kirsten

400 g grovt rivna morötter

100 g finhackad gul lök

3 klyftor vitlök, pressade

2 msk tomatpuré

3 dl krossade tomater

0,5 grönsaksbuljongtärning

1 tsk socker

Oregano

Basilika

2 dl créme fraiche

280 g pasta

 

Fräs morötter, lök och vitlök i olja i en stor kastrull. Tillsätt tomater, tomatpuré, buljongtärning, socker, kryddor och fraichen. Låt såsen koka i 15 minuter. Servera såsen med nykokt pasta.

 

 

Tycker så synd om Thilde, febern är mer eller mindre borta. Vad jag tror i alla fall, vi får nämligen inte ta tempen på henne, men hon är inte alls lika varm som hon varit de senaste dagarna. Däremot har hon den där hemska hostan kvar fortfarande. Den är både torr och slemmig samtidigt. Gör ont i mig varje gång hon hostar. Det jobbiga är ju också att hon ibland hostar tills hon kräks. Eller kräks gör hon ju inte för det är ju liksom slemmet som måste upp. Men känslan är ju densamma. Blir dock så¨imponerad av henne att hon kan fortsätta sova genom dessa attacker, ok inte alltid men oftast.

 

Imorse vaknade vi inte förens klockan var kvart i nio! Oj, vad trötta vi måste ha varit. Martin jobbade ju ett par timmar i natt, men vi andra sov ju. Tror dock att det behövdes. Men ser inte ut att bli några problem att få lilltjejen att sova middag. Då hon redan nu ser ut att behöva sova. Hehe!

 

Måste säga att det här med att Vabba varannan dag funkar fint, varannan dag får man komma till "lugnet" på jobbet. Jo, jag tycker faktiskt så. Man byter gärna en dags skrik mot stressen som finns på jobbet istället. För av skrik och gnäll blir man fullständigt galen, så allt jobb man har på jobbet känns som rena semestern när man slipper gnället där hemma ;)

 

När jag blev gravid för 2,5 år sedan så kände jag direkt att lightprodukter skulle slopas, vilket de ju bör redan från början om man inte har behov av dem på grund av sjukdom eller liknande. Så gjorde jag. Bättre att unna sig en läsk då och då istället för att sippa på en jämt. Var finns glädjen av att unna sig nåt då? Jag valde också att försöka bli så hälsosam som möjligt, vad gäller andra produkter med, som vid färgning av hår. Bort med konstiga tillsatser och mera "bra" produkter både för oss och för miljön. Men som med så mycket annat så pallade jag inte att färga håret tillsist.

 

Nånstans hade jag kommit på att jag faktiskt efter alla dessa år faktiskt trivdes med MIN färg. Så när jag färgade håret i helgen så hade jag inte gjort det sen augusti 2010. Inte illa. Så jag vågar påstå att det var min naturliga hårfärg som skådats de senaste åren :) Och ja, jag har gillat det. Tills nu. Så när jag bokade tiden för klippning så bestämde jag mig även för att färga det. När hon ändå åkte in på sin lediga helg så kan man ju liksom göra det mer värt det för henne också. Eller hur?

 

Hur som helst, när hon sålde in färgen till mig, så blev det inte helt otippat den mest skonsamma färgen både för mig och för miljön. :) Att den var galet snygg var liksom bara en bonus! Det enda konstiga var att inte klippa luggen, som jag gjort de senaste hm, 8 åren. Men ska det sparas för att funka extra fint till bröllopshåret, ja då sparar vi. Hon vara bossen!

 

200 g grovt rivna morötter

200 g vitkål i strimlor

2 klyftor vitlök, pressade

2 msk margarin

300 g blandfärs

0,5 tsk kardemumma

salt och peppar

1 msk sojasås

1 msk senap

1 buljongtärning

2 dl vatten

150 g gurka

salt

5 dl naturell yoghurt

1 msk finhackad färsk mynta

1 klyfta vitlök, finhackad

salt och peppar

cayennepeppar

3 dl jasminris

 

Fräs moröttern, kålen och vitlöken i hälften av margarinet i en stekgryta. Ta upp grönsakerna och lägg dem åt sidan. Stek färsen i resten av margarinet. Rör ner grönsakerna, kardemumma, salt, peppar, soja, senap, buljong och vatten. Låt grytan koka i 10 minuter.

Raitan:

Riv gurkan grovt, strö över lite salt och låt stå i 5 minuter. Låt yoghurten rinna av i ett kaffefilter (om ni använder turkisk yoghurt slipper ni detta moment) i cirka 30 minuter. Blanda yoghurt med urkramad gurka, mynta, vitlök, salt, peppar och ett uns cayennepeppar.

Koka ris och servera detta till.

 

16 fiskpinnar

200 g matlagningsyoghurt

2 tsk honung

50 g finhackad gul lök

1 dl finhackad smörgåsgurka

1 msk majonäs

2 msk dill

5 droppar tabasco

salt och peppar

1 kg potatis

100 g ruccola

125 g cocktailtomater

 

Stek fiskpinnarna i en smord ugnsform i 15 min i 225 grader. Blanda yoghurten, honung, lök, gurka, majonäs dill, tabasco, salt och peppar till en sås. Servera fiskpinnarna tillsammans med såsen och kokt potatis, ruccola och tomat.

