorpa och en äppelklyfta. Behöver väl inte säga att jag hade en superhungrig tjej i vagnen på vägen hem. Som åt både en smoothie som tog slut på två sekunder, hemma en macka och sen en rejäl middag!

 

Ursäkta mitt långa inlägg, men jag blir f-n galen när nån behandlar mitt barn fel!

 

 

Jag brukar oftast vara den första av alla föräldrar att hämta mitt barn på förskolan. Även om de flesta kommer vid 15, så sitter jag oftast och väntar själv innan barnen är färdiga med sitt mellis. Så döm om min förvåning när jag kom idag och det var Thilde och 3 andra barn där. Som mest hade de idag varit 7 barn på 3 pedagoger. Helt galet. Några barn var lediga, några var sjuka och några var trötta. Ja, jag säger då det. När vi gick så gick även en av de andra och vi mötte en pappa vid grinden, så 1 barn kvar till klockan 16 för 2 pedagoger att ta hand om. Busy work!

 

Bara att fortsätta som vanligt och inte ens tänka i banor som att snart blir nog Thilde sjuk. Det är dock inte det lättaste när Martin går runt mer eller mindre dagligen och klagar på halsont, snuva och jag vet inte vad! En fråga om attityd, eller hur?! Själv har jag då inte tänkt bli sjuk! Det finns det varken tid eller ork för, känner att det räcker med sista delen av 2012 med sjukdomar.

 

Nu ska jag ladda inför morgondagens besök hos sjukgymnasten. Då får vi veta om det går totalt utför eller om det finns hopp ;)

 

På tisdag ska jag iväg och kolla mitt ben som sagt var och igår började vi prata om det, för Martin undrade om jag var nervös. Men varför ska jag vara det? Är det nåt fel så löser vi det ju då, är det inget fel ja men då kör vi på som vanligt. Varför oroa sig i onödan? Hur som helst så kom vi in på var det låg. Jag sa en sak och Martin en annan, internet höll med mig och ja då bestämde vi oss helt enkelt för att ta reda på det idag.

 

Efter lunchen pälsade vi på oss och begav oss ut i kylan så att Thilde kunde sova i vagnen medan vi promenerade. Martin hade så klart rätt, vad annars, samt att jag borde förstått det då stadion där det låg i förut inom kort ska rivas. Konstigt bara att de inte hunnit uppdatera på nätet. Men hur som helst, vi klockade tiden från dagis då jag nu kommer få det lite mer tight om tid då det inte är lika nära. Men 12 minuter tog det att knata dit med vagn, på tisdag slipper jag ju det åbäket i alla fall. Vi hittade dock ingen ingång, men det löser sig nog på tisdag. Det såg nämligen ut som att de höll på och fixade för fullt där.

 

Dagens promenad slutade med att vi gått mer eller mindre Solna runt. Kallt, men väldigt skönt! Vi passade även på att slinka in på ett fik i Sumpan, ja visst vi hann besöka ytterliggare en stadsdel. Där knatade en kärring in i vagnen så Thilde vaknade. Åh, om blickar hade kunnat döda just då. Nu hade Thilde sovit klart, men det är mest själva grejen som jag blir irriterad på. Vagnen stod liksom precis bredvid oss och hon hade inte alls behövt gå så nära. Så en liten ursäkt kanske man kunde ha fått i alla fall, men icke! Finns folk till allt.

 

Imorgon är det måndag igen och det är dags att kicka igång en ny vecka. Blir spännande att se vad den kommer att innehålla, men nåt bus ska vi nog kunna hitta på!

 

Jag är glad att jag har så fina vänner i mitt liv! Ni är bäst allesammans på era egna små vis ♥ Just nu skickar jag lite extra kärlek till Martina som mig kontakta en sjukgymnast istället för fyrkantiga VC och det gjorde jag idag. Vet ni vad? Istället för att behöva vänta i tre år så ska jag på tisdag få träffa en sjukgymnast som förhoppningsvis kan se vad felet är eller remittera mig vidare dit jag bör komma. Jag är på gång igen i alla fall och jag hoppas att min nya innebandykarriär inte är över snabbare än vad den började. Jag återkommer med info om hur det gick nästa vecka helt enkelt!