 

Jag förstår att ni suttit och undrat hela helgen om hur det hela slutade med Thildes förskola och den där arga mamman ni kunde läsa om förra veckan. Jo, men det ska jag berätta för er! Jag mötte en av pedagogerna i kapprummet när jag lämnade Thilde dagen efter och i och med att hon är den vettigaste av dem så passade jag på att fråga henne om hur de tänkte egentligen.

 

Hon berättade då att de absolut inte kommer att sitta ute med barnen och äta om det är så här kallt, utan då får de lösa det på något annat vis. Jag sa återigen att jag tycker att det är himla bra att de är ute mer, då jag kan tycka att de kanske är inne lite för mycket och ofta. Men i alla fall så undrade jag då hur de tänkt lösa det i vår när alla andra barn kommer ut för att äta tillsammans. Då kom det fram att det inte är barnen som är stressade över att deras kompisar får gå hem tidigare än dem. Nej, det är föräldrarna till de andra 6-timmarsbarnen som klagat över att det är alldeles för mycket folk när de kommer och de inte har nån möjlighet att få plats till att klä deras barn. Så de har gjort som så att de börjat komma en si så där 30 minuter efter det att de egentligen skulle ha hämtat. Jag förstår att det kan bli ett problem för pedagogerna då. Men kan tycka att man inte skyller det på barnen då när det inte är de som är problemet.

 

Ja, hur som helst så känns det som att allt är löst nu och vi får se om de kommer få äta inne med de andra barnen och att de kan rycka upp sig och hålla sina tider själva. Vissa dagar har de precis satt sig till bords för att äta mellis 14.50 när de ska börja 14.30. Kan förstå att det blir lite smått rörigt då. Om inte annat är det föräldramöte om två veckor, är det inte bättre då så får vi ta oss ett snack med de andra föräldrarna också.

Har faktiskt aldrig sett Thilde så här dålig, eller jo när hon var mini och fick krupp, men inte sedan. Visst hon har varit dålig med hosta, feber och magsjuka. Men nu ligger hon verkligen helt sänkt. Hon sover som om hon vore en bebis, eller en tonåring för den delen ;) Vill vara konstant nära och är varm som en kamin. Man behöver ju inte frysa själv i alla fall. Nej, usch. Jag hoppas att detta är snabbt övergående och att hon snart är tillbaka på dagis igen.

 

Så här sitter vi idag, i soffan, för att leka är inte att tänka på då hon är helt vimmelkantig, kraken. Tur att vi har Disney-kanalerna. Funderar på om jag kanske ska byta ut det mot nån rolig film som även jag kan uppskatta. Men vet inte riktigt hur jag får igång alla apparater, då det inte verkar funka att spela upp dem genom datorn längre. Martin och hans teknik...

 

I fredags drog vi till Öret, årets tradition med Hindersmässa stod på agendan. En rätt mysig sådan om ni frågar mig. Den där bitande kylan vi haft under några dagar var som bortblåst, men säg den Hindersmässa som inte varit kall för det? Thilde körde sovmarathon och vi kunde kika i lugn och ro. Jag passade även på att fixa håret, då jag inte lyckats hitta en tillräckligt bra frisör här i Sthlm så får jag ju helt enkelt åka hemåt då och då för att ta tag i barret. Så trots ledig helg för henne så åkte hon in för min skull. Bra frisör va?!

 

Lördagskvällen spenderades med våra toastmasters. Himla bra par det där! En himla trevlig kväll och supergod mat bjöds vi på. Kvällar som dessa undrar jag vad vi gör i Sthlm egentligen? Jag tror vi har en bra planering inför den kommande dagen, men nu några uppgifter att lösa inför nästa sittning :)

 

Idag var det meningen att vi tillsammans med Martins föräldrar, hans bror och dennes kids skulle ha spenderat förmiddagen uppe i Kilsbergen med skid- och pulkaåkning. Det blev inte så. De kom förvisso iväg, men inte vi. Thildes hosta förvärrades snabbt med feber och sen var hon helt däckad. Så det var bara att planera om och bege oss hemåt. Avboka bebismyset med kompisens nytillskott i familjen fick vi också göra. Typiskt. Väl hemma fick vi sanera Thilde från topp till tå då en hostattack blev lite för mycket. Efter det bäddade vi ner oss i soffan hela familjen och sov. Ett tecken på att den lilla damen inte är helt kry. Vi som hoppats på att klara hela januari utan en endasta VAB-dag. Tji fick vi. Antar att det bara är att vänja sig vid lönebesked utan hela månadslöner...

 

 

 

 

Åh, idag blev jag arg. Fullständigt rasande om jag ska vara ärlig.

 

I förra veckan fick vi mejl från förskolan där Thilde går om nya förändringar. Förändringar kan vara bra absolut, men ibland kan det även bli lite tokigt och jag tror att detta egentligen bara blivit lite tokigt. För jag vill poängtera att jag inte varit missnöjd med nåt direkt innan, visst finns det alltid saker man kan vilja ändra på men det är bara småsaker. Ok, i det här mejlet så fick vi info om att de barn som endast går 6 timmar om dagen skulle det ske vissa förändringar, då de inte tyckt att det fungerat under hösten. Tydligen så blir de barn som går längre dagar stressade av att de som går kortare dagar när de får gå hem. Så därför får nu inte 6-timmarsbarnen äta mellis med de andra barnen...nej, de ska istället ut på gården och vänta på att deras föräldrar ska komma och hämta dem. Vid behov så ska de även få mellanmål om det anses nödvändigt.

 

Ok, jag är med på att de får vara ute. Inga problem! Jag tycker bara att det är bra om Thilde får vara ute så mycket som möjligt. För jag tycker att de är ute alldeles för lite. När vi kommer på morgnarna och det är typ -5 så håller de sig inne för de anser att de små barnen är för små för att vara ute längre stunder då. Döm om min förvåning då när jag kom idag och termometern visar -15 och Thilde och två andra barn är ute. Thilde sitter och äter på en skorpa UTAN VANTAR! Hennes hand var så röd...Anledningen? Jo, men det är ju så svårt att äta med stora vantar...Ja, det tror jag det. Och de hade ju frågat om de ville ha mellis nu eller med sig när de gick hem. Ja, vad tror man att små barn svarar...

 

Jag trodde ju att detta skulle börja gälla när det är lite mildare väder, inte när det är antarktis ute på gatorna. Och en annan tanke jag har är, när det blir varmt så äter alla barn ute. Var ska de här stackars barnen vara då om det stressar så mycket att de får gå hem? Då ser ju alla barnen det, även de på den större avdelningen som har barn som går hem vid 17. Ska våra barn leka ute i parken då?

 

Jag skulle också förstå om det var en himla röra och alla föräldrar hämtade sina barn under melliset, men jag har oftast varit där först och jag har då satt mig i kapprummet och väntat tills de ätit klart, sjungit klart och tvättat händerna klart. Vilket de andra föräldrarna också har gjort. Helt knasigt måste jag säga att detta beslut är! För stressade är det minsta jag tyckt de andra barnen verkat vara, de har alltid kommit fram och pratat och busat.

 

Nä, imorrn är det vi som tar oss ett snack med förskolechefen. För detta känns inte rätt! Och som jag sagt innan, jag uppskattar att de är ute mer. MEN att äta ute när det är så här kallt är inte OK. Dessutom käkade de endast varsin skorpa och en äppelklyfta. Behöver väl inte säga att jag hade en superhungrig tjej i vagnen på vägen hem. Som åt både en smoothie som tog slut på två sekunder, hemma en macka och sen en rejäl middag!

 

Ursäkta mitt långa inlägg, men jag blir f-n galen när nån behandlar mitt barn fel!

 

 

1 dl vispgrädde (jag använde 2dl)

0,5 dl vitt matlagningsvin (jag använde 1 dl)

0,5 fiskbuljongtärning (jag använde 1)

400 g hällefilé,kolja eller torsk (här blev det torsk)

2 msk dill

100 g sockerärtor (jag kör på sugarsnap peas)

3 dl avoirioris

12 rädisor (missade detta denna gång)

4 skivor italienskt lantbröd

 

Koka upp grädde, matlagningsvin och buljongtärning i en gryta. Lägg i fisken och låt den sjuda i 5 minuter under lock. Strö över dill. Lägg ner sockerärtorna och låt dem bli varma. Servera med ris, rädisor och bröd.

 

 

 

 

Tycker att det är så kul att Thilde börjar bli så pass stor att hon kan få hjälpa till i köket, plus att hon själv tycker att det är himla roligt! Naturligtvis är vi försiktiga så att hon inte bränner sig!

 

Jag brukar oftast vara den första av alla föräldrar att hämta mitt barn på förskolan. Även om de flesta kommer vid 15, så sitter jag oftast och väntar själv innan barnen är färdiga med sitt mellis. Så döm om min förvåning när jag kom idag och det var Thilde och 3 andra barn där. Som mest hade de idag varit 7 barn på 3 pedagoger. Helt galet. Några barn var lediga, några var sjuka och några var trötta. Ja, jag säger då det. När vi gick så gick även en av de andra och vi mötte en pappa vid grinden, så 1 barn kvar till klockan 16 för 2 pedagoger att ta hand om. Busy work!

 

Bara att fortsätta som vanligt och inte ens tänka i banor som att snart blir nog Thilde sjuk. Det är dock inte det lättaste när Martin går runt mer eller mindre dagligen och klagar på halsont, snuva och jag vet inte vad! En fråga om attityd, eller hur?! Själv har jag då inte tänkt bli sjuk! Det finns det varken tid eller ork för, känner att det räcker med sista delen av 2012 med sjukdomar.

 

Nu ska jag ladda inför morgondagens besök hos sjukgymnasten. Då får vi veta om det går totalt utför eller om det finns hopp ;)

 

Detta är en stor favorit hos oss! Den där salsan, mmmm. Ibland lyxar vi även till det med en klick bea till.

 

Detta behövs till 4 personer:
400 g lövbiff

1 msk margarin

Salt och peppar

200 g tomater i tärningar

1 avokado i tärningar

25 g finhackad rödlök

2 msk finhackad basilika

1 msk olivolja

2 tsk fransk senap

1 tsk finrivet citronskal

3 dl ris

 

Börja med salsan. Blanda tomat, avokado, lök, basilika, olivolja, senap, citronskal samt salt och peppar i en bunke. Stek biffarna snabbt i margarin i en teflonpanna. Salta och peppra. Servera köttet med salsa och ris.