 

Imorrn är det en stor dag! Börjar faktiskt känna mig lite nervös. Vi ska nämligen iväg för att spana på den tilltänkta ringen. Eller ringarna kanske jag ska säga. Det är ju inte bara jag som ska ha en. Hur som helst känns det galet spännande och jag hoppas vi kan få ett hum om hur den ska se ut. Jag är ju fortfarande helt såld på den ringen jag fann förra året så den ska vi så klart klämma lite extra på. Nej, detta mina vänner ska bli himla kul! Problemet är väl bara om jag fastnar ännu mer för denna dyra men ack så fina ring ;)

 

Det är så typiskt när en äntligen tagit sig för med nånting. Som med träningen till exempel. När jag väl hittar på nåt kul, ja då hinner jag vara med 2 gånger, eller ja 3 då med tanke på att det är två olika lag och tider. Men i alla fall. Två torsdagar har jag varit där. Det var ju kul. Jag hoppas att denna värk i benet tar och ger sig snart. Fast idag fick jag nog. Jag tog tag i saken. Det ska inte göra ont i en vecka utan att det blir bättre. Då får en bara ta och inse att det är nåt som är tokigt!

 

Så idag ringde jag till vår vårdcentral. Men det är ju liksom lite som ett lotteri det där med om en får hjälp eller inte. Tjejen jag pratade med hon kunde ju konstatera att det lät lite tokigt, men hon kunde ju absolut inte säga vad som kunde tänkas vara fel. Det kunde ju endast en läkare göra och det var ju minsann inte säkert att denne skulle kunna det heller. Men det är ju en början i alla fall. Sen var det ju det där lilla kruxet med att beställa en tid. Det gick inte, för då måste man ringa direkt när de öppnar och då kan de endast se en vecka framåt i tiden vilka lediga tider som finns. Jahapp! Så gick det med det. Hon föreslog att jag skulle ringa imorrn bitti eller i början av nästa vecka. En tackar så hjärtligt för hjälpen!

 

Idag är därför min käre sambo med och spelar. Jag ser ju i alla fall till att täcka min plats. Så nu kanske jag tänt ett ljus hos honom som länge varit släckt då även han är en gammal spelare. Minsann. Att det finns två i en och samma familj! Så här sitter jag nu och hoppas att lilla gumman ska sova hela kvällen så att jag får en kväll för mig själv :)

 

I fredags gjorde jag inte annat än att halta på grund av det tråkiga benet, det är fortfarande inte bra men vad gör man? Ja, hur som helst så blev det hämtmat och mys här hemma. Thilde ratade maten i vanlig ordning trots att hon fick den på spett, men några räkchips senare fick vi ändå se middagen som avklarad då hon ändå petat i sig både lite ris och kött.

 

Lördagen spenderades med Martins föräldrar på stan och ett besök på Belgobaren vid Freys Hotel. Har ni inte varit där så tycker jag helt klart att ni ska gå dit! De var väldigt serviceminded och otroligt barnkära. Inga problem att få med sig vagnen in där inte med en sovande liten tjej. Ett fantastiskt ölsortiment för den som gillar öl, men även gott vin och säkerligen någon cider. Den största anledningen till att man går dit är nog som i min svärmors fall, för att käka musslor. Himla gott var det!

 

Kvällen spenderades med ett gäng härliga tjejer för att fira Annelis 30-årsdag. En himla trevlig kväll med en massa god mat! Satte inte alls press på en själv, undrar om hennes man finns för uthyrning månne? Ja, det var han som lagat en hel del av det goda för den som inte förstod det. Kvällen bara rasslade förbi och innan vi visste ordet av det var klockan väldigt sent och dags för oss långväga gäster att ta oss hemåt. Jag kom hem samtidigt som tidningsbudet minsann, inte dåligt för denna gamla moder.