 

 

800 g (vi använder kycklingklubbor istället)

2 msk olivolja

2 msk balsamvinäger

2 tsk socker

3 klyftor vitlök, pressade

Färsk rosmarin, några kvistar

Salt och peppar

1 citron i klyftor

100 g rödlök i klyftor

800 g potatis i skivor

400 g morötter i bitar

 

Dela kycklingdelarna en gång. Lägg dem i en plastpåse (vi kör bara en vanlig plastbunke med lock). Blanda olivolja,balsamvinäger, socker, vitlök, rikligt med rosmarin, salt och peppar. Häll marinaden över kycklingen. Låt den ligga i marinaden i minst en timme, men gärna över natten. Lägg kycklingdelarna i en långpanna. Lägg citronklyftorna och rödlöken runt om. Potatisen (gärna med skalet kvar) och morötterna ytterst i formen. Salta grönsakerna. Stek i 225 grader i 40 minuter.

 

På tisdag ska jag iväg och kolla mitt ben som sagt var och igår började vi prata om det, för Martin undrade om jag var nervös. Men varför ska jag vara det? Är det nåt fel så löser vi det ju då, är det inget fel ja men då kör vi på som vanligt. Varför oroa sig i onödan? Hur som helst så kom vi in på var det låg. Jag sa en sak och Martin en annan, internet höll med mig och ja då bestämde vi oss helt enkelt för att ta reda på det idag.

 

Efter lunchen pälsade vi på oss och begav oss ut i kylan så att Thilde kunde sova i vagnen medan vi promenerade. Martin hade så klart rätt, vad annars, samt att jag borde förstått det då stadion där det låg i förut inom kort ska rivas. Konstigt bara att de inte hunnit uppdatera på nätet. Men hur som helst, vi klockade tiden från dagis då jag nu kommer få det lite mer tight om tid då det inte är lika nära. Men 12 minuter tog det att knata dit med vagn, på tisdag slipper jag ju det åbäket i alla fall. Vi hittade dock ingen ingång, men det löser sig nog på tisdag. Det såg nämligen ut som att de höll på och fixade för fullt där.

 

Dagens promenad slutade med att vi gått mer eller mindre Solna runt. Kallt, men väldigt skönt! Vi passade även på att slinka in på ett fik i Sumpan, ja visst vi hann besöka ytterliggare en stadsdel. Där knatade en kärring in i vagnen så Thilde vaknade. Åh, om blickar hade kunnat döda just då. Nu hade Thilde sovit klart, men det är mest själva grejen som jag blir irriterad på. Vagnen stod liksom precis bredvid oss och hon hade inte alls behövt gå så nära. Så en liten ursäkt kanske man kunde ha fått i alla fall, men icke! Finns folk till allt.

 

Imorgon är det måndag igen och det är dags att kicka igång en ny vecka. Blir spännande att se vad den kommer att innehålla, men nåt bus ska vi nog kunna hitta på!

 

 

Detta serverades hemma hos oss igår kväll. Himla smarrigt är det och jag kan verkligen rekommendera rätten! Vi har dock inte i salladslöken.

Detta behövs till 4 portioner

1 kg räkor
1 mango
1 röd chilifrukt
2 vitlöksklyftor
1 msk smör-&rapsolja
2 1/2 dl Lätt kokosmjölk
3 msk mango chutney
1/2 lime
1 knippe salladslök, ca 5 st.
färsk koriander

 

Gör så här

Skala räkorna. Skala och skär mango i bitar. Finhacka chili och vitlök. Fräs räkorna hastigt tillsammans med chili och vitlök i smör-&rapsolja. Tillsätt kokosmjölk, mango chutney och pressad lime. Låt koka ihop. Strimla salladslök och blanda ner det tillsammans med mangon. Strö över färsk koriander och servera med nudlar eller ris.

 

Vilken dag! Så där härligt frostig och kall så det nästan knastrar under skorna när man är ute och går. Nåt av det värsta som finns om ni frågar Martin, ja det där knarret under skorna alltså. Kylan och vädret i sig har han nog inte så mycket emot. Det enda jag känner är jobbigt med kylan är att min tjocka vinterjacka försvunnit på nåt sätt i flytten. För inte fanns den nere i källaren bland de andra vinterkläderna. Suck. Så för den sakens skull kan det ju gärna få bli lite varmare.

 

Men vi trotsade kylan och begav oss upp på stan med en sovande Thilde i vagnen. För det var nästan ett måste för att kunna spana på ringar, ja att hon sov alltså. Och som hon sov! Tre butiker hann vi in i för att spana. Men det var hos Efva Attling vi verkligen la krutet. Det är ju dem jag fastnat mest för och då kändes det viktigast att börja där. Nu tror jag inte att det kommer bli nån av dem då budgeten inte riktigt håller för det, men drömma är ju alltid tillåtet. Och då jag går i planer om att fixa ringen själv med mina smycken här hemma, ja alltså att en guldsmed får allt det guldet och fixar drömringen åt mig, så är det ju perfekt att klämma och känna på dem innan.

 

Det roliga är ju att den ringen som jag fastnat för och som jag visat här tidigare. Den funkade inte alls på mina små korta fingrar så det var bara att lägga ner direkt. Jag hade endast fått plats med den och ingen annan. Blaffa med andra ord! Däremot kikade vi på en hel del andra fina och Martin, vilken ring han hittade! Ja, vi får se var det hela slutar. En vinst på det där travet skulle ju inte sitta helt fel! Nedan är i alla fall ringarna vi fastnade för åt mig...det bästa med dem? Att de går att kombinera ihop med varandra. Alla från Efva Attling.

 

Jag är glad att jag har så fina vänner i mitt liv! Ni är bäst allesammans på era egna små vis ♥ Just nu skickar jag lite extra kärlek till Martina som mig kontakta en sjukgymnast istället för fyrkantiga VC och det gjorde jag idag. Vet ni vad? Istället för att behöva vänta i tre år så ska jag på tisdag få träffa en sjukgymnast som förhoppningsvis kan se vad felet är eller remittera mig vidare dit jag bör komma. Jag är på gång igen i alla fall och jag hoppas att min nya innebandykarriär inte är över snabbare än vad den började. Jag återkommer med info om hur det gick nästa vecka helt enkelt!

 

Imorrn är det en stor dag! Börjar faktiskt känna mig lite nervös. Vi ska nämligen iväg för att spana på den tilltänkta ringen. Eller ringarna kanske jag ska säga. Det är ju inte bara jag som ska ha en. Hur som helst känns det galet spännande och jag hoppas vi kan få ett hum om hur den ska se ut. Jag är ju fortfarande helt såld på den ringen jag fann förra året så den ska vi så klart klämma lite extra på. Nej, detta mina vänner ska bli himla kul! Problemet är väl bara om jag fastnar ännu mer för denna dyra men ack så fina ring ;)

 

100 g finhackad gul lök

2 klyftor vitlök, finhackade

2 msk matolja

300 g frysta wokgrönsaker

400 g kycklingfilé i skivor

2 tsk curry

0,5 tsk ingefära

0,5 tsk mald kryddnejlika

4 dl kokosmjölk

0,5 hönsbuljongtärning

1 msk pressad limejuice

3 dl jasminris

2 bananer i skivor

200 g gurka i skivor

4 msk salta jordnötter

 

Fräs lök och wokgrönsaker i hälften av oljan i en stekpanna. Lägg över grönsakerna i en gryta. Stek kycklingfilén i resten av oljan, köttet ska bara få färg. Salta och peppra. Lägg över köttet i grytan. Rör ner curry, ingefära, kryddnejlika, kokosmjölk, buljongtärning och lime. Låt grytan koka i 10 minuter. Servera med kokt ris, banan, gurka och jordnötter.

 

200 g rödlök i klyftor

2 klyftor vitlök, finhackade

2 msk matolja

1 kg frysta wokgrönsaker

2 msk sweet chilisås

2 dl kokosmjölk

1 msk saft från en lime

400 g skalade räkor

1 msk finhackad färsk koriander

2 dl ris

 

Fräs löken i hälften av oljan i en wokpanna. Woka sedan grönsakerna, hälften åt gången. Lägg tillbaka allt i pannan och tillsätt sweet chilisås, kokosmjölk och lime. Låt småputtra i någon minut. Tillsätt räkorna som bara ska bli varma. Strö över koriander. Servera med ris.

 

Det är så typiskt när en äntligen tagit sig för med nånting. Som med träningen till exempel. När jag väl hittar på nåt kul, ja då hinner jag vara med 2 gånger, eller ja 3 då med tanke på att det är två olika lag och tider. Men i alla fall. Två torsdagar har jag varit där. Det var ju kul. Jag hoppas att denna värk i benet tar och ger sig snart. Fast idag fick jag nog. Jag tog tag i saken. Det ska inte göra ont i en vecka utan att det blir bättre. Då får en bara ta och inse att det är nåt som är tokigt!

 

Så idag ringde jag till vår vårdcentral. Men det är ju liksom lite som ett lotteri det där med om en får hjälp eller inte. Tjejen jag pratade med hon kunde ju konstatera att det lät lite tokigt, men hon kunde ju absolut inte säga vad som kunde tänkas vara fel. Det kunde ju endast en läkare göra och det var ju minsann inte säkert att denne skulle kunna det heller. Men det är ju en början i alla fall. Sen var det ju det där lilla kruxet med att beställa en tid. Det gick inte, för då måste man ringa direkt när de öppnar och då kan de endast se en vecka framåt i tiden vilka lediga tider som finns. Jahapp! Så gick det med det. Hon föreslog att jag skulle ringa imorrn bitti eller i början av nästa vecka. En tackar så hjärtligt för hjälpen!

 

Idag är därför min käre sambo med och spelar. Jag ser ju i alla fall till att täcka min plats. Så nu kanske jag tänt ett ljus hos honom som länge varit släckt då även han är en gammal spelare. Minsann. Att det finns två i en och samma familj! Så här sitter jag nu och hoppas att lilla gumman ska sova hela kvällen så att jag får en kväll för mig själv :)

 

I fredags gjorde jag inte annat än att halta på grund av det tråkiga benet, det är fortfarande inte bra men vad gör man? Ja, hur som helst så blev det hämtmat och mys här hemma. Thilde ratade maten i vanlig ordning trots att hon fick den på spett, men några räkchips senare fick vi ändå se middagen som avklarad då hon ändå petat i sig både lite ris och kött.