 

Söndagen spenderades även den med svärisarna. Denna gång stod en långpromenad på agendan. Himla härligt var det! Precis vad en trött festprisse behövde. Vi knatade iväg för att käka brunch på Pampas Marina, tanke var så i alla fall. Men nej, vi blev utslängda för att vi hade en sovande Thilde med oss. Vagnen fick inte alls stå där vi tyckte att den kunde stå. Himla trist och inte alls lika serviceminded som stället i lördags. De tyckte vi kunde komma tillbaka senare, med hopp om att det fanns en vagnsplats då. Jo, men tjena. Jag kan nog räkna på fingrarna de gånger jag sett min svärmor förbannad, igår var en av de gångerna. Ett himla sätt tyckte hon och jag kan inte annat än att hålla med. Särskilt när jag såg att många av borden redan var färdiga och inte hade nåt ätbart kvar på sina bord. Vi hamnade istället på ett ställe som heter Grodhavet, ett stenkast ifrån Pampas. Där var det både god mat och barnfamiljer var mer än välkomna! Undrar var vi går nästa gång?

 

En härlig helg var det vill jag lova och jag längtar redan till nästa för då ska vi kolla på ringar!

 

 

 

 

Vilken lycka det var hos vår lilla prinsessa igår! Vi har varit på just det där leklandet en gång tidigare och jag tror banne mig att hon kände igen sig redan där utanför. För den besvikelsen hos henne när vi tvingades sätta oss i bilen igen då de inte hade öppnat trots att klockan var över öppning när vi kom fram inte kan ha berott på mer än just det. Där inne började hon leka med alla skåpluckor och hade kanske nöjt sig med det om inte vi hade visat henne att det fanns ännu mer. Den stora skillnaden mot förra gången var att hon nu skulle göra allt själv. Hon klättrade och rutschade, klättrade och rutschade, sprang och var en här och en där. Efter en stund begav vi oss vidare i leklandet, bort från småttingarnas hörna, för att hoppa studsmatta. Det uppskattades så där, hon kunde liksom inte ha den kontroll hon vill ha där. Men att sedan få springa runt och skjuta bollar på pappa bland de större barnen, det var succé! Eller att få klättra upp till den stora rutschkanan och åka ner med oss, ja det var ren glädje! Hon hade inte ens tid att äta när det var dags för lunch, utan ville bara leka mer och mer :) Det var riktigt kul att se henne där. Att se hur stor hon blivit sen sist och att hon klarar av så himla mycket på egen hand. Nästa gång kanske man ska testa på att vara en lattemamma och ta en fika medan hon leker runt, i småttinghörnan då förstås! För hon hade ju ändå inte tid med oss. Stora tjejen!

 

Dagen avslutades i Solna C, där pappan skulle ha nya byxor då han spräckte sina i leklandet ;) Haha! Vi kom hem med lite mer än så. Hehe! Thilde shoppade loss på HM, hon valde allt helt själv. Jag hittade en pyjamas som jag höll fram till henne som jag tyckte var galet snygg, då tog hon tag i en annan och sa den här! Jaha, det var bara att ta den istället. Hon sprang iväg till ett par byxor och bara här! Titta kaaaaaaaatt! Ja, fina kattbyxor var det allt. ÅÅÅÅÅHHH! Bapp! Titta där! Mamma! Så de fick följa med de också. Vi gick även förbi Ecco, där jag varit jag vet inet hur många gånger den senaste veckan...och nu fick de följa med hem. De fina stövlarna. Åh! Ett helt nytt par. Behöver jag säga mer...

 

Efter en kort arbetsvecka är det helg igen. Vi pratade om det på jobbet en kollega och jag om att sånna här veckor skulle man alltid ha, men vi kom senare fram till att det inte alls skulle vara så bra som i tanken. För man kommer ju aldrig igång på riktigt, man är fortfarande ledig i tanken eller nåt. Nog för att det är skönt att vara ledig och få kvalitetstid med familjen, men vill man få nåt gjort så är det bättre med normala veckor.