 

Lördagen spenderades med Martins föräldrar på stan och ett besök på Belgobaren vid Freys Hotel. Har ni inte varit där så tycker jag helt klart att ni ska gå dit! De var väldigt serviceminded och otroligt barnkära. Inga problem att få med sig vagnen in där inte med en sovande liten tjej. Ett fantastiskt ölsortiment för den som gillar öl, men även gott vin och säkerligen någon cider. Den största anledningen till att man går dit är nog som i min svärmors fall, för att käka musslor. Himla gott var det!

 

Kvällen spenderades med ett gäng härliga tjejer för att fira Annelis 30-årsdag. En himla trevlig kväll med en massa god mat! Satte inte alls press på en själv, undrar om hennes man finns för uthyrning månne? Ja, det var han som lagat en hel del av det goda för den som inte förstod det. Kvällen bara rasslade förbi och innan vi visste ordet av det var klockan väldigt sent och dags för oss långväga gäster att ta oss hemåt. Jag kom hem samtidigt som tidningsbudet minsann, inte dåligt för denna gamla moder.

 

Söndagen spenderades även den med svärisarna. Denna gång stod en långpromenad på agendan. Himla härligt var det! Precis vad en trött festprisse behövde. Vi knatade iväg för att käka brunch på Pampas Marina, tanke var så i alla fall. Men nej, vi blev utslängda för att vi hade en sovande Thilde med oss. Vagnen fick inte alls stå där vi tyckte att den kunde stå. Himla trist och inte alls lika serviceminded som stället i lördags. De tyckte vi kunde komma tillbaka senare, med hopp om att det fanns en vagnsplats då. Jo, men tjena. Jag kan nog räkna på fingrarna de gånger jag sett min svärmor förbannad, igår var en av de gångerna. Ett himla sätt tyckte hon och jag kan inte annat än att hålla med. Särskilt när jag såg att många av borden redan var färdiga och inte hade nåt ätbart kvar på sina bord. Vi hamnade istället på ett ställe som heter Grodhavet, ett stenkast ifrån Pampas. Där var det både god mat och barnfamiljer var mer än välkomna! Undrar var vi går nästa gång?

 

En härlig helg var det vill jag lova och jag längtar redan till nästa för då ska vi kolla på ringar!

 

 

 

 

Torsdagarna längtar jag numera lite extra efter, men det är med både glädje och förtvivlan. Glädjen för att jag äntligen får spela innebandy igen, det är ju så roligt och ja jag har saknat det! Förtvivlan för att jag har noll kondition. Men om det var jobbigt förra veckan när jag endast var med under den första timmen, så kändes det lite bättre igår och då under den ANDRA timmen. Jo, för visst ser ni. Jag blev värvad till två "lag".

 

Under den första timmen är vi rätt få och det är inte så kul, för det innebär en sju jäkla massa springande. Om vi ska se tillbaka till hur det var förr, ja då för en si så där 10 år sedan (i ärlighetensnamn är det mer, men jag vill inte riktigt inse att jag blivit gammal, hehe) då spelade jag i ett lag. Jag hade min plats. Jag hade min funktion. Jag visste var jag hade de andra spelarna och de visste var de hade mig. Vi kände varandra innan och utan. Man kunde bara slå iväg bollen så stod där en av mina spelare och väntade. Nu är det ju inte riktigt så. Istället för 5 på plan kanske vi är 3 i varje lag. Ni förstår ju själva hur mycket man får springa då, även om planen är minskad till typ hälften. Men nu var det ju andra gången jag var där. Våren är lång och vi kommer lära känna varandra.

 

Under den andra timmen så var vi betydligt fler. Vilket jag tycker är dels lättare, men också mycket roligare. Sen var de spelarna så sjukt duktiga! Så jag tror detta kommer bli riktigt skoj. Plus att ju fler man är, desto mer spel blir det. Det finns inte samma utrymme för enmans-shower för man måste spela med alla för att få igång ett bra spel. Problemet för mig är att orken inte riktigt finns där, men den kommer det vet jag ju. Ge mig några veckor till så är jag med i gamet. Ett annat problem är att jag inte riktigt vågar gå in i närkamper, men det är ju samma där det kommer!

 

Min bonus med detta ju är ju att kilona kommer att rasa. Ser ju redan små skillnader. Till exempel, ingen träningsvärk. Dock ett pajat knä, fast det räknas egentligen inte för knäna är ju redan pajade. Men ont gör det ju för det. Suck. Ska bli kul att ta fram det där måttbandet om två veckor och se vad som hänt. :)

 

 

När vi bodde i Öret spelade Martin tennis med sin pappa varje torsdag. Varje gång jag inte visste vad vi skulle laga så gjorde jag denna rätt, det blev som vår torsdagsrätt. Nej, inte varje torsdag så klart, men lite då och då. Idag serverades denna rätt och det är ju onsdag idag, men vet ni det funkade ju fint ändå. Även Thilde godkände grytan, så länge hon fick kycklingen serverad på ett spett. Haha!

 

För att göra er "torsdagsgryta" får ni här receptet

 

Detta behövs till 4 portioner:

600 g kycklinglår (jag använder dock alltid kycklingklubbor, 1 per person)

1 msk margarin

salt och peppar

100 g finhackad gul lök

1 dl vitt matlagningsvin

6 dl krossade tomater

1 hönsbuljongtärning

200 g skivade champinjoner

1 klyfta pressad vitlök

2 msk finhackad persilja

2 dl avorioris

 

Gör så här:

Stek kycklingen i margarinet i en stekpanna. Salta, peppra och lägg därefter över i en stekgryta. (Jag gör allt i stekgrytan från början, är för lat för nåt annat) Tillsätt lök som får fräsa med i några minuter. Rör ner vin, tomatkross och buljongtärning. Låt grytan koka i 35-40 minuter. Gör en sallad på champinjoner, vitlök och persilja. Servera grytan med sallad och ris.

 

Jag gör inte salladen till utan använder de ingredienserna i grytan, utom persiljan. Men det tror jag kan bli gott att ha i med om man vill det. Har i vitlöken tillsammans med den andra löken och svampen tillsammans med de övriga ingredienserna.

 

Bon appetit!

 

 

 

Idag hade Martin en uppgift som han skulle genomföra innan klockan 12, för då slutade telefontiden. Meningen var att han skulle gjort detta redan förra veckan, men med barn blir det sällan som man planerar. Så därför fick det bli denna vecka. Igår ringde han klockan 13 och som ni förstår gällde telefontiden även då. Himla svårt det där med telefontider faktiskt, det är ju inte alltid man själv har tid de tiderna som det är öppet heller! Men karln arbetade hemifrån idag så han tog sig tid.

 

Nyfikna! Klart ni ska få veta! Han bokade kyrkan för bröllopet idag samt festlokal! Även om vi bestämt oss för detta datum tidigare så känns det så mycket mer verkligt nu! Det är verkligen bokat! Samtidigt som det känns fantastiskt så känns det så himla pirrigt! Kommer bli så kul att fortsätta att planera detta! 7 månader kvar, ojoj!

 

Ni efterfrågade detta recept som jag la upp bilder från på Instagram på nyårsdagen. Det har jag hittat hos Matplatsen som jag måste säga är en står inspirationskälla vad gäller både bak- och matlagning. Så kika in hos henne vet jag!

 

Här kommer receptet!

Detta behövs till 4 portioner:

Valfri pasta (vi körde på tagliatelle)
1 hummer (fryst går bra)
500 g räkor med skal
smör att steka i
1 gul lök
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
3 dl vitt vin
vatten
4 dl grädde
1-2 msk konjak (hade ingen konjak hemma så jag använde sherry)
bladpersilja
3 tomater
salt & peppar

Skala räkorna och hummern och spar köttet. Ta skalen och skär/krossa i mindre bitar. Lägg en klick smör i en stor gryta/kastrull och låten skalen samt löken skuren i bitar fräsas i smöret en stund. (Jag hällde även i spadet från hummern) Tillsätt tomatpuré och vinet. häll på vatten så skalen täcks. låt puttra ca 30 min. Sila av skalen och koka buljongen tills ca hälften återstår (ca 2 dl). (Jag fick kanske det dubbla kvar när jag kokat 30 min så jag frös helt enkelt in resten)

Tillsätt grädden och konjak. Låt puttra tills såsen tjocknar (tillsätt ev redning för tjockare konsistens). Smaka av med salt & peppar. Hacka bladpersilja och tomater och låt puttra med tills tomaterna mjuknat. Lägg i räkor och hummerbitarna och ta kastrullen av plattan. Blanda med nykokt pasta och servera genast.

 

Under förra veckan när jag började med denna viktresa så hade jag inga problem med nåt. Jag tänker liksom inte sluta äta allt, men jag kommer minska mängden på vissa saker och andra kommer jag endast att äta under låt säga en veckodag. Läsk och godis kommer att vara bannlysta under veckodagar, men kan få komma in under nån form under helgen. Hur som helst, funkade det fint under förra veckan. Helgen gick fint den med.

 

Så kom då måndagen. Idag har jag varit hungrig hela dagen, mer eller mindre. Trots mellanmål och bra mat till både lunch och middag. Middagen tog även helt slut, vi som alltid brukar få minst en matlåda lite beroende på hur mycket Martin sätter i sig. Slutade med att jag fick ordna ett nytt mål. Jisses. Det har nog aldrig hänt. Men jag kan tänka mig att det gick för lång tid mellan lunch och mellanmål och det ska inte hända igen.

 

Jag vill inte känna nån vikthets, men om 8 månader när vi ska vandra ner till det där altaret, då ska vi vara våra snyggaste jag. Det finns liksom inget annat. Så nu ser jag fram emot denna förändring och jag tycker att det är spännande att se hur långt jag kan gå. För långt kommer det bli. Nu vet vi att jag inte får låta det gå för långt mellan målen och så kör vi efter det.

 

Kan ju bara ge en liten hint om att mitt skärp som för bara några veckor sedan var i lagom storlek nu inte ens kan spännas i det innersta läget utan att brallorna ramlar av. Bra sporre! Men vilket skärp ska jag använda nu när Martin snott det enda jag kan ha?