 

Har inga direkta planer för helgen utan vi tar den som den kommer. Skönt med oplanerade helger då och då. Så tanken är väl att vi fortsätter lite lätt med Thildes rum och bara är. Idag styr vi kosan mot ett lekland så Thilde får busa av sig riktigt ordentligt! Tror hon behöver det efter två veckors ledighet. Och om jag ska vara ärlig behöver nog pappan komma ut och lufta sig lite han med ;)

 

Igår gjorde jag något som jag planerat att göra sen typ oktober, men av olika skäl har det inte blivit av förens nu. Har inte Thilde varit dålig har smittan förts över på mig, Martin har haft mycket jobb eller varit i väg på styrelsemöte osv. Men igår fanns det inga sjukdomar eller andra saker i vägen så då åkte jag iväg. Det var dags att damma av mina gamla klubbor och dags att visa konditionen att vi inte gett upp ännu!

 

Men alltså, shit vad det var jobbigt! För det första har träningen varit obefintlig under hösten, nån planka hit och nån cykeltur dit men inte så mycket mer än så. Att det sedan är cirkus 13 år sedan jag la de där klubborna på hyllan, ja det gjorde ju sitt till. Att det inte var så många närvarande en annan del av pusslet. För jisses vad jag sprang! Men vet ni, det var så kul! Innebandyn har varit saknad och visst, jag kommer inte bli nån elitspelare men att få spela igen känns grymt! Måste bara bättra på den där obefintliga konditionen ett par snäpp och byta linda på min klubba, för den har verkligen sett bättre dagar!

 

Träningsvärken jag känner idag är mer än välkommen, för det känns ju verkligen som man har gjort nåt då! Ett annat bevis för att jag inte gav upp är det brännande röda märket efter ett slagskott på knäskålen. Alltid lika fint när bollar pryder ens kropp ;)

 

2013, är du redo? För nu kör vi!

 

Året är här. Året som vi väntat på. Året som kommit att betyda så mycket under en lång, lång tid. Året då allt är möjligt. Året då kärleken kommer växa ytterliggare. Året då lyckan kommer att kännas extra tydligt. Året då den ultimata glädjen och euforin kommer att infinna sig. Mina vänner, vårt år är här!

 

Vi välkomnar det lite extra, då vi detta år firar 10 år tillsammans. Hur det gått till, det får vi fråga stjärnorna om, men lika lyckliga som vi var då lika lyckliga är vi idag om inte en liten gnutta till! Hur firar man då 10 år med stil? Vi har valt att göra 2013 till vårat år genom att ställa till med bröllop. Inte idag. Men om ungefär 8 månader. Det är galet. Det är stort. Det är alldeles alldeles underbart! Martin har varit min sen den där kalla dagen i januari för 10 år sedan och jag har varit hans, men nu förtydligar vi det bara en liten smula.

 

2013 innebär inte endast ett bröllop för vår del, vi blir dessutom 30, bara det är ju svårt att förstå. Men så är det. Vad som mer kommer att hända, det vet ingen än så länge. Men nåt mer bus kan vi nog ge er, det behöver ni inte oroa er för! Det är bara att hänga med så får vi se vad det här året bjuds på!

 

 

 

 

 

Det här med att inreda Thildes rum, som jag drömde om när vi bodde i tvåan, alla tankar om hur det skulle se ut och hur kul det skulle bli. I det verkliga livet när rummet väl finns, njae inte alls lika enkelt och kul. Jag är så velig med om hur jag vill att det ska se ut i slutänden och är så rädd att jag ska välja fel så det bara ser plottrigt ut. Jag vill att det ska vara enkelt, men ändå mysigt. Mycket fina saker, men ändå rent och städat.

 

När jag väl hittar nåt som jag känner att "Åh, där har vi det" ja, men då kostar det en förmögenhet. Ta tapeten till exempel. Kom som ett fint varurprovi en Mama-tidning och jag kände direkt att den ska vi ha! Martin gillade den också och när vi väl skulle till och köpa den kostade den visst över 600:-/rulle. Men vi hade ju bestämt oss.

 

För någon vecka sedan hittade jag drömlampan som verkligen skulle matcha den där fina tapeten. Gick in och kollade vad den kostade. En nätt liten summa på nästan 1700:- för en lampjävel! Martin sa nej för den som undrar. Igår såg jag att den skulle säljas på en outlet här i stan, så idag åkte vi dit. Jag hade fått en summa av Martin på 550:- om den kostade mer fick jag inte köpa den. Jag gick in i affären och kom ut tomhänt. Lampan kostade 600:- Martin försökte få mig att ändra mig, för till och med han tyckte ju då att det var okej om jag gick 50:- över budget. Men nej. Jag började att vela. Skulle ljuset verkligen vara så bra från lampan? Måste kolla i butiken igen. Dock var det ju sista dagen att kunna köpa den på outleten idag, men är det meningen att vi ska ha den i Thildes rum. Ja, då kommer den att hänga där tillslut.

 

I julklapp skulle Thilde få ett kök av oss. Men när vi väl kom till Ikea så var köket slut. Nya skulle komma inom ett par dagar. Så det blev inget kök. Då. Idag efter det misslyckade lampköpet var vi på Ikea igen. Döm om vår förvåning när både kök fanns (ok, vi hade kollat att det fanns innan denna gång) och det var nedsatt med 31% om man var Family-medlem. Kan man tro att det liksom var meningen att det inte fanns när vi skulle ha det för en vecka sedan?

 

Så nu har det där lilla, eller ja rätt stora rummet, både ett kök, ett skötbord och några blommor. Det tar sig. Imorrn kommer det även att finnas en hylla. Det är vad vi åstadkommit sen vi flyttade in i slutet av juli. Var hon leker? I vardagsrummet fast allra helst i köket, ja vårt kök alltså.

 

 

Alltså det där med att sova ensam, det är verkligen inte min grej. Minsta lilla ljud och jag är klarvaken. Spelar liksom ingen roll om jag läst till klockan är alldeles för sent och ögonen hålls upp med tändstickor. Ett knak där eller pip där och jag vaknar till som om jag hade sovit hela natten. I onsdags hade jag en helt manisk katt i sängen som var så överlycklig över att jag var hemma så han stod och puffade och slickade och bara var katt. Suck. När han väl slutade så somnade jag, bara för att bli väckt klockan 7 av galningen igen. Tack för sovmorgonen kissen!

 

Jobbade en sväng på torsdagen, men det känns ju liksom inte så krävande när man endast arbetar 6 timmar. Sen direkt hem för att mysa med familjen som kommit hem under eftermiddagen. Lika skönt som det var att ha dem hemma, lika skönt hade lugnet utan barn varit. Men den glädjen den lilla ungen utstrålade när hon kom med sina öppna armar och slängde sig om halsen på mig fick mig att glömma de tankarna rätt fort.

 

Igår gjordes inte många knop, som sig bör när man är ledig. En liten promenad till centrum för en fika och en handling. Ja, för oss kan man ju knappt kalla det en promenad då det är max 500 meter dit, men ni kan ju tänka er för lillfröken. Inne i centrum fick hon härja fritt, hon gick runt med sin vagn och petade vi på vagnen för att hjälpa till med riktningen en smula så stannade hon direkt, gick fram till den som petat och putade bort en och skällde en smula. Så söt! På Ica fick hon en egen kundvagn och så stolt hon var! Hon packade varor som om hon inte gjort nåt annat. Att hon sedan bata ville knata ut ur butiken med vagnen utan att betala är ju en annan sak, men var sak har sin tid.

 

Om vi inte gjorde mycket igår kan jag berätta att vi gjort ännu mindre idag. Jag är fortfarande inte tillbaka i matchen efter måndagens sjuka, men jag antar att det är normalt. Bra start på det nya 2013 får man ju i alla fall. Hehe!

 

Alltså vad är det med folk? Varför måste man springa överallt för? Varför ha så bråttom? Kommer ni missa massa viktiga saker, eller är det bara som så att ni vill hem? Jag kan inte själv förstå varför man ska skynda så hela tiden. Tunnelbanan går om 1 minut, ja men då springer vi så vi hinner med den trots att det går en ny om 5 minuter. Om du istället hade gått eller kanske stått still i rulltrappan så hade du tajmat den där som skulle gå om 5 minuter helt perfekt.

 

Jo, jag vet jag går oftast i rulltrappan jag med. Men vet ni varför? Jag gör det för min hälsas skull, med andra ord, jag skyndar långsamt. Jag hetsar inte. När jag var och handlade innan hemfärd så tänkte jag att jag skulle ta en lugn handling då jag för en gångs skull var ensam utan en gapande unge i vagnen. Men det var nästintill omöjligt. För alla människor runt omkring hade så bråttom.