 

 

 

Vilken lycka det var hos vår lilla prinsessa igår! Vi har varit på just det där leklandet en gång tidigare och jag tror banne mig att hon kände igen sig redan där utanför. För den besvikelsen hos henne när vi tvingades sätta oss i bilen igen då de inte hade öppnat trots att klockan var över öppning när vi kom fram inte kan ha berott på mer än just det. Där inne började hon leka med alla skåpluckor och hade kanske nöjt sig med det om inte vi hade visat henne att det fanns ännu mer. Den stora skillnaden mot förra gången var att hon nu skulle göra allt själv. Hon klättrade och rutschade, klättrade och rutschade, sprang och var en här och en där. Efter en stund begav vi oss vidare i leklandet, bort från småttingarnas hörna, för att hoppa studsmatta. Det uppskattades så där, hon kunde liksom inte ha den kontroll hon vill ha där. Men att sedan få springa runt och skjuta bollar på pappa bland de större barnen, det var succé! Eller att få klättra upp till den stora rutschkanan och åka ner med oss, ja det var ren glädje! Hon hade inte ens tid att äta när det var dags för lunch, utan ville bara leka mer och mer :) Det var riktigt kul att se henne där. Att se hur stor hon blivit sen sist och att hon klarar av så himla mycket på egen hand. Nästa gång kanske man ska testa på att vara en lattemamma och ta en fika medan hon leker runt, i småttinghörnan då förstås! För hon hade ju ändå inte tid med oss. Stora tjejen!

 

Dagen avslutades i Solna C, där pappan skulle ha nya byxor då han spräckte sina i leklandet ;) Haha! Vi kom hem med lite mer än så. Hehe! Thilde shoppade loss på HM, hon valde allt helt själv. Jag hittade en pyjamas som jag höll fram till henne som jag tyckte var galet snygg, då tog hon tag i en annan och sa den här! Jaha, det var bara att ta den istället. Hon sprang iväg till ett par byxor och bara här! Titta kaaaaaaaatt! Ja, fina kattbyxor var det allt. ÅÅÅÅÅHHH! Bapp! Titta där! Mamma! Så de fick följa med de också. Vi gick även förbi Ecco, där jag varit jag vet inet hur många gånger den senaste veckan...och nu fick de följa med hem. De fina stövlarna. Åh! Ett helt nytt par. Behöver jag säga mer...

 

Efter en kort arbetsvecka är det helg igen. Vi pratade om det på jobbet en kollega och jag om att sånna här veckor skulle man alltid ha, men vi kom senare fram till att det inte alls skulle vara så bra som i tanken. För man kommer ju aldrig igång på riktigt, man är fortfarande ledig i tanken eller nåt. Nog för att det är skönt att vara ledig och få kvalitetstid med familjen, men vill man få nåt gjort så är det bättre med normala veckor.

 

Har inga direkta planer för helgen utan vi tar den som den kommer. Skönt med oplanerade helger då och då. Så tanken är väl att vi fortsätter lite lätt med Thildes rum och bara är. Idag styr vi kosan mot ett lekland så Thilde får busa av sig riktigt ordentligt! Tror hon behöver det efter två veckors ledighet. Och om jag ska vara ärlig behöver nog pappan komma ut och lufta sig lite han med ;)

 

Igår gjorde jag något som jag planerat att göra sen typ oktober, men av olika skäl har det inte blivit av förens nu. Har inte Thilde varit dålig har smittan förts över på mig, Martin har haft mycket jobb eller varit i väg på styrelsemöte osv. Men igår fanns det inga sjukdomar eller andra saker i vägen så då åkte jag iväg. Det var dags att damma av mina gamla klubbor och dags att visa konditionen att vi inte gett upp ännu!

 

Men alltså, shit vad det var jobbigt! För det första har träningen varit obefintlig under hösten, nån planka hit och nån cykeltur dit men inte så mycket mer än så. Att det sedan är cirkus 13 år sedan jag la de där klubborna på hyllan, ja det gjorde ju sitt till. Att det inte var så många närvarande en annan del av pusslet. För jisses vad jag sprang! Men vet ni, det var så kul! Innebandyn har varit saknad och visst, jag kommer inte bli nån elitspelare men att få spela igen känns grymt! Måste bara bättra på den där obefintliga konditionen ett par snäpp och byta linda på min klubba, för den har verkligen sett bättre dagar!

 

Träningsvärken jag känner idag är mer än välkommen, för det känns ju verkligen som man har gjort nåt då! Ett annat bevis för att jag inte gav upp är det brännande röda märket efter ett slagskott på knäskålen. Alltid lika fint när bollar pryder ens kropp ;)

 

2013, är du redo? För nu kör vi!

 

Året är här. Året som vi väntat på. Året som kommit att betyda så mycket under en lång, lång tid. Året då allt är möjligt. Året då kärleken kommer växa ytterliggare. Året då lyckan kommer att kännas extra tydligt. Året då den ultimata glädjen och euforin kommer att infinna sig. Mina vänner, vårt år är här!

 

Vi välkomnar det lite extra, då vi detta år firar 10 år tillsammans. Hur det gått till, det får vi fråga stjärnorna om, men lika lyckliga som vi var då lika lyckliga är vi idag om inte en liten gnutta till! Hur firar man då 10 år med stil? Vi har valt att göra 2013 till vårat år genom att ställa till med bröllop. Inte idag. Men om ungefär 8 månader. Det är galet. Det är stort. Det är alldeles alldeles underbart! Martin har varit min sen den där kalla dagen i januari för 10 år sedan och jag har varit hans, men nu förtydligar vi det bara en liten smula.

 

2013 innebär inte endast ett bröllop för vår del, vi blir dessutom 30, bara det är ju svårt att förstå. Men så är det. Vad som mer kommer att hända, det vet ingen än så länge. Men nåt mer bus kan vi nog ge er, det behöver ni inte oroa er för! Det är bara att hänga med så får vi se vad det här året bjuds på!