 

Tror inte att det är bra att ha sån stress i kroppen hela tiden. Förr eller senare så kommer smällen. Stackars människor då...

 

 

Fy, vilken natt vi har haft! Det började redan igår kväll med att Thilde aldrig kom till ro och när man väl trodde att hon hade det så började det om igen. Suck. Det hela slutade med att hon fick vara uppe istället tills hon lugnade sig. Men det gick inte att få henne att bli lugn. Suck igen. Att sitta i min famn i soffan var inte ok, att sitta i min famn på en stol var inte ok, nej jag skulle stå och vagga henne! Mina armar var spagetti tillslut. Halv tolv lyckades vi somna tror jag. För att sedan vakna upp en timme senare till ett illvrål och en helt hysterisk unge bredvid. Att få kontakt med henne gick inte, så jag fick helt enkelt bara hålla fast henne och vagga henne lugn. Nattskräck? En kan ju fundera på vad grannarna tänker...

 

Hon vaknade på samma sätt nån gång runt sex tiden, men vi lyckades få henne att somna igen. Lucky us! Sen vaknade hon vid halv nio och då var jag på väg att säga till Martin att nej nej hon måste sova mer, för det var rätt mörkt ute fortfarande. Men när jag fick veta vad klockan var så kändes det helt ok ändå.

 

Under dagen har hon varit den mest underbara unge, så allt från natten är förlåtet. Vet ni förresten hur hårt en 1,5-åring kan nypas?! Jag vet. Vi åkte upp på stan för att gå på fiskspa, vår förhoppning var ju att hon skulle ha sovot under tiden, men det gjorde hon icke. Så hon fick sitta med i knät på oss och det gick över förväntan! Duktiga unge! Men hon tyckte nog att det var rätt spännande. Efter spa:andet var vår tanke att hänga på stan, men det var snökaos så vi käkade på Vapiano för att sedan åka till Kista och spana och då mina vänner kan jag lova att Tholde sov, som hon sov! Mysig dag!

 

Ok, jag brukar vara lite galen när det kommer till julgodis. Vi har våra favoriter som alltid görs och sen blandar vi in nyheter varje år. Men de där nyheterna blir ju ibland även de till favoriter, så att välja ut vad man ska göra är inte alltid så lätt. Två stående är dock alltid Leilas Rocky road och Norrmejeriers hallonkola! Det ena är Martins favorit och den andra min svägerskas.

 

I år har jag hittat en ny blogg där det finns massor med goda saker att både baka och laga. Så där tycker jag ni ska gå in och låta er inspireras!

 

Jag är nog än så länge uppe i en fyra sorter, eller kanske sex, kan tyckas mycket jag vet. Men på onsdag kommer vi ha vårt traditionella firande på kontoret så då går det åt en del, sen ska det delas upp till julafton hos Martins familj och juldagen hos min familj. Visst, det går åt mest hemma hos Martins familj, men där är vi ju 4 familjer som firar på totalt 14 personer! Sen vill vi kanske ha kvar nån kola kvar hemma, men bara kanske ;)

 

Lovar att recepten kommer inom kort, om inte annat är det ju bara att klicka på länkarna så kommer ni till dem.

 

Thilde hade idag sitt första lussefirande med tåg och sång. Jo, hon har varit hemma hela veckan, men när det stundade firande och hon faktiskt är frisk men jag hållit henne hemma för att inga nya baskilusker ska komma farande så fick hon vara med den korta stund tåget varade.

 

Först uppskattade hon det inte alls, särskilt inte när hennes kompis blev ledsen. Men när jag kom fram till henne så ville hon inte alls vara med mig utan hon skulle vara med i tåget. Söta unge! Så hon hängde med en fröken eller så stod hon själv bland de andra små pepparkakorna, jo för här var det inga förbud mot dem eller sången eller några ätbara varianter heller.

 

Men när firandet var över, och det var dags för fika, då tyckte hon att det fick vara nog. Så då pallrade vi oss hemåt